Det är svårt att vara liten
Jag läser så mycket. Ni förstår inte.
Men när jag gång på gång läser att man är välkommen dit och dit, e-postlista hit och dit (JAG VET ATT JAG KAN LÄMNA DEM NÄRHELST JAG VILL)… och inte har pengar att ta mig till någon större stad, såsom Stockholm, Göteborg eller Malmö. Tja. Man tröttnar. Självklart finns det pengar, men det måste sparas – och inte bara i mitt fall. Jag är inte ensam. Även jag vill kunna glida iväg till Stockholm och träffa alla mina välgörare och ondgörare (samma sak?) eller tll Göteborg på partaj med dito. Det är sjukt att vara sjuk! Det är sjukt att vara fattig. Eller är det samma sak? (Min familjeterapeut säger att jag kommer skriva sämre när jag mår bättre).
Men ska det vara som så att man måste flytta för att träffa de man vill – eller inte vill – träffa? Måste man flytta på sig till storstäder för att få kontakter? Jag tror inte det.
Fredrik F. G. Granlund
megajos
Marmeladkungen 
Äh, det behöver inte kosta särskilt mycket att resa, säger en person med erfarenhet av att lifta och ryggsäcksluffa. Bussresor är ofta löjligt billiga om man beställer i god förvägstid. Sedan kan man sova på bussen om man åker på nätterna eller hos kompisar, tillbringa någon natt på vandrarhem eller tälta. Mat köper man i affärer. Sunt bondförnuft, sedan kan man leva stort på krogen och bohemcaféerna för det man har kvar.
GillaGilla
Aleph: Jag är väl medveten om din ståndpunkt som erfaren resenär. Men min poäng med mitt inlägg är att det inte bara kostar pengar att resa, även tid. Och sedan, även om biljetten är billig, så anser jag att det är smått orättvist att vi små som lever i små städer eller köpingar allt som oftast måste anpassa oss efter de STÖRRE.
GillaGilla