Nära döden… och en förändrad dag…

Mitt i allt arbetssökande och allt novell/dikt/romanarbete kan tillvaron förändras. DRASTISKT! Det har varit så de senaste dagarna.

I förrgår rörde sig om nej till ett arbetstillfälle och en refuserad dikt. Sedan, senare på kvällen, en telefonintervju för en artikel i Mariestadstidningen. Dagen efter, på morgonen, en fotografs besök för foton, och ännu ett nej på en arbetsansökan och ännu en refuserad dikt. På kvällen en fortsättning på intervjun för tidningen.

Och idag…

Jag vaknade. Och så var den dagen förstörd!

Nej, riktigt så var det inte. Det är inte längre så illa.

Men jag hade planerat att tillbringa dagen till tre arbetsansökningar, bearbetning av novellen Något sublimt och till att bearbeta några dikter jag planerar att skicka in lite här och var, hit och dit, dit och hit, var och här…

Men det blev inte så…

Min kusin från Skövde – som har semester från Volvoconcernen – ringde och frågade om han kunde komma förbi. Eftersom han normalt sett aldrig hör av sig, och än mindre vill komma till Mariestad, svarade jag ‘ja’. Det är alltid bäst att utnyttja de tillfällen man får att umgås med ens släkt, om man tycker om att umgås med släkten ifråga.

Han kom hit när jag precis kommit in i arbetssökandet, novellbearbetandet, tankebanorna, kreativiteten, och skapandet.

Men det blev trevligt: Vi pratade, samtalade, jag visade mina böcker, nya serietidningsfynd, attraktiva samlarobjekt, och vi åkte runt i Mariestad, hamnade på restaurangen och puben Sill och dynamit där vi drack cappucino, kaffe, öl – med efterrätt och annat (och notan slutade på 450 kronor). Sedan åkte vi till Coop Konsum Marieholms center, köpte öl och en blomma, varefter vi åkte hem till min nygifta far och styvmor (fortfarande på sin smekmånad) med blomman och umgicks.

Allt var underbart och glänsande över sjö och strand, över strand och sjö. Men sedan kom telefonsamtalet från min kvinna, min sambo:

En av hennes två katter (de heter/hette Zindy och Zindra, men jag har döpt om dom till Rödlök och Chilisås (vilket är passande i och med att jag har en vattensköldpadda vid namn Vitlök)) hade ramlat ut i fönstret därhemma. (”Hårda bud”, sade Moses när han tappade stentavlan på foten!)

Vi åkte hemåt, tittade ut genom fönstret (varken räddningstjänst eller brandkår eller annat kunde hjälpa oss) och där satt katten, jamande. Skrikande.

Vi tog två lakan, knöt runt fönsterbalken, och väntade… och lyssnade… (vilket var nog svårt)

Efter någon timme kom en skrämd katt uppkravlande. Och fick mycket kärlek.

Rödlök

Och nu väntar sömn, och sedan en dag med en notis i tidningen om undertecknad, och återigen arbetsökningar, bearbetning av en novell, telefonsamtal och kattsällskap.

Men med stängda fönster.

(Uppdatering: har registrerat Marmeladkungen i blogginfo.se.)

~ av Fredrik F. G. Granlund på fredag, 3 augusti, 2007.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: