En kommentar om tidskriften Komma

Tidskriften Komma har nyligen uppdaterat sin hemsida – till det bättre: Nu går det att nummer för nummer läsa vem som publicerats, och skrivit vad – inklusive titlar på respektive alster. Tidskriften ifråga publicerar kända och okända poeter och författare, essäister och … tja, väldigt många kända och okända – ett urval väldigt mycket bra texter.

Undertecknad vill påstå – och påstår – att Komma är en ovanlig och uppseendeväckande tidskrift, en tidskrift som vågar stå ut och publicera bra texter som ibland även kan passas in i en mindre nisch; dessutom utan författarpresentationer (ibland bra; ibland mindre bra – beroende av läsaren). Komma är en tidskrift som behövs; som vill och vågar och verkar för att förbättra klimatet för Sveriges aspirerande författare. Komma är en välgärning. Synd att inte fler förstått detta. Synd att en tidskrift som sticker ut så inte får publicitet och statligt stöd …

Följande text är hämtad från Tidskrift.nu – om Komma 3/07:

 

Himla tur att läsarna orkar

Av vår klippärm att döma så har kulturjournalisternas intresse falnat. Det är så för många tidskrifter. Mest publicitet ges vid starten, därefter när tidskriften läggs ned. Redaktörsbråk lockar förvisso. Men att nummer efter nummer locka med nyskriven poesi och prosa – ja, att nummer efter nummer locka med nyskriven poesi och prosa utan författarpresentationer, vilken kulturjournalist orkar med det?
Så himla tur att läsarna orkar.

[…]

 

MÅTTE LÄSARNA ORKA! Hade jag bara haft ett jobb – en inkomst – skulle en prenumeration varit en självklarhet.

VÄLGÖRNINGEN KOMMA behöver – kulturstöd eller inte – fortsätta publiceras! Peo Rask & Co har mina lyckönskningar… Jag hoppas fler än jag upptäcker och förstår denna tidskrifts värde. Den som inte upptäckt tidskriften ifråga har missat något!

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på söndag, 7 oktober, 2007.

3 svar to “En kommentar om tidskriften Komma”

  1. Jag tycker om små, ambitiösa tidskrifter, så jag gav Komma en novell och ett par kortare stycken prosalyrik när de var nyare, mot slutet av 2005 (4/05) och början av 2006 (2/06). Nu kan jag möjligtvis dumpa saker jag inte ens själv tycker är så fantastiskt bra och som jag inte vet vad jag skulle göra av annars, där alternativet är att de ligger på hårddisken utan att någonting händer med dem. Huvudsakligen beror det på att jag inte har någon nämnvärd respekt för tidskrifter som inte svarar när de refuserar. Jag kan ha förståelse för att saker och ting tar tid, jag kan ha förståelse för att man inte orkar med personliga kommentarer till alla (ett standardsvar på en mening duger gott), men att inte svara alls om det inte passar in i utgivningen tycker jag helt enkelt är dålig stil. Det känns oprofessionellt.

    //JJ

    Gilla

  2. Jo, du Johan. Även jag tycker (minst sagt) om små, ambitiösa tidskrifter som står ut och kan skänka en möjlighet att bli publicerad. Det finns många smått obskyra tidskrifter jag skulle vilja prenumerera på om min ekonomi tillät det.

    För övrigt. Om jag nu tolkar dig rätt har du gjort som jag: skickat in en mängd olika alster till bla Komma. Självklart håller jag med dig om att tidskrifter och förlag åtminstone bör skriva en rad och säga ”tack, men nej tack” vid refusering. Det är bättre än inget. Förståelse måste man nog ha för att alla inte kan få kommentarer, precis som du uttrycker. Men att tappa respekt för en tidskrift såsom Komma i och med att de refuserar utan att höra av sig är att ta i. När man publiceras där får man besked om det inom några dagar, har jag märkt (det är i och för sig svårt att veta). Jag har personligen varit med om sådana refuseringar många, många gånger, faktiskt oftast (läs ex. min personliga essä under självbiografiskt här till höger) och har vid refusering från Komma bara fått mail en gång: när jag skrev personlig poesi om vårt samhälle. Detta uppskattades – av mig.

    Men å andra sidan är mig veterligen detta förhållningssättet även bland större tidskrifter såsom ex. Lyrikvännen, men även hos en mängd dagstidningar runt om i Sverige. Det är i alla fall vad jag erfarit. Man refuserar inte ens med en standardfrasering vilket är för jävligt!

    // Har förresten läst den novell med Arne Sands stil du publicerade i Komma. Den gillade jag, liksom dina Sand-recensioner på Catahya, varför jag snabbt läste Trollkarlens lärling samt Enhörningarna. En ytterst intressant författare. Tack för att du ledde mig till denne svenske 50-talsgigant.

    Kul att du hittat min blogg. Kanske kan jag någon gång tipsa dig om något?

    v. h.
    F. G.

    Gilla

  3. Hello!
    I think this try.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: