Det beror på situationen

Saker har hänt, och de har hänt beroende på hur man betraktar situationen.

Fredag. Jag och min sambo städade – liksom varje dag sedan (särskilt) en vecka tillbaka. Vi håller på att packa bananlådor innehållande mestadels serier och böcker, och sortera vårt vindsförråd inför en förhoppningsvis framtida flytt till större lägenhet. Tunga lyft har blivit ett faktum, en vardag. Till saken hör att jag sedan länge lidit av en otäck hosta och en förkylning som vägrade att ge sig, lämna mig. Men vid tillfället var jag ensam när jag efter en mängd tunga lyft fick ett ytterst aggressivt hostanfall. Det gjorde ont!

Jag kände (och inbillar mig nu i efterhand att jag även hörde) att något på höger sida av mitt bröst knakade till – och samma sak på ryggen. Strax gjorde en otäckt smärtande sensation sig påmind i höger bröst och ungefär på samma punkt på ryggen. Ingen tycker om smärta. Men jag fortsatte städa; fortsatte bära tungt trots att jag inte behövde – och troligen inte borde. För att överraska min sambo – visa henne hur mycket jag städat.

Under kvällen bearbetade jag tre dikter och skickade in dessa till en tidskrift. Man måste. Men det beror (förstås) på situationen. Det tog tid.

 Lördag. Jag vaknade. Hade ont i högersidan av bröstkorgen. Och det blev värre, sämre.. Smärtan strålade ut runt höger sida om samtliga revben, till ryggen och ut i höger arm. Jag kunde knappt röra något på min högra sida. En tuff dag som blev värre under dagen.

Söndag. Betydligt sämre! Extremt ont! Höger sida av bröstkorg, axel och arm.

Måndag. Vaknade med mindre ont än under söndagen. Det kändes skönt, trots att varje rörelse smärtade. Åt. Blev telefonintervjuad av ett bemanningsföretag för ett arbete jag sökt och gärna vill ha. Det gick bra: intervjuaren ville att jag skulle komma in på en Intervju. ”Passar klockan XX i morgon, tisdag?” ”Naturligtvis”, svarade jag och knäppte långsamt mina händer. Hoppades. Det är i mitt fall svårt. Men det beror också på situationen. Jag har haft så många anställningsintervjuer de senaste (drygt) elva månaderna att jag knappt längre vågar drömma.

Ringde efter telefonsamtalet min far, Sune Granlund, och förklarade läget; bad attunder tisdagen få låna hans bil. Det var inga problem, och det brukar det inte vara (tack!). Därmed var tranportfrågan löst.

Tisdag: Till anställningsintervjun, stressad. Men, missförstå mig nu rätt: jag var inte en som en fröken Sverige som är ute i affären och misshandlar – jag var ute i god (eller beroende på hur man ser på situationen, elak) tid!

Det tog längre tid än väntat att köra till Skövde (jag hamnade bakom traktorer, lastbilar, billister, etc., det vill säga Murphys lag, lagen om alltings jävlighet: (fritt tolkat) när något eländigt/dåligt kan hända så kommer det också att hända). Så jag körde fort. Irriterad. Lyssnade på Tom Petty och The Eels vilka fick mig på bättre humör. Men samtidigt såg jag armbandsurets visare ticka, ticka, ticka…

Var framme ca 11.00 när jag borde varit där tio i. Parkerade på Sandtorget, lyckligtvis nära biljettautomaten. Sprang dit, sprang tillbaka, sprang vidare mot företaget och tog samtidigt på mig jacka och väska, slet upp en dörr, sprang uppför två trappor och knackade andfådd på dörren runt 11.02. Hälsade. Presenterade mig. Frågade efter Förnamn… (andades häftigt in och ut…) Efternamn…(andades häftigt ut och in) andades… (andades häftigt in och ut) nästa Efternamn.

Jag blev väl bemött. Blev hänvisad till ett rum där jag ombads vänta. Intervjuaren var lustigt nog (!) upptagen i telefon. Men så kan det gå! Det beror på situationen. Jag väntade i kanske fem eller tio minuter, för att sedan slussas in till ett annat rum.

Intervjun gick bra. Inga som helst problem bortsett från alla svåra frågor. Jag har inte här nämnt vad arbetstillfället går ut på eller vart det är beläget, men det tänker jag heller inte göra. Däremot kan jag nämna att de frågor jag fick och skulle svara på rörde min mentalitet; och var (filosofiskt och/eller psykologiskt sett) omöjliga att besvara. Jag ombads t.ex. förklara hur jag beter mig när jag kommer in i en ny grupp – i ett nytt arbete. Detta beror självklart på gruppen, och individerna i gruppen – det beror på situationen. Man krävde ändå ett svar och jag förklarade ärligt att jag särskilt inledningsvis känner av och visar intresse för respektive gruppmedlem innan jag kan ta ställning.

* * *

(Undertecknad uppfattas säkerligen som en deprimerad, lärd idiot. Men så är inte fallet – JAG ÄR VÄRRE ÄN SÅ! Däremot är jag allt annat än socialt missanpassad! Jag har inga som helst problem att komma in i en ny grupp!)

Många följdfrågor följde, såsom t. ex. ”Hur hanterar du grupperingar inom gruppen?” och ”Hur hanterar du konflikter inom gruppen?” och, efter mina svar följt av fler följdfrågor… Jag förstår naturligtvis vad intervjuaren var ute efter, men svarade inledningsvis ”Det beror på situationen”.

Man ville ändå ha ett konkret svar – vilket jag också gav, trots att svaret är: det beror som sagt på situationen. Vidare ombads jag att berätta om mitt eget liv, när jag varit i någon sådan situation: att passa in i en grupp var uppenbart mycket viktigt. Jag var ärlig. Hoppas att det var korrekt; att intervjuaren ansåg att mina svar och mitt sätt i paritet till de övriga nio sökanden som kallats till en intervju var rätt!

Eftermiddag (tisdag). Efter anställningsintervjun besökte jag Mariestads sjukhus eftersom smärtan i höger bröstkorg och arm under dagen eskalerat (totalt). Fick där order om att under sju dagar ta Ipren tre gånger dagligen, på grund av dess antiinflammatoriska egenskaper – och att ta det lugnt. Men det beror förstås på situationen. Man måste kunna anpassa sig efter situationen. Det kan inte jag alltid göra.

Kväll. (tisdag). Informellt styrelsemöte för Riksbyggen där jag bor. Samtal om det ena och det andra. Jag: ytterst trött, särskilt psykiskt – vilket inte är ovanligt efter en pressad situation såsom en anställningsintervju – men lade fram många förslag. Hälften lyssnade man på. Det berodde på situationen.

Tisdag natt. Arbete med att få en arbetsansökan färdig för att skicka till min coach i Skövde, enligt överenskommelse, då sista ansökningsdag närmar sig och hon ska läsa denna innan jag skickar in den.

NUET SOM INTE EXISTERAR. Observera att detta är sant. Jag har fått nobben till ett sökt arbete varje dag den här veckan (måndag t.o.m onsdag). Jag skriver dessa bokstäver under onsdagen, och medan jag sitter här och skriver har mitt fjärde nobbande kommit, från ett arbete som jag ansökte om i tisdags, och som jag – sett till mina utbildningar och erfarenheter – borde vara perfekt för. Men livet är hårt. Ibland är det enkelt. Ibland blir man lite bitter…

Det beror på situationen!

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på torsdag, 11 oktober, 2007.

6 svar to “Det beror på situationen”

  1. Har du fler arbetsintervjuer på gång inom snar framtid?

    Under tiden får du försöka tänka på det positiva som trots allt finns omkring dig. Jennifer, och kanske även katterna?

    Gilla

  2. >Har du fler arbetsintervjuer på gång inom snar framtid?

    Tja, det vet man aldrig, men det blir säkert fler. Det har varit många genom månaderna – nu drygt elva. Problemet är att jag varit på så många, och varierat mitt sätt, mina svar och mtt utseende.

    Ändå inget napp . . .

    >Under tiden får du försöka tänka på det positiva som trots allt >finns omkring dig. Jennifer, och kanske även katterna?

    Du har helt rätt. Jennifer är det mest positiva i mitt liv! Katterna är också – men inte lika – trevliga. Jag har ju ett akvarium också, fast det är inte riktigt samma sällskap som två honkatter. Jag är inte lika ensam även om Jennifer är i stallet med sin häst. Alltid något.

    Jag tolkar dig som att jag borde vara glad för att jag inte längre är ensam, och du har naturligtvis rätt. Mitt liv har förändrats, och förändrats till det bättre. Men det är helt plötsligt svårt att inte kunna göra någonting. När jag var själv var inte detta något problem. Jag hade ca 500 kronor kvar när mina räkningar var betalda att leva på (jag stämplar och får ca 4000 efter skatt). När räkningarna var betalda hade jag det lilla återstående att leva på.

    Men nu är vi två. Men jag mår så dåligt över att inte kunna försörja OSS. Jag tänker inte bara på mig själv! Inte längre! Jag vet inte om du förstår vad jag menar, men jag vill kunna göra det. När man är två bör man inte alltid sitta hemma, även om jag är författare. Vi har inte råd att unna oss något. JS är i precis samma situation: får inget arbete trots att även hon dagligen söker.

    Samtidigt får man sig en tankeställare: hade det varit bättre om jag haft pengar när jag och min sambo träffades? Det kanske är bättre att börja fattigt, för att förstå hur andra har det, och vad som kan komma åter, innan man slår sig ned och skaffar barn och hus etc.

    Vad tycker du?

    / F. G.

    Gilla

  3. Åkej, hur har det utvecklat sig med det onda? Jag tror man får vara försiktig med och behandla sådant, så att det inte blir kroniskt. Har själv problem med ryggen; för det mesta bra men alltid som ett Damoklessvärd i korsryggen. Ett felaktigt lyft och det smäller till.

    Gilla

  4. >Åkej, hur har det utvecklat sig med det onda?

    Det går åt helvete! I detta fall smärtan i min bröstkorg tillika min kroniska ångest över att inte få någon chans att visa vad jag går för – dvs pga min arbetslöshet. Jag känner mig meningslös och det går ut över mtt skrivande.

    När det gäller ryggont har jag läst på om det via apotekets sjukvårdsrådgivning: och enligt detta ska man fortsätta som vanligt och inte vila.

    Googla gärna. Min sambo lider hårt av detta: smärta varje dag – fortsätter ändaå att rida.

    Men visst kan det bli kroniskt. Jag har själv problem med ryggen.

    /F. G.

    Gilla

  5. Jovisst, man ska röra sig så mycket (men korrekt) som möjligt vid ryggont. Det finns också mycket bra hjälp mot det: sjukgymnastik fungerar, speciellt i kombination med kiropraktik eller naprapatik. Jag har knappt några problem med ryggen under perioderna när jag gör mina övningar, och jag har en känsla av att de skulle försvinna för gott om jag verkligen fortsatte med dem kontinuerligt.

    Gilla

  6. Jag tror att mina problem beror på något mer psykiskt. Men tack för råden. Har personligen gått till sjukrehabiltering osv.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: