Min författardebut i Necronomicon i Sverige – och två boktips!

I och med att jag påvisat vart jag publicerat mig det senaste, och skrivit om vart jag publiceras härnäst (med novellen fruktad, så fruktad; ensam, så ensam! i Annanstans), kan jag lika gärna fortsätta. Det dröjer innan jag kommer att skriva om min diktsamling och den prisvinnande novellen Eutanasi (1a pris i kvartaltidskriften Mitranias novelltävling, 2005).

Men i fortsättningen planerar jag att skriva om och recensera skräckfilmer, diverse böcker och annan fantastik, som jag läst, hört talas om och/eller sett/upplevt. Detta innebär i och för sig inte att så blir fallet. Man måste börja någonstans – och varför inte med min litterära karriär: där jag var och med rörelsen mot detta nu – följt av framtiden, vår kommande samtid. Jag förmodar att några läsare kan vara intresserade av mina framgångar innan jag börjar ”recensera” och ”kritisera” – vilket jag i och för sig gör längre ned i detta inlägg.

Så.

Jag begick min författardebut i antologin Necronomicon i Sverige , redigeraNecronomicon i Sverged av Rickard Berghorn (redaktör för tidskriften Minotauren, utgivare av skräcklitteratur, översättare och författare (men också den man som uppmuntrat mig att fortsätta skriva, påtalat mina bra och mindre bra litterära och stilistiska grepp; den som betytt så mycket för mig genom åren och som gjorde att jag debuterade ”tidigt”.)), och Mattias Fyhr (fil dr. i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet och en mycket framstående man inom bl. a. forskning om gotik med flera böcker/artiklar/etc. på sitt samvete. Kort sagt: en mycket intressant och läsvärd herre.)

I Necronomicon i Sverige ingår min novell Vandrarens gravsten som trevligt nog utspelar sig i Mariestad. Och jag publicerades dessutom i min litterära debut – tillika bokdebut – tillsammans med självaste H. P. Lovecraft.

För den som är intresserad finns boken att köpa via t. ex. Aleph Bokförlag och SF-bokhandeln.

&

För övrigt kan jag starkt rekommendera en bok jag nyligen läst av Rickard Berghorn och

Annica Johansson: Mörkrets Mästare (BTJ Förlag, 2006). Detta är en utmärkt studie, såvitt jag ser det, den bästa, (åtminstone) på svenska, rörande skräcklitteraturens historia (1700-tal till nutid). Jag har såväl läst som studerat mycket skräcklitteratur i mina dagar, men vissa kapitel/författarporträtt i denna bok fick mig att häpna.

Mörkrets mästare

Jag är imponerad av hur mycket dessa båda entusiaster och kännare/experter av skräckgenrerna måste ha studerat för att kunna presentera så mycket – åtminstone för undertecknad (som anser sig vara välbeläst inom skräckgenren – ingående och djupgående fakta/information om, för att nämna några av mina favoritförfattare: Ambrose Bierce, William Hope Hodgson, Robert E. Howard, M. R. James, H. P. Lovecraft, Arthur Machen, Edgar Allan Poe, Clark Ashton Smith – och många, många andra. Allt överraskade mig inte, ty jag visste sedan innan genomläsningen väldigt mycket av den fakta som presenteras i boken, men helheten – essäerna och översikten av skräckförfattarna – blir i boken ändå ibland häpnadsväckande. Det varierar mellan känd fakta och sådant jag är glad att jag inte visste sedan tidigare. Det är så det ska kännas: Man ska tro att man är en skräckfantast och att man vet det mesta om de största och de bästa – men ändå bli förvånad. Den här boken är stundtals verkligen intressant, även för de mest inbitna skräcknördarna! Jag rekommenderar starkt denna ljuvliga bok till alla skräckkonnässörer och till alla som vill lära sig mer om tidernas – troligen största – skräckförfattare; Mörkrets mästare.

& (eller ampersand)

Jag måste även rekommendera Mattias Fyhrs doktorsavhandling: De mörka Labyrinterna Gotisk litteratur, film, musik och rollspel (Ellerströms, 2003). Så vitt jag ser det – det mest omfattande och bästa verket i svensk historia om Gotikens historia.

Denne litteraturvetare/författare har med denna avhandling öppnat mina ögon för flertalet för mig tidigare (lustigt nog!) obekanta författare, t. ex. Mare Kandre. (Inom parentes kan nämnas att jag kommer att läsa ut hennes bok Djävulen och Gud senare idag.)

Mattias Fyhrs bok är oerhört intressant läsning för den som är intresserad av gotikens historia. Rekommenderas verkligen! Han medverkar även i 00-tal angående nämnda författarinna. Läs hans doktorsavhandling om du är intresserad av gotik! Annars finns det mycket att läsa av och om honom på Internet… Jag kan inte annat än rekommendera detta…

(Observera dock, att boken är en akademisk avhandling, och därmed tungläst, och därför troligen inte (alltid) för de som inte är intresserade av gotik.)

Advertisements

~ av Fredrik F. G. Granlund på fredag, 10 augusti, 2007.

8 svar to “Min författardebut i Necronomicon i Sverige – och två boktips!”

  1. Ha, tackar och tar emot! Såg just detta på ”incoming links” i min egen blogg. Vad sägs om länkbyte?

    Keep it up och lycka till med det du företar dig. Jag är ju själv på gång att återstarta Aleph/Minotauren.

    /Rickard

    Gilla

  2. Rickard –

    Sitter för närvarande och arbetar på detta inlägg. Hade egentligen tänkt skriva till dig och fråga om jag fick länka till Necronomicon i Sverige-bilden. Men jag antog att du inte har något emot lite ”länkutbyte”. Hur ligger det till med Copyright och dylikt angående sådant? Jag är osäker, ambivalent.

    Det var ett tag sedan vi hördes av Rickard. Har precis startat den här bloggen, och det går lite trögt i inledningen. Tänkte jag skulle starta med lite historik angående min författarhistoria.

    Vad tycks? Lättläst? Jag gillar Nymodernism.

    Självklart ska vi köra lite länkutbyte! Jag är helt på. Mycket entusiastisk vad du än företar dig. Saknar Minotauren, mycket, mycket! Saknar även vår kontakt. Kanske är mitt fel att den upphört.

    Jag menar verkligen att Mörkrets mästare är en fantastisk bok, tycker särskilt mycket om Ambrose Bierce-avsnittet – mycket ny info där. Det enda jag har att invända mot är att din och Annicas stil ibland är väl olika varandra – vilket i och för sig passar i och med att det rör sig om olika tidsepoker – och möjligen även att kapiteluppdelningen ibland blir förvirrande i bokens första del. Dock inget illa ment. Se mitt inlägg/kortrecension. Jag älskar boken! Det jag nämnde är några av få invändningar (om några) jag har.

    Keep up the good work!

    MVH

    Fredrik F. G. Granlund

    Gilla

  3. Äh, ingen säger nej om man publicerar en bild på ett omslag. Så kör på bara.

    Jag har hela tiden undrat vad du är för människa och vilken bakgrund du har, och nu får jag alltså veta ett och annat som du bara anspelat på tidigare. Mycket intressant. En fråga dock: Du skriver att du tappade minnet när du föll från cykeltaket, men hur länge tog det innan det kom tillbaka?

    Det var inte jag som gjorde kapitelindelningen. Jag hade själv större sammanhållda kapitel, som redaktören tyckte borde styckas upp för lättlästhetens skull. Tyvärr blev mellanrubriksättningen inte alltid helt lyckad.

    Att skriva boken var ett rent helsicke. Jag hade uselt med tid på mig och ingen formulering kändes som den kom naturligt. Men i stort sett var det bara att skriva ner funderingar och insikter som jag samlat på mig sedan tonåren. Blev själv förvånad över hur nöjd jag trots allt blev med min text…

    Gilla

  4. Jag har hela tiden undrat vad du är för människa och vilken bakgrund du har, och nu får jag alltså veta ett och annat som du bara anspelat på tidigare. Mycket intressant.

    Trevligt att jag kan vara intressant för någon. Det trodde jag inte var möjligt 🙂 .

    En fråga dock: Du skriver att du tappade minnet när du föll från cykeltaket, men hur länge tog det innan det kom tillbaka?

    Det du skriver stämmer. Jag tappade verkligen minnet, och måste erkänna att du har en imponerande förmåga att läsa mellan raderna – då jag läst genom min essä utan att finna något sådant i klartext. Jag förmodar att du avser följande stycke i min självbiografiska essä ( Om mig: Fredrik F. G. Granlund ) .

    När jag slutligen återvände hem [från Uppsala/Skövde] kände jag inte igen Mariestad – jag visste inte var jag var. I mitt onyktra hjärta kände jag att jag inte längre var den människa jag en gång varit – vare sig psykiskt eller fysiskt. Jag hade fått en pseudonym: Mörker. Jag visste inte riktigt hur jag varit innan, bara att jag alltid känt mig annorlunda, som om jag simmat motströms, likt en lax, genom årens flod. Det är svårt att avgöra, lika svårt då som nu.

    Om det är detta du avser är svaret att allt minne från olyckan försvann, och att jag sedan när jag återvände hem, efter sjukhusvistelsen i Skövde och Uppsala under (cirka eller drygt?) två och en halv månad, inte kände igen Mariestad. Efter denna obehagliga händelse återkom minnet rörande olyckan enligt följande:

    Kompisar/vänner som var med när jag föll från taket berättade när vi träffades då och då fragment om hur de upplevt olyckan, vad jag pratat med dom under kvällen och strax innan olyckan, vad jag gjort under aftonen, varit med om tidigare under kvällen (allt detta var försvunnet ur mitt minne); de beskrev hur det varit – rädsla och många upprörda åskådare – när ambulansen kom och hämtade mig, den medvetslöse man som låg i en pöl av sitt eget blod, utslagen, förstörd, _fallen_. Det var alltså genom andras berättelser mitt minne återvände, undan för undan för undan, långsamt och smärtfullt, långsamt och smärtande – samt genom egna grubblerier: mörka tankar; filosofiska funderingar.

    Det var inte jag som gjorde kapitelindelningen. Jag hade själv större sammanhållda kapitel, som redaktören tyckte borde styckas upp för lättlästhetens skull. Tyvärr blev mellanrubriksättningen inte alltid helt lyckad.

    Mycket intressant att en av de få invändningar jag hade mot ”Mörkrets mästare” får medhåll av dess ena skribenthälft! Jag uppskattar denna uppgift, att du håller med mig. Har bara läst de recensioner (de enda?) om boken som du postat på Minotaurens E-lista (Nikanor Teratologen i Tidningen Kulturen osv. För övrigt underligt att inte han hade någon sådan invändning. Fast det är klart: min kritik behandlar petitesser.)

    Att skriva boken var ett rent helsicke. Jag hade uselt med tid på mig och ingen formulering kändes som den kom naturligt. Men i stort sett var det bara att skriva ner funderingar och insikter som jag samlat på mig sedan tonåren. Blev själv förvånad över hur nöjd jag trots allt blev med min text…

    Du ska vara nöjd med din insats, Rickard. Är smått intresserad av hur du fick (läs också: ”hur en skribent erbjuds”) möjligheten att skriva en sådan bok – hur gick/går det till? (Jag förmodar att det rör sig om kontakter som de flesta aspirerande författare saknar.) Någon kommentar?

    V. h.

    F. G.

    Gilla

  5. Jag har lyckats samla på mig samtliga böcker av Lovecraft som är utgivna på svenska, men jag vill verkligen läsa ” Necronomicon i Sverige”. Finns det någon vänlig själ som kan tänka sig att sälja sitt ex till mig?

    Mvh

    B N

    Gilla

  6. Jag har ett ex kvar. Kanske kan tänka mig att sälja det. Nyskick. Oläst. Jag signerar min novell (om du vill). 500 kronor inkl. frakt. Kontakta mig om du är intresserad på anson@passagen.se

    Gilla

  7. Halloj Fredrik.

    Fick du mitt mejl?

    Mvh
    Bilge

    Gilla

  8. Bilge: Yes, har fått mejlet, och svarat med två stycken. Hoppas du ställer upp med lite kort på din Lovecraft-samling till Marmeladkungen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: