Mediafenomenet Facebook – på gott och ont

Blogg i all ära. För några år sedan var det inne att blogga, och det är det väl i och för sig på sätt och vis fortfarande – ett trevligt sätt att få skriva av sig, berätta och tipsa om vad som är bra och mindre bra, eller dåligt. Men nu rör det sig allt mer om Facebook; detta i min åsikt, av media, närmast hysteriskt överexponerat och överreklamerat fenomen.

En vän bjöd in mig, således skaffade jag ett konto, mest för att testa vad Facebook är och innebär. Och det dröjde inte förrän en mängd människor jag känner/känt lagt till mig som vän, skrivit både det ena och det andra till mig, publicerat bilder på min sida, lagt till videor från youtube, bett mig göra test om filmsmak och iq. Allt detta fast jag egentligen inte hade gjort något för att förtjäna detta – inte lagt till något särskilt hos någon särskild. Jag hinner inte, orkar inte då jag upplever att det liksom inte är värt mödan, om man inte har något väsentligt att säga. Därför väger mitt omdöme över till att jag tycker ganska illa om Facebook, för det blir snabbt väl mycket på en och samma gång, varje dag nya saker att titta eller testa sig på, göra, läsa eller skriva, vidarebefordra… Men visst är Facebook ett bra sätt att komma i kontakt med vänner (ex de man inte träffat på länge och inte vet vad det blev av), kompisar eller flyktigt bekanta, för att inte tala om att skapa nya relationer.

Dock. Jag kan tänka mig att Facebook kommer att leda till allt starkare grupperingar, och därigenom (indirekt) till mobbing. Till slut måste man väl vara med på Facebook för att vara någon, för att ha en accepterad identitet på nätet – en blogg är för de som orkar skriva, men på Facebook behöver man egentligen inte göra särskilt mycket. De applikationer som idag kan läggas till på ens Facebook lär mångfaldigas, och till slut lär utbudet bli så stort att man inte riktigt vet vad man ska använda – det vill säga att den informationsstress som redan är ett faktum säkerligen kommer att öka. Inte bra. Jag misstänker att det inte kommer att gå att hinna med i utvecklingen; vilket i och för sig i dagsläget redan är en realitet – det går bara inte. Det blir nästan för mycket med den nuvarande enkla användbarheten att kunna lägga till exempelvis en Youtube-video på samtliga vänners Funwalls (jmf klotterplank). Det blir närmast för mycket. För mycket att svara på. Att kommentera. Att titta på. Har man en blogg att uppdatera, brevväxling via email, kanske ett privatliv med partner och/eller ett arbete blir det lätt mycket extra – om än ibland givande – arbete.

Visst finns det alternativ, men det är Facebook som får medias uppmärksamhet. Varför? För att kändisar har Facebooksidor? Själv anser jag att det mestadels tar tid, och skapar mer arbete för den som redan har mycket att göra.

Men för all del, bidra till min ständigt växande arbetsbörda och bli vän med mig på mig min Facebook-sida. Det är alltid trevligt att få vänner. Man kan aldrig ha för många…

~ av Fredrik F. G. Granlund på torsdag, 15 november, 2007.

4 svar to “Mediafenomenet Facebook – på gott och ont”

  1. Men då undviker man Funwall och andra meningslösa applikationer, håller sin profil ren och ordnad och slipper väldigt mycket av det där, faktiskt.

    //JJ

    Gilla

  2. Tack för din kommentar, Johan. Faktiskt är det som så att dina två rader ledde mig till en mängd nya Facebook-möjligheter. Orsaken till varför jag hittills direkt inte uppskattat fenomenet FB har det mycket att göra med just okunnighet. Det erkänner jag. Samtidigt är min ursäkt att jag helt enkelt inte haft tid att undersöka möjligheterna att ta bort olika applikationer. Har dock efter din kommentar rensat – och kommer att fortsätta göra det.

    Men ska jag verkligen ta bort Funwall? Är det helt meningslöst?

    MVH
    Fredrik F. G. Granlund

    Gilla

  3. Det beror väl på vad man vill få ut av sidan, antar jag. Jag tycker att Facebook är användbart därför att det är enkelt att kontakta folk jag tycker det är trevligt att utbyta ett par ord med men annars hade inte hade sagt någonting till, och för att hålla koll på olika saker med hjälp av eventfunktionen, som påminner mig om sådant jag hade glömt bort annars. Väldigt få applikationer gör någonting vettigt, i mina ögon. Men roas man av dem så fyller de naturligtvis ett syfte.

    //JJ

    Gilla

  4. Nu har jag inte lärt mig eventfunktionen ännu, men är böjd att hålla med dig (till slut) i att Facebook är användbart. Jag håller fortfarande på att rensa upp och kommer nog snart att ta bort min Funwall, vilken är den applikation som ställer till problem och tidsbesvär (förstår för övrigt inte hur du hinner med allt skrivande på nätet – vilket du ska tolka positivt). Upptäcker mer och mer hur få applikationer som gör någonting vettigt – och det var ju precis därför jag skrev detta blogginlägg som jag nu, tack vare dig, får allt större ånger för. Men faktum kvarstår: jag är ännu inte alltför road, mest bara bekymrad för att jag ibland på grund av Facebook inte hinner med vad jag vill: att skriva/skapa. Facebook äter tid. Men visst är det intressant att på ett enkelt sätt komma i kontakt med ex likasinnade.

    Gilla

Lämna en kommentar