Zombiefilmen Fido – en bot mot depression

Jag har genom åren sett zombie-filmer i mängder, kastat mig över varenda film som innehåller något ens i närheten av zombier (Särskilt av de minst sagt namnkunniga regissörerna: George A. Romero, Lucio Fulci, Dario Argento, Mario Bava, Stuart Gordon etcetera) – för jag älskar denna subgenre som mest består av dåligt skådespel och billiga effekter. Men så ska vara. Eller?

Return of the Living Dead Inom zombiegenren är något av min favoritfilm Dan O´Bannons kultklassiker Return of the living Dead (1985) – den första film som zombier kunde tala, eller åtminstone uttrycka sig i. Därför är filmen banbrytande och originell. Varför det länge varit – kanske fortfarande är – min favoritfilm inom genren är dock främst dess helhet inklusive slut.

Det tycks mycket svårt att göra originella zombiefilmer med bra (eller okej) skådespel, och utan mediokra aspekter då man tappar stundtals tappar intresset. fidoMen nu har den mest originella zombiefilm jag sett på vad som känns som evigheters evigheter kommit: den kanadensiska Fido (2006) – en allvarlig utmanare – även om det inte går att jämföra dessa båda filmer. Trots att den föregående kan anses vara en skräckkomedi är den senare än mer humoristisk och egentligen snarare humoristisk science fiction än skräck.

nightofthelivingdead.jpgFido utspelas i en alternativ dåtid, ett 1950-tal efter vad som hänt i George A. Romeros, på sin tid banbrytande, Night of the Living Dead (1968). I Fidos alternativa verklighet har detta hänt, varit en realitet, och efter zombiekriget ifråga har företaget Zomcon (Zombie Control) utvecklat en krage som så länge den fungerar lugnar zombiernas dödslust. Allmänheten använder därmed zombier som betjänter, vänner, uppassare och flickvänner. Allt är utochinvänt. Alla restriktioner, upplösta. All moral, borta.

Jag skrattade närmast konstant; och tempot håller i sig från början till slut; man har som betraktare aldrig tråkigt. Filmen är nyskapande och originell; lustig och tänkvärd. Fido är en fantastisk film, en åtminstone tillfällig bot mot depression! Jag fascinerades minst sagt av scenografi, fotografi och fantastiken i den underliggande sf-tanken. Det ska också tilläggas att skådespelet (särskilt i jämförelse inom genren) håller hög klass.

Några scener jag kommer ha svårt att glömma är: (1) när en zombie tvättar bort blod från en reklamskylt lydande: Better Life, (2) när fadern i ”protagonistfamiljen” läser tidskriften Death (Life Magazine); och (3) när fadern ger sin son en pistol innan han fyllt tolv (som är åldergränsen), och påminner grabben att inte glömma kulorna när han ska lämna bilen.

Jag kan verkligen rekommendera Fido till alla som är det minsta intresserade av zombiefilm. Men den bör rimligen även kunna tilltala de som tycker om bra skräckkomedier eller överhuvudtaget originella filmer! Det här är en film att minnas.

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på torsdag, 6 september, 2007.

10 svar to “Zombiefilmen Fido – en bot mot depression”

  1. När jag läste detta igår bestämde jag mig för att äntligen se den där ”Return of the Living Dead”, en sådan sak man ”ska” göra men som jag aldrig kommit mig för. Måste säga att jag blev lite besviken. Zombieeffekterna är dock bland de bästa jag sett, det finns många bra idéer och vissa intressanta karaktärer spelade av hyfsade skådisar. Jag bryr mig inte om att gå in i detalj på dåligheterna, men slutet… Varför tycker du det är bra? Det är bra _tänkt_, kan jag hålla med om, men är det inte lite väl uppenbart att budgeten helt plötsligt tog slut strax innan det pampigt och sublimt tänkta slutet?

    Hmm. Idag blir det Fido, hsh. Ha det gôtt.

    Gilla

  2. Då jag länkar till imdb förmodar jag att du sett rätt film. Man kan av misstag blanda ihop de tre eller fyra Return of the Living Dead-flmerna, men det är alltså Dan O´Bannons jag avser.

    Vad gäller slutet så är det olyckligt. Världen går under, skulle man ju kunna säga, samtidigt som det är positivt för den kvinna som är instängd på vinden – något av en paradox. Historien/intrigen upprepar sig själv – filmens inledning och fortsatta intrig förvandlas till en loop; filmens inledning och slut hör ihop.

    För övrigt är ett vanligt drag inom genren just att zombierna tar över världen, men ändock är slutet enligt min mening mycket bra. Det får mig alltid att le; slutet lämnar fortsättningen till betraktarens fantasi.Jag kanske uttrycker mig onödigt krångligt?

    Du kan väl lämna en kommentar om Fido när du sett den? Den filmen slutar också mycket bra; även om man kan urskilja en viss logisk lucka.

    För övrigt har jag kommenterat det du skrev sist under mitt inlägg: ”Lovecrafts födelsedag: om helgen, dagens dryga skumtimme – och om Skumtimmen”.

    Väl mött
    F. G.

    Gilla

  3. Den där loopen – eller antydan till loop – uppfattade jag som en nödlösning på budgetproblemen: inte riktigt logiskt infogad, men gav möjlighet att köra om tidigare klipp. Nåväl.

    Jag såg Fido. Mkt bra! Mina zombie-favoritfilmer är nu Day of the dead (nyversionen), Night of the living dead (originalet), Shaun of the dead. Och Fido.

    Gilla

  4. Mycket nice att du gillade den fantastiska Fido!

    Även jag älskar Night of the Living Dead (originalet); klassikern, nr 01 inom genren. Såg Shaun of the Dead igår. En bra film, om än något ojämn (liksom Hot Fuzz med samma skådespelare) till skillnad från Fido. Föredrar minst sagt Fido, då denna till skillnad från den tidigare bibehåller skratt, underhållning och spänning. Om du ogillar slutet av Return of the Living Dead – vad tycker du då om slutet i Shaun of the Dead? Är det inte lite väl lägligt att de ska överleva? Helt plötsligt händer både det ena och det andra…

    Fido och Return of the living dead är betydligt bättre, enligt min mening… Någon kommentar?

    MVH
    F. G.

    Gilla

  5. Kul att du nämner just Zombiefilmer, det råkar vara en personlig favorit för mig också. Uppskattar alltid nya tips varför Fido omedelbart skall kollas in. Nu är jag inte direkt insatt i fanbasen runt Zombiefilmer vilket medför att jag trodde jag var relativt ensam om att tycka om ”Return of the living dead”. Kul att höra att du också uppskattar den!

    Gilla

  6. Fredrik: Shaun of the Dead har väl helt enkelt ingen märkvärdig handling ö.h.t. Men den brittiska humorn och tajmingen i den sitter perfekt. Tycker jag. Fido är inte lika rolig men har mycket mer intressant och originellt manus.

    Gilla

  7. Eric: Se särskilt Subdvd för en ny ubersnygg limited collector’s edition-utgåva av Return of the Living dead. Massa trevligt nytt extramaterial! Obs till skillnad från den tidigare DVD-utgåvan, från Tartan Terror, som bara innehåller Original Theatrical Trailer & Filmographies.

    Den nya limiterade utgåvan är SJÄLVLYSANDE! Hade jag haft pengar, några som helst, skulle jag köpt den direkt.

    Dan O’Bannon´s Return of the Living Dead är verkligen kult! Hoppas du även gillar Fido… men det tror jag nog.

    Gilla

  8. Aleph/Rickard: Visst har Fido ett mycket mer intressant och originellt manus. Såg Shaun of the dead i veckan, och även om den brittiska humorn är stilren och ibland (inte alltid) perfekt, kan jag inte hålla med om att den är roligare. Här måste jag invända. Men smaken är som … Ja, i alla fall, när jag såg Fido skrattade jag närmast konstant – men bara ibland i SotD och ofta med långa, l å n g a pauser. Tycker att slutet förstörde filmen, såsom är fallet i många, många, alltför många, filmer. Jag tänker således i sammanhanget på filmernas helhet. Fido kickar enligt min mening rumpa!

    Vi får se om jag skriver om andra zombiefilmer. Funderar på det då den här posten fått många besökare. Har sett väldigt många zombiefilmer – och har en del andra filmtips och saker och ting att säga.

    Gilla

  9. Nu har jag sett Fido och jag måste säga att den var mer originell än vad jag trodde den skulle vara. Det är alltid ett plus hos mig att ironisera öven den amerikanska präktigheten (som består än idag även om filmen inte utspelades i nutid). Det fanns inte många skrupler i filmen, vilket också uppskattas. Man tackar för tipset!

    Gilla

  10. Eric: Inga problem. Jag hoppas få tid över att skriva mer om olika andra originella filmer inom de fantastiska genrerna. Detta lär hända bara jag upptäcker några mer ovanliga, om du förstår vad jag avser. Jag föredrar (minst sagt) att hitta guldkorn istället för att gnälla över ”det vanliga skräpet” som de flesta filmer om man tänker efter de facto är.

    Så återkom gärna till marmeladkungen… Jag försöker vara ett guldkorn i sanden.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: