Utmaning: sju sanningar om Marmeladkungen

Jag utmanas dagligen, men detta gäller oss alla. Nu har jag i min roll som bloggare blivit utmanad av Nymodernism (Rickard Berghorn) att skriva sju sanningar om mig själv – och denne bloggare var dessförinnan utmanad. Han skrev själv en intressant kortare essä om bl. a. hans uppväxt här. Bar mig dessutom om att föra detta kedjebrev vidare. Detta tänker jag absolut inte göra – därför att jag har viss åtrå. Jag behöver mindre. Dessutom och dessvärre känner jag inga andra bloggare att utmana.

 Nu följer sanningar (om man nu anser att detta existerar) – barn skiter i det jag älskar . . . Man måste prata om allting och/eller dricka mycket och/eller ha turen att hitta ett drakägg. Det vore trevligt. Detta har tagit tid. Böcker har blivit lästa. Filmer har setts. Jag förändras. Han förändras. Hon förändras. Ingen förändras. Du förändras när du läser det här. Tänk efter… Jag är fortfarande galen. Alla måste bli utmanade. Vissa saknar detta! Jag mer än andra. Men hur som helst…

Sju sanningar om mig … VAD har jag ännu inte berättat? Marmeladkungen är en ärlig blogg. När jag slutar att skriva kan mina läsare räkna med att jag mår dåligt (och är nykter!) – medan jag när jag skriver mår bra (och är mindre nykter). Men, skämt åsido. Jag håller på att knäckas av att behöva berätta sju (!) sanningar om mig själv. I själva verket vill jag berätta ALLT – vilket innebär mer. . .Jag är dum i huvudet. Jag hatar mig själv. Jag är ointelligent. Jag är meningslös. Ingen vill ha mig, ingen vill…

7 sanningar

 1). Det första värst. Man måste börja skriva för att kunna fortsätta. Så enkelt är det. Men det är inte enkelt. Inte alls …

När det kommer till min första sanning, måste jag erkänna att det rör sig om att jag på ett enkelt sätt gör andra upprörda – fastän jag inte menar detta. Och jag mår dåligt utav detta. Det är aldrig min mening. Jag har alltid haft lätt att lära mig saker, aldrig behövt läsa några läxor, bara ”flummat” genom skolan med bra minne och ett gott läshuvud – med höga och högsta betyg – livet är orättvist. Första sanningen: Jag är en lärd idiot med betoning på idiot. För jag får inte chansen att utnyttja mina kunskaper i yrkeslivet – jag får inget arbete trots vad jag kan och vet – jag är överkvalificerad och ser mig själv som detta och mer… vet vad jag går för…

 2). Jag är fixerad vid kapital – pengar betyder alldeles för mycket för mig. Försöker ändra mig. Jag är inte ensam, och jag vet det. Men pengar betyder mest när de saknas. Pengar innebär för mycket för de som inte har några. Åtminstone för mig. Jag saknar detta. Därför betyder de mycket men samtidigt så lite – jag överlever på att dricka vatten istället för Coca-Cola eller Fanta eller ICA-drickor. Euroshoppers pasta är godare än Barilla. Jag handlar hellre på ÖoB än på Willy:s. Billigast vinner.

 3). Jag börjar bli lite väl fixerad/beroende vid att köpa äldre antikvariatiska böcker av författare som jag älskar, läst, läser, vill läsa och samlar på. Samtidigt upplever jag ett behov av att sälja böcker – en slags trade. Det bor en antikvariatisk idiot inom mig. Jag är galen.

 4). Jag är ytterst fattig. Jag lever snålt – lever fattigt. Lever inte. Lever knappt. Och jag mår dåligt när jag inte kan bjuda min fästmö Jennifer på det hon saknar. Jag vill ha mer. Vill ge henne mer. Flytta till större lägenhet, få ett arbete, skaffa ett arbete till henne.

 5). Då och då, fast jag inte behöver, äter jag dålig, skämd och till och med möglig mat. Det handlar för mig om att inte behöva slänga mat. Jag tänker väldigt ofta på mindre lyckligt lockade människor (här i Sverige och i andra länder). Och jag äter hellre gammal mat, med utgånget datum, än slänger det. Jag tänker på hur mycket det skulle betyda för andra. Jag tänker på de som skulle äta det ur en sopcontainer. Jag vill inte kasta mat som andra – om man tänker efter – skulle slåss om! Varför ska jag vara sämre än andra. Och med tanke på att jag med all säkerhet kastar ätbar mat, varför kan jag inte då med jämna mellanrum äta delvis möglig mat? Jag är mer lyckligt lottad än så många andra, och jag tänker väldigt ofta på detta. Jag kastar ingenting som är mögligt. Jag äter det som är ätbart, tänker alltid på hur illa jag kunde haft det och försöker verkligen tänka på det….

 6. Sedan min allvarliga olycka 1998, då jag ramlade ned från ett tak och krossade min vänstra höft, har jag tyckt väldigt illa om mig själv. Det gör jag fortfarande. Jag har dock slutat med att vakna och gå och titta mig själv i spegeln och säga ”du är ful… INGEN ÄLSKAR DIG!. . . ALLA HATAR MIG!!! Det gjorde jag ett tag, tro det eller ej med andra problem… Nu har jag till och med slutat med att inte utmana mig själv intellektuellt – för det känns som att jag alltid vinner.. Jag testar mig och den egna personen och känner äckel, upplever mig inte utmanad, saknar utmaningar – någon som vill eller kan eller kommer att göra det. Det är upp till mig att iklä mig rollen av den som styr och ställer och utmanar. Men det är klart – allt klär en skönhet, och inget misspryder den som redan är ful!

 Det brukar man säga.

 Men själv är jag mer banal. Jag älskar att studera gamla volymer eller klottra ner brev & dålig poesi (som kan bli bra dito) medan resten av världen är insvept i tystnad och otrevligt ljus. Persiennerna hemma hos mig hindrar mörkret. Jag undviker ljuset!

 7. Om allt går som det ska (vilket jag – med min otur i livet – förutsätter att det INTE kommer att göra) kommer jag att bli FAR/PAPPA i inledningen/början av augusti. Detta är den största nyhet jag kan skänka mina läsare– och avslutningsvis den största sanningen. Samtidigt måste jag erkänna att jag är livrädd för detta – inte för att bli pappa, men för att jag inte vågar tro att min kvinna äntligen kan låta mig avslöja detta. Hon ville inte prata om det före de tre första månaderna. Men nu får jag berätta. JAG SKA BLI.. ÄRHoppas…mer. bra. Vill. perfekt…

~ av Fredrik F. G. Granlund på lördag, 9 februari, 2008.

3 svar to “Utmaning: sju sanningar om Marmeladkungen”

  1. Grattis till faderskapet´hoppas du håller dig nykter sen?

    Gilla

  2. Anneli: Vet inte om jag känner dig… Det spelar i och för sig ingen roll. Jag har varit nykter – åtminstone om vardagarna – nu i cirka fem månader. När barnet är fött finner du en skötsam och nykter marmeladkung – även om helgerna!

    Gilla

  3. […] i akt och utmanar bloggen RYSAREOCHFANTASY på sju sanningar. Mina sju sanningar kan du läsa här. Jag utmanades av bloggen Nymodernism, och utmanar nu för första gången någon annan blogg på […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: