J. R. R. Tolkien är övervärderad
Satt och läste en kommentar jag lämnat på bloggen rysareochfantasy – och inser att jag måste göra något mer av det. Min kommentar berör hur bra många anser herr Tolkien vara och vilket inflytande han fått på fantasy i vår tid (det går i och för sig inte att förneka) – men det ska påpekas att det ofta är på grund av filmerna (och de Bilbo-filmatiseringar som stundar). Och nyöversättningen kom (Åke Ohlmarks var ändock inte helt klockren) – men att anse att Tolkien är Gud inom detta fält är fel. Jag anser att en modern fantasy-läsare inte har mycket att hämta hos Tolkien: en åsikt jag framfört i en kommentar på ovan nämnda blogg.
Vi har inte något väsentligt att lära av Tolkiens sätt att skriva eller av hans böcker. De var i själva verket inte nyskapande, men däremot utvecklade de vad som redan skrivits på ett annat sätt. Handlingen är för omständlig och fortskrider alltför långsamt. Alltför mycket är beskrivet. En del tycker om detta. Andra inte.
Men även de största är ”påverkade”. Du som nu menar att du älskar Tolkien, avskyr vad du läser här, fråga dig om du verkligen, verkligen läst J. R. R. Tolkien – om du inte bara sett filmerna… Och har du verkligen läst böckerna? Har du då läst hans föregångare – de som ligger till grund för hans verk?
Enligt min uppfattning skrev John Ronald Reuel Tolkien ungefär enligt följande:
Ett sällskap står på en stig/väg. Beskrivning. De pratar. Beskrivningar. Bredvid stigen/vägen står ett träd. Trädet beskrivs. Grenarna beskrivs. Längst ut på en gren finns ett löv. Lövet blåser ifrån trädet. Det färdas genom luften och en massa saker som är under beskrivs medan lövet förflyttas i luften mellan olika ”länder”. Sedan faller lövet ned någonstans. Då åter till sällskapet. De pratar. Beskrivningar. Mer prat. Sedan rör de sig framåt på stigen/vägen.
Visst, de flesta gillar Tolkien. Men har de som gillar honom läst honom, jag menar verkligen läst honom. . . ?
Jag vill mena att det finns betydligt mer att hämta hos Tolkiens inspirationskällor och då särskilt James Branch Cabell (publicerad av A&K i svensk översättning av Sam J. Lundwall), och fantasyns fader George MacDonald.
Snart kommer alla (tja, säkert nästan varenda blogg på nätet) skrika om hur bra Bilbo är, när denna filmatiserats (i två delar). Själv har jag sedan jag började läsa Tolkien (i mellanstadiet) länge ansett detta vara hans främsta verk, då det är minst komplicerat och på enklast möjliga vis involverar ”hans” sagovärld i en berättelse som passar både ung och vuxen och allt däremellan – en tidlös och, i jämförelse med Ringen-trilogin, okomplicerad roman.
Det spelar ingen roll om Bilbo-filmatiseringarna följer boken eller inte – det blir ju en hit hur man än gör. För även de som aldrig läst en mening av Tolkien ser (förr eller senare) filmerna.
Fredrik F. G. Granlund
megajos
Marmeladkungen 
Hmmmm, jag läste Ringen-trilogin i tonåren. Mitt starkaste minne är att jag fick försöka hela tre gånger innan jag tog mig igenom första delen, som var oerhört seg.
Men att jag sedan var fängslad i de bägge andra delarna, rent förtrollad. Har tänkt läsa om den nya översättningen men det har inte blivit av, ej heller läsa på originalspråk.
GillaGilla
Filmerna? Deras betydelse är marginell och senkommen. Menar du att du missat att Tolkien ständigt kommit upp i fantasy och fantastikdiskussioner sedan hans verk publicerades? Tolkien var läst av många, många gånger om innan filmerna kom. Själv läste jag Tolkien när jag gick femte,sjätte klass och det var en litterär upplevelse som inte haft många motsvarigheter, varken förr eller senare. Jag läste om ringtrilogin ett flertal gånger, kanske sju eller åtta, samt Silmarillion, Bilbo etc. Det tände min lust att skriva så att den blev outsläcklig intill denna dag.
Att Cabell skulle utgöra något slags inspirationskälla för Tolkien betvivlar jag starkt. Cabell är allt som Tolkien inte är. Cabells verk genomsyras av cynism, vällustig ironi och har drag av förkonstling, något man inte kan säga om Tolkien.
Därmed inte sagt att du har helt fel. Jag läser numera om trilogin (nyöversättningen) för min son och häpnar t ex över alla långrandiga miljöbeskrivningar som segar till det. Kan väl också säga att jag verkligen älskar Cabell. Jag har också läst en av de fränaste kritikerna av Tolkien, Michael Moorcock, som bl a annat skrivit att Sauron inte kan vara helt ond om han hatar hobbitar.
Därmed inte sagt att jag tar avstånd från mitt första intryck av Tolkien. Men jag har helt enkelt gått vidare.
GillaGilla
Det är ju i alla fall belagt att Tolkien och C S Lewis läste både MacDonald och Dunsany. Kan E R Eddison vara en inspirationskälla? Han skrev visserligen speciellt, men såvitt jag vet fantasy som tar sig själv på allvar.
GillaGilla
Stewe: Jag läste också Ringen-Trilogin tidigt. Fast första gången i fjärde klass. Det var Tolkien och Terry Pratchett som gällde… senare Fred Saberhagen och Michael Moorcock – tätt följt av (i efterhand: usch!) David Eddings…
Skit samma. Till skillnad från dig så fängslades jag av ”Sagan om Ringen”, den första delen. Läste de två som följde men fann dom ointressanta – läste dom då mest för att kunna säga att jag _hade_ läst dem. Alla är olika, men jag finner nog fortfarande första delen i trilogin starkast, liksom filmen. Gillar inte alls de som följer. Men min favorit – om jag måste välja – är The Hobbit, eller som den (tveksamt) heter på svenska: ”Bilbo”.
Förresten. Självklart har jag läst om Ringen-trilogin i vuxen ålder. Om du undrar. Men det är bara att hoppas att var och en som åtminstone läst böckerna får ut NÅGOT av dem.
GillaGilla
Pål Eggert:
>Filmerna? Deras betydelse är marginell och senkommen.
Absolut. Jag instämmer.
Menar du att du missat att Tolkien ständigt kommit upp i fantasy och fantastikdiskussioner sedan hans verk publicerades? Tolkien var läst av många, många gånger om innan filmerna kom.
Det är just detta jag vill ha fram. Jag har absolut inte missat att Tolkien varit den enorma pådrivande kraft inom Fantasy-genren. Jag är snarare väl medveten (för medveten) om hur hans verk inspirerat vår samtid, hur diskussionerna flödar över kring hans verk. Och detta, vilket du också påpekar, innan filmerna kom.
>Själv läste jag Tolkien när jag gick femte,sjätte klass och det >var en litterär upplevelse som inte haft många motsvarigheter, >varken förr eller senare. Jag läste om ringtrilogin ett flertal >gånger, kanske sju eller åtta, samt Silmarillion, Bilbo etc. Det >tände min lust att skriva så att den blev outsläcklig intill >denna dag.
Om du menar att Tolkien tände dig till att själv skriva vill jag gratulera herr Tolkien. För jag är en beundrare av dig – men inte Tolkien. Känns faktiskt lite konstigt att skriva dessa ord, men jag började, som ovan nämnts, läsa Tolkien i fjärde klass, och insåg snart att det knappast var det bästa jag läst. Men jag vet också att – precis som du säger – det finns många som påverkas så djupt av Tolkiens berättelser att man inte kan förklara det. Jag har också läst om Ringen-trilogin, men mest av nyfikenhet av hur min förmåga till att ta till mig stoffet förändrats med åren. Sådan är jag fortfarande.
>Att Cabell skulle utgöra något slags inspirationskälla för >Tolkien betvivlar jag starkt. Cabell är allt som Tolkien inte är. >Cabells verk genomsyras av cynism, vällustig ironi och har drag >av förkonstling, något man inte kan säga om Tolkien.
Du har rätt. Men jag grundar vad jag skriver i något jag läst någonstans. Så är det väl i allt man skriver – oavsett om det är en blogg, artikel, essä, novell, kortroman, eller roman?
Däremot har Rickard Berghorn rätt. Lord Dunsany är ju en tydlig inspirationskälla som även påverkade ex H. P. Lovecraft. Sjukt bra läsning. Och jag vill fortsätta att påpeka, liksom (faktiskt) Sam J. Lundwall skrev (i ett sent nummer av Jules Verne-magasinet) att ”moderna läsare har ingenting att hämta i Tolkien.
>Därmed inte sagt att du har helt fel. Jag läser numera om trilogin (nyöversättningen) för min son och häpnar t ex över alla långrandiga miljöbeskrivningar som segar till det.
Ödmjukt! Och från min sida, tacksamt.
>Kan väl också säga att jag verkligen älskar Cabell. Jag har också >läst en av de fränaste kritikerna av Tolkien, Michael Moorcock, >som bl a annat skrivit att Sauron inte kan vara helt ond om han >hatar hobbitar.
Oj! Jag älskar verkligen att läsa Moorcock. En av de första Fantasyförfattare jag läste (efter nämnda Tolkien och Pratchett). Gillade verkligen hans Elric-romaner, men också hans SF. De prisbelönta (Hugo- och Nebula) är såpass underbart kontroversiella att man inte annat än kan tycka gott om karln. Hade han fötts på 16- eller 1700-talet hade han bränts på bål eller torterats till döds. En eloge till Michael Moorcock!
>Därmed inte sagt att jag tar avstånd från mitt första intryck av >Tolkien. Men jag har helt enkelt gått vidare.
Du, Pål… Det har jag också. Det måste man göra!
Mvh
F. G.
GillaGilla
Aleph: Det är ju i alla fall belagt att Tolkien och C S Lewis läste både MacDonald och Dunsany.
Tack för medhållet! En utmärkt bok i sammanhanget är biografin om Tolkien – dock en inte alltför objektiv sådan.
>Kan E R Eddison vara en inspirationskälla?
Det är möjligt! Jag ställer mig osäker.
>Han [Tolkien] skrev visserligen speciellt, men såvitt jag vet fantasy som >tar sig själv på allvar.
Helt rätt!
/ F. G.
GillaGilla
Trevligt litet meningsutbyte. Apropå Cabells förhållande till Tolkien så skriver Holmberg i förordet till översättningen av Jurgen: ”I själva verket har naturligtvis Cabell så gott som ingenting gemensamt med Tolkien; den senare har också upprepade gånger framhållit att han aldrig orkat läsa ut någon bok av Cabell. De han har försökt sig på har fyllt honom med avsmak.”
M Ms kritik av Tolkien – epic pooh – tror jag ligger ute på nätet ifall du vill läsa den. Se länk nedan:
http://www.revolutionsf.com/article.php?id=953
GillaGilla
Jag tycker som du! Tolkien är inte ”orginell” nog för att vara enastående i mina ögon… Dock gillar jag filmerna (mest pga av de underbara effekterna och påkostade scener med storslagna vyer) men nej böckerna är inget för mig heller; Trist, Tristare, Tolkien!
GillaGilla
Fredrik Granlund:
”> Han [Tolkien] skrev visserligen speciellt,
> men såvitt jag vet fantasy som tar sig
> själv på allvar.
Helt rätt!”
Nja, det är lika giltigt för Tolkien, men jag menade Eddison i citatet.
GillaGilla
hehe. Jag forstod nastan det. Tolkien ar meningslos lasning, om du fragar mig, Rickard. Men visst tog han sig sjalv pa allvar / pa for mycket allvar, kanske just vad problemet ar, att det ror sig om alltfor allvarlig och hard fantasy…. Fragetecken.
GillaGilla
Mr Eggert>
Visst ar det ett underbart trevligt litet meningsutbyte!
Det lustiga i sammanhanget ar att Sam J Lundwall sjalv skrivit i forordet till ett ganska nyutgivet nummer av Jules Verne/magasinet, att
En modern lasare har ingenting att hamta hos Tolkien.
NU kan jag tyvarr inte ens vid skrivande stund anvanda citattecken, da mitt tangentbord ar installt pa engelska, och att jag inte kan anvanda de tre svenska bokstaverna, samt saknar ekonomi att prenumerera pa JVM, och dessutom ar det for dyrt, sa jag lanar alltid tidskriften ifraga pa bibliotek. Dessvarre minns jag inte vilket nummer jag citerar, bara att Lundwall haller med mig i min standpunkt. I samma veve vill jag dock minnas att han utnamner Pickwickklubben av Charles Dickens sasom den storsta&basta romanen, och Ett halvt ark papper av August Strindberg sasom den basta novellen.
Intressant vetande. Men poangen ar att inte bara jag tycker att Tolkien suger. Jag far instamma i JuniorJacks kommentar> Trist, tristare, Tolkien…
Mycket intressant att du citerar Holmberg. Har traffat karln! Han ar mycket trevlig och vanlig! Det du skriver stammer dessutom! Men vad som fyller mig med avsmak ar att forsoka ta mig igenom Tolkien. Och anda har jag last hans bocker en massa ganger. Enda ok berattelsen ar Bilbo\The Hobbit, som har viss charm, sarskilt for yngre lasare. Ser faktiskt fram emot att se filmerna pa grund av att jag vill framhalla detta verk sasom Tolkiens basta.
GillaGilla
Aleph;
Ja. Eddison kan vara en inspirationskälla. Tack så mycket for medhållet ovan, det betyder mycket. Samtliga moderna, samtida lasare rekommenderas härmed läsning av George MacDonald, James Branch Cabell, Lord Dunsany, Michael Moorcock, Robert E. Howard och E R Eddison m. fl.framför den tråkige Tolkien, i vilken en modern läsare inte har något väsentligt att hämta, såvida man inte har problem att somna.
GillaGilla
Tolkien, ja vad ska man säga…
Något slags klockarkärlek till hans verk har jag nog. Det är i mångt och mycket auran man minns, känslan av att läsa trilogin, än specifika passager. Som du visar så var hans stil rätt medioker; C. A. Smith, Lovecraft och Peake däremot, de var mycket mer drivna stilister.
Mycket kunde anföras mot Tolkien, men jag väljer ändå att se honom som ”near great”. Mer om honom kan läsas här, på min blogg:
http://lennart-svensson.blogspot.com/2008/02/john-ronald-reuel-tolkien.html
GillaGilla
Svensson: Har läst din essä på din blogg, en mycket intressant text. Har tidigare läst din artikel SF och världskrigen på Vetsaga.
Att du sedan väljer att se Tolkien som ”near great” får stå för dig. Jag kan naturligtvis inte förneka att han har haft och fortfarande har ett enormt stort inflytande på all fantasy vi läser idag. Även på mig, naturligtvis. Men personligen tycker jag verkligen att Tolkien är övervärderad, dels på grund av hans stil, dels på grund av att handlingen i berättelserna går så oerhört långsamt framåt, och dels därför att människor i dagens läge som bara sett filmerna säger att han är sååå bra – utan att ha läst böckerna. Detta stör jag mig på! Personligen tycker jag vare sig om böckerna eller filmerna – däremot gillar jag på sätt och vis hans inflytande, men tar ändock Michael Moorcocks parti, den störste Tolkien-kritikern av dem alla.
Vi gör alla våra val.
GillaGilla
Det som slår mig mest när jag läser dina inlägg, är att du inte verkar ha märkt av JRRTs bredd och oerhörda historiska (inom hans värld alltså) kopplingar. Om du enbart läst Bilbo och Ringarnas herre måste du väl ändå ha märkt att det finns många anspelningar på äldre tider, samt paralleller som du inte kunnat foga samman? Detta beror på det långa tidsspannet och fantastiska komplexiteten som finns med i alla böckerna. För många av svaren måste man läsa hans tidigare historier (främst publicerade i Silmarillion). Man måste naturligtvis inte söka svaren, man kan vara nöjd ändå, men att påstå att JRRTs verk är ”tråkiga” visar bara att du haft svårt att hänga med i de många parallellerna.
Att han beskriver landskap tydligt borde väl ses som bra snarare än dåligt. MTV-tempo inom litteraturen är väl ändå inget att önska? Din liknelse om trädet och lövet var dessutom inte ett dugg lik någonting JRRT skrivit.
Klaga gärna på Tolkien om du vill, men påstå inte att du förstår den värld han skildrar, för utifrån det du skrivit här gör du inte det. Möjligen förstår du den enklaste av böckerna, vilken du säger är den enda du uppskattar. Det säger väl allt…
Mvh,
Anders Allgulin
GillaGilla
Bäste Anders Allgulin –
Först och främst vill jag tacka för din kommentar, och be om ursäkt för att jag inte svarat tidigare. Om du följer bloggen Marmeladkungen förstår du nog att jag har fått en son med hjärtfel, varför diskussioner om Tolkien för mig, den senaste tiden, inte direkt stått högt i kurs. Men du förtjänar naturligtvis en kommentar. Och bättre sent än aldrig, eller vad säger du?
(Du är förresten inte den ende som fått vänta på svar. Finns en del mothugg även inom Lovecraft-diskussionerna som jag ännu inte hunnit bemöta)
Det kan stämma – tja, det stämmer – att jag inte lyckats poängtera Tolkiens världsbygge i mitt ENDA blogginlägg om Tolkien. Men du har gjort det så bra, och jag räknade för övrigt med att mina läsare åtminstone var bekanta med Tolkiens otroligt skickligt beskrivna värld, samt dess kopplingar. Märk väl: Jag instämmer alltså i vad du nu uttrycker. Tolkien har onekligen byggt en fantastiskt komplex värld, på alla de sätt.
Gällande vad jag läst av Tolkien så förmodar du fel. Jag har nämligen läst väldigt mycket av – samt om – J. R. R. Tolkien, och nu får du helt enkelt ursäkta att jag inte minns de exakta titlarna, då jag skriver detta från Östra sjukhuset i göteborg, där min son, Vincent, precis hjärtopererats vid 5 veckors ålder. Så det förklarar om jag skriver fel i titlarna.
Följande är vad jag läst av/om Tolkien: Ringarnas Herre (trilogin – dock i Åke Ohlmarks översättning (för jag har ingen lust att läsa om den ens i nyöversättning)) och Bilbo – en hobbits äventyr, Silmarillion, Bestirarium, Gillis/Farmers bonde från Ham, rollspelet Sagan om Ringen (samt en del expansioner och äventyr), Blad av Niggle, Tom Bombadills äventyr samt Sagor från Midgård och Humprey …s biografi om J. R. R. Tolkien; jag äger dessutom många av dessa böcker i förstaupplaga, eller i senare upplagor, har dock inte tillgång till mitt bibliotek nu, då jag är på Östra sjukhuset i Göteborg, varför alltså stavningen kanske inte är korrekt.
Det stämmer. Jag har haft svårt att hänga med i de många parallellerna. ÄNDÅ HAR jag läst Silmarillion! Och detta är jag naturligtvis inte ensam om.
Det får stå för dig. Och jag står för mitt exempel. Att beskriva landskap tydligt är bra, men däremot inte när beskrivningarna av landskap får handlingen att stagnera.
Frågan är i detta fall, Anders, inte vem din favoritförfattare är, men snarare vilka andra författare du läser och uppskattar.
Poängen med mitt inlägg var/är att jag inte uppskattar Tolkien – därför att jag inte förstår honom. När du sedan poängterar att jag inte förstår Tolkien, fast jag säger att jag inte gör det… då börjar jag undra. För du har helt rätt: Jag förstår INTE Tolkien. Ändå har jag läst väldigt mycket av honom, samt FÖRSÖKT förstå honom. Hade det inte varit värre om jag INTE läst honom eller ens FÖRSÖKT förstå…?
Vilken Tolkien-bok anser du själv vara hans bästa och varför? Samt svara mig på följande, du som FÖRSTÅR Tolkien, vilka andra favoritförfattare har du? Har du någon annan? Nämn gärna fem-tio stycken eller så, så jag får en uppfattning. Och, just det, har du läst Tolkiens influenser, vilka jag nämner i blogginlägget: James Branch Cabell, Lord Dunsany osv?
Mvh,
Fredrik F. G. Granlund
GillaGilla
Hej Fredrik,
Tack för ditt långa svar, och riktigt tråkigt att höra om sonens hjärtfel – hoppas det blivit bättre efter operationerna (de har ju bra folk för sånt på Östra, där för övrigt min son, och jag själv, föddes).
Vad jag helst läser? Såg att du även läser Lovecraft. Det är en författare jag gillar. Vidare har jag favoriter som Isaac Asimov, Neil Gaiman, Kenneth O’Toole, Sture Dahlström, Stig Dagerman. Främst läser jag faktaböcker, så det blir inte så mycket fiction nuförtiden. VAd gäller fantasylitteratur gilalr jag inget annat jag läst än Tolkiens, samt en del av det han influerades av (dock har jag inte läst de två du referar till).
Vad gäller förståelsen av Tolkien kan jag hålla med om att det kan bli rörigt och det krävs omläsningar, men det ser jag som en fördel. Jag har ett stort historiaintresse, och även inom världshistorien krävs det mycket letande och källkritik för att hitta rätt och minnas det. Att du tycker Tolkien är krånglig är därmed förståeligt, men tråkig? Så himla ingående beskrivningar att man inte orkar läsa dem tycker jag inte att han har. Att du sedan läst Ohlmarks översättning säger en del (läs dock inte den nya översättningen – den är lika dålig) så om du ska läsa om dem: gör det på originalspråk.
Jag hoppas på fortsatt dsikussion, för jag måste avbruta nu.
Ha det så gott, krama sonen och skriv igen!
Mvh,
/Anders
GillaGilla
Anders Allgulin:
Det var så lite!
Du påvisar ett brett utbud favoritförfattare, och det glädjer mig att du inte är helt insnöad på Tolkien. Särskilt delar jag ditt intresse och uppskattning för Isaac Asimiov och Neil Gaiman – men kommer inom kort troligen att såga Gaimans novellistik. Mer om detta kommer när tillfälle ges, i ett separat blogginlägg. Men du ska veta att i likhet för min smärre Tolkien-avsersion i detta fall närmast älskar Gaimans romaner. Och visst är många noveller bra eller riktigt bra. Det är inget snack om att han och Tolkien kan och kunde skriva!
Vad gäller Lovecraft får du mer än gärna ge dig in i diskussionerna här på marmeladkungen. Du har gjort det någon gång, och får gärna fortsätta!
Mycket tråkigt att du inte tycker om någon annan fantasylitteratur du läst än Tolkien. Men då vill jag komma med förslaget att du åtminstone ger James Branch Cabell, George McDonald, samt Lord Dunsany ett försök. Den förstnämnde nämndes av en nobelprisvinnare i litteratur såssom den som borde fått nobels litteraturpris för länge sedan (åh, jag minns tyvärr vid skrivandes (stressiga) stund inte namnet!). Cabells böcker är bland annat utgivna på A & K och om jag inte missminner mig översatta av Sam J. Lundwall och Niels Nilesen. De flesta bibliotek har dem: Berättelsen om Manuel, Silverhingsten och Jurgen. REKOMMENDERAS.
George McDonald är nyligen översatt till svenska i och med Alastor Press första svenska utgåva. Finns också att få tag i på de flesta bibliotek, samt ev från förlagets hemsida.
Jo, det har du egentligen rätt i! Samma sak gäller faktiskt Lovecraft och Poe!
Att du inte är överens med mig om att Tolkien är tråkig får stå för dig, liksom att jag får stå för att jag anser honom tråkig. 🙂
Men tack för tipset om att jag bör läsa om Ringen-trilogin på engelska istället för nyöversättningen (som jag faktiskt, fram till detta din kommentar hade tänkt att läsa). För självklart måste jag åtminstone någon gång läsa om Ringen-trilogin. Någon gång!
Och tack även för vad du skriver om min son. Mycket uppskattat! Kul, för övrigt, att du tog min förklaring ovan på ett så bra sätt!
Mvh, F. G.
GillaGilla
Hej Fredrik,
Tack för littarturtipsen. Jag ska ge mig på de tre fantasyförfattarna du nämner. men jag såg i ett tidigare inlägg att du gillar Moorcock. Jag har en vän som gillar honom också, men jag läste en Elric-bok och den var värdelös. Den kanske var hans sämsta, men den gav inte mersmak (dåligt översatt också, så även här kanske originalen är att föredra?).
Ser fram emot att läsa din sågning av Gaiman. För minn del tycker jag att han har en hel del brister rent litterärt, vilket ska bli kul att se om du tar upp, men hans fantasi är det jag gillar mest med honom (fast han upprepar sig lite väl mycket med denna oerhörda kreativitet – hälften av det han skrivit hade räckt).
Ska även bli kul att se vad du skriver om Tolkien efter att ha läst om dem. Hoppas du inte färgas alltför mycket av filmernas nidbilder heller…
Och förresten, Silmarillion borde ju vara boken för dig: inga väderrapporter, högt tempo och stora episka händelseförlopp!
En kanske lite knäpp fråga, men jag undrar om du möjligen samlar på LP-skivor med fula omslag?
Ha ett riktigt gott nytt år!
/Anders
GillaGilla
Anders –
Tack för ditt svar!
Naturligtvis är originalen bättre. Moorcock är främst översatt i Drakar & Demoner-serien, vilken i allmänhet var uruselt översatt. Elric-böckerna är inte för alla, men jag ser dem som bra fantasy, särskilt på originalspråket. Visst är originalen att föredra. Samtidigt är för övrigt Michael Moorcock översatt med en mängd sf- och fantasynoveller i Jules Verne-magasinet, av Sam J. Lundwall, genom åren har han varit en återkommande faktor. Rekommenderas.
Trodde faktiskt att du skulle bli förbannad över detta. Men precis som du skriver hade hälften av vad denne rockstjärneförfattare skrivit räckt. Förstår inte att han för sina noveller vunnit så många priser för sina noveller. Men det är väl så att när man slår igenom på det sätt Gaiman gjort så får man extremt mycket uppmärksamhet, precis som Stephen King m.fl., varför man säljer lösnummer på grund av sitt namn samt får sådant aspirerande författare inte får publicerat – faktiskt publicerats. Just på grund av författarnamnet. För att sälja fler lösnummer osv. Samma sak gäller alltså ex Stephen King.
Först: jag tycker inte om filmerna. Anser dock att den första var bäst.
Vidare. Ska läsa om böckerna, samt ditt tips om Silmarillion (har den i första svenska inbundna upplagans första tryckning), men det kommer dessvärre att dröja. Vet inte om du följer min blogg i övrigt, men för närvarande kan jag i princip inte läsa något på grund av min depression.
Svaret är nej. Däremot samlar jag på (värdefulla) LP-skivor, ex tidiga Beatles osv.
Men en motfråga: varför frågar du om detta?
mvh, F. G.
GillaGilla
Hej igen,
Jag blir egentligen sällan förbannad över om andra tycker annorlunda än jag, men det första jag läste av dig, ang Tolkiens tråkighet, retade mig litegrann (vilket ju lade sig så snart du svarade). Ska ge mig på den enda Moorcockroman jag har då: Phoenix in Obsidian. Gillar du den? Den jag läste (för ca 15 år sedan) hette något i stil med Slottet vid världens kant. Den var som sagt usel.
Sam J Lundwall är jag tvehågad till. Jag gillade hans Inga hjältar här när jag var ca 12 år, men sedan läste jag Alice Alice och tyckte inte om den. Nu vet jag att du mest refererar till honom som översättare, men jag antar att du läst något av honom också?
Silmarillion på svenska är förresten helt ok, då det inte är Ohlmarks som översatt, utan duglige Roland Adlerberth.
Gaimans berömmelse ja, den mår han gott av ekonomiskt, men frågan är hur den påverkar hans författarskap. Såg att du gillar en av mina favoritförfattare, Kafka, och han skrev ju bra utan att vara populär. Jag tror drivkraften kan vara extra stark då (liksom vid svårmod, vilket du säkert känner till). Av Gaiman är jag annars allra mest förtjust i The Sandman, men jag gillar en del noveller och romaner också, och tycker flera av de andra är helt ok, men inte geniala.
Min något dumma fråga rörde egentligen Herr Dryck som har en blogg kring fula skivomslag. Efter att ha läst lite av det du skrivit tänkte jag att du kanske även var H.D. Men idag läste jag dina biografiska delar på bloggen och insåg att det nog inte var så. Jag rekommenderar annars denna blogg (http://katastrofalaomslag.blogspot.com/) om du har lite tid över och behöver småskratta lite.
På tal om din biografi måste jag säga att den var stark och att jag känner igen mig i en hel del av det du beskriver (mörker, ensamhet trots samvaro etc). Det jag undrar nu är mest vilken syn du har på gud? (Själv är jag ateist och religionshistoriker, så vad du än väljer att tro är det intressant, och jag tolererar de flesta åskådningar.)
Det var tråkigt att läsa att du lider av depression. Jag får (din aversion till Tolkien till trots) intrycket av att du är en mycket sympatisk gynnare, och sådana önskar man ju inget dåligt. Men hoppas du mår bättre snart och svarar inom kort.
God helg,
/Anders
GillaGilla
Anders –
Mycket trevligt att läsa dina ord, samt att din första ilska lagt sig. För måhända är mina åsikter om diverse författare provocerande, ja, till och med då och då origella eller bara egendomliga. Men jag står för mina åsikter och är alltid (extremt, ja oftast, alltför) ärlig. Samtidigt man i ett sådant fall även kunna utveckla sina resonemang och diskutera rationellt – särskilt om man är en sådan dum och deprimerad gynnare som undertecknad. Men det tror jag att du håller med om att jag klarar av…
Något som jag förresten går och väntar på är att någon ska ta upp min Lovecraft-essä som publicerades så nyligen som i måndags, i senaste numret av Eskapix, vilken även den innehåller en hel del kontroversiella åsikter. Titeln är Rasisten Lovecraft.
Och du ska bara se nästa artikel i min nu påbörjade Lovecraftessä-trilogi. Jag kommer att (såvitt jag, Martin Andersson och S. T. Joshi vet) som den förste i världen gå ut med en del ruskigt smaskiga detaljer om Lovecrafts bekanta, skriva om deras sexpreferenser och liknande.
Nu var det VÄLDIGT längesedan jag läste igenom Elric-böckerna, men när jag läste Äventyrsspels dåligt översatta fantasyromaner älskade jag samtliga av Moorcock (jag samlar för övrigt på serien). Det är därför mycket möjligt att du även i dagens läge ogillar Slottet vid världens kant, för smaken utvecklas ju mer och mer i och med att åren går och mer vishet kommer.
Som du kanske vet, om du läser min blogg, är jag en boksamlare av rang, och bland min samling äger jag en mängd Lundwall-böcker. Inte för att det är någon favoritförfattare, utan snarare på grund av böckernas värde. Har dock läst mången bok av Lundwall: 2018 King Kong Blues, Alice Alice (älskade den!), Bernhards magiska sommar, Flcka i fönster vid världens kant, Gäst i frankensteins hus, Inga hjältar här, Science fiction från begynnelsen till våra dagar. I motsats till dig skrev jag för övrigt till Sam J när jag hade läst Alice Alice! då jag avgudade den boken. Men vi har också alla samma smak – men är oilka.
Men för att sammanfatta: Lundwall är något av en ikon inom fantastiksverige, och jag tror knappast att dagens marknad för fantastik hade varit som den är om det inte varit för hans välgärningar.
Intressant nog kan jag nämna att Sam J. Lundwall skrivit att en modern läsare inte har något som helst värdefullt att hämta i Tolkiens verk. Nämnas ska också att Moorcock står för samma åsikt; han är (såvitt jag vet) den mest uttalade Tolkien-antagonisten i världen.
Sandman tycker jag är en riktigt intressant serie, men har dock inte läst så mycket av den som jag önskar. Precis som du skriver, och vilket även jag kommer att konstatera när jag sågar hans novellsamlingar framigenom, kan man fråga sig om en hel del han skriver inte blir publicerat på grund av hans namn. Dock har jag läst hans romaner, och nästan samtliga noveller och dikter, och tycker särskilt bra om romanerna Goda omen (med Terry Pratchett), Neverwhere, Stjärnstoft, Amerikanska gudar, Coraline (som för övrigt även den snart ska filmatiseras, m.fl.
Tusen tack! Det är den mest besökta och lästa sidan på min blogg, vilket naturligtvis gör mig glad(are). Läste du intervjun som följer efter den biografiska essän? Där hittar du en hel del mer information om mig.
Även jag tolererar de allra flesta åskådningar! Jag ser nämligen mig själv som en kristen polyteist. Dock är detta ett paradoxalt uttalande från min sida, eftersom Guds första budord är att: Du skall inte hava några andra Gudar jämte mig. Men ändå har jag det, trots att jag anser mig såsom mestadels kristen. Troende är jag hur som helst. Polyteist innebär dock i sammanhanget att jag tror på flera gudar. Jag har svårt att förneka att andra religioner har fel. Flertalet hinduistiska, shamanistiska, indianska gudar lockar mig särdeles (ex. Sochipilli), liksom vissa inslag i andra (ofta äldre religioner: ex. reinkarnation). Jag tror även på paranormala fenomen, då jag själv (anser mig ha) upplevt olka övernaturliga händelser, och detta tillsammans med andra. Har läst Bhagavadgita, Bibeln, Koranen, m.m. Men nu var det länge sedan.
JODU! Tack för de vänliga orden! Du har dessutom rätt i att jag är en mycket sympatisk person, som dock är för deprimerad för närvarande för att kunna läsa och skriva. Det enda jag klarar av är lite bloggtexter och email – kan i min depression nämligen inte koncentrera mig när jag läser skönlitteratur, varför jag har en mängd recensionex från bokförlag jag fått upp kontakt med, samt tvingats tacka nej till att recensera fler filmer för Swedish Gore Film Society, en tidning i Tyskland och en i USA. Det är hemskt. Dessutom oroar jag mig intensivt för min hjärtsjuke son som kan komma att dö under en operation i januari eller februari. Samtidigt arbetar jag hårt på att kämpa mig upp över ytan, försöka gå framåt, försöker umgås med min kvinna och son, och mycket mer i samma stil. Det går långsamt, långsamt. Och jag saknar ork. Men däremot inte att skriva tillbaka till dig. Jag finner det alltid underbart att träffa på nya bekanta!
Berätta gärna lite om dig själv… Har du läst Arthur Machen, Algernon Blackwood, Clark Ashton Smith, Ambrose Bierce? Du verkar sofistikerad i din läsning, och om du inte läst mycket annan fantasy än Tolkien vill jag i detta sammanhang särskilt rekommendera Arthur Machen och Clark Ashton Smith. Jag skulle tro att du faktiskt även i dag inte kommer uppskatta Moorcocks prosa och Elric-berättelser.
Mvh, F. G.
GillaGilla