Vart jag fått titeln Marmeladkungen ifrån
Det finns många som ställt mig frågan varifrån jag fått namnet Marmeladkungen, och det är MINST sagt på tiden att jag skriver något om det här på bloggen.
Sanningen är att jag och min kusin Johan Gustavsson (se kort i föregående inlägg) i tidiga tonår cyklade från våra föräldrars dåvarande sommarställe i Lyrestad till Hova, och tältade i en grushåla. Det var Hova Riddarvecka, och folk överallt. Vi gick på stan, såg oss omkring.
Och undertecknad hamnade – utan att jag hade gjort något – i bråk. Jag duckade för en högerkrok, lade ut ett ben som fällde den som anföll mig, varpå jag sprang, sprang, sprang…
Jag var totalt livrädd.
Samma kväll visade det sig att även Eddie Meduza åkte omkring och drack och skulle spöa mig – och varför vet jag ännu inte till denna dag; men det kommer jag heller aldrig att få veta.
Men senare den kvällen kom jag på ordet ”marmeladkung” när jag och min kusin skrev dikter, särskilt en vilken jag publicerar nedan, i den grushåla där vi tältade.
Detta var en magisk afton som jag aldrig kommer att glömma. Dikten är mest humoristisk, men den har sina poänger.
GRÄSLÖK, BLY OCH SOCKER
Fredrik F. G. Granlund & Johan Gustavsson
En blekgrå dimma över cykelsadeln; dom närmade sig sakta sin
besvikelse. Via sjöar, ängar och kvadrater.
Mannen med den groteska facklan sprang och kastade sten
på den dövstumme mannen utan ansikte; tältet bortom grusberget
syntes knappt
ovanför vattenytan.
Kusinen skrattade hejdlöst långsamt och trillade underligt
över den persikoformade platån.
Gräsklippare smattrade unisont i fjärran. Någon grät
samtidigt som han grävde upp en ödla
Det regnade inte.
Någon var lika glad för det.
Solen värmde den kosmiska bergsgorillan.
Analfabeterna åt gråsuggor som skockats runt skyskrapan
i det lilla samhället.
Den rabies-smittade raggaren bet gycklaren i benet.
På torget var det öde.
Två fina flickor åt kattmat ur en papperskorg.
Månen visade sig vara nudist.
Pensionärernas illusioner spolierades.
Den så trygga världen är en myt.
Fågelskådaren köpte uran på Konsum. En bartender
kastade försiktigt plutonium på gästerna. Någon
skrek tyst
i mikrofonen.
Flygattacken varade inte länge.
Gråsparvarna kvittrade i kör.
Flickan utan hagelgevär åt kvicksilvertermometrar.
Pojken som inte sett världen snubblade
över en intressant älg.
Den inavlade kvinnan fick huvudvärk.
Ingen talade rumänska.
Ingen behärskade något.
Allt var bra i samhället.
Gräslök, bly & socker
Av: Fredrik F. G. Granlund & Johan Gustavsson
En blekgrå dimma över cykelsadeln; dom närmade sig sakta sin
besvikelse. Via sjöar, ängar och kvadrater.
Mannen med den groteska facklan sprang och kastade sten
på den dövstumme mannen utan ansikte; tältet bortom grusberget
syntes knappt ovanför vattenytan.
Kusinen skrattade hejdlöst långsamt och trillade underligt
över den persikoformade platån.
Gräsklippare smattrade unisont i fjärran. Någon grät
samtidigt som han grävde upp en ödla
Det regnade inte.
Någon var lika glad för det.
Solen värmde den kosmiska bergsgorillan.
Analfabeterna åt gråsuggor som skockats runt skyskrapan
i det lilla samhället.
Den rabies-smittade raggaren bet gycklaren i benet.
På torget var det öde.
Två fina flickor åt kattmat ur en papperskorg.
Månen visade sig vara nudist.
Pensionärernas illusioner spolierades.
Den så trygga världen är en myt.
Fågelskådaren köpte uran på Konsum. En bartender
kastade försiktigt plutonium på gästerna. Någon
skrek tyst
i mikrofonen.
Flygattacken varade inte länge.
Gråsparvarna kvittrade i kör.
Flickan utan hagelgevär åt kvicksilvertermometrar.
Pojken som inte sett världen snubblade
över en intressant älg.
Den inavlade kvinnan fick huvudvärk.
Ingen talade rumänska.
Ingen behärskade något.
Allt var bra i samhället.
Lämna ett svar