Vad som hände under Marmeladprinsens operation i Göteborg

Det finns många orsaker till följande text –

Det handlar inte bara om att jag ska skriva av mig för att få utlopp för mina känslor, skriva av mig! Nej, jag tänker på er som undrar vad som hänt, hur det gått, hur det går, hur vi klarar oss, hur jag mår, hur min fästmö mår, hur Vincent mår, tja, hur det går. Men visst måste jag skriva av mig. Så om detta blir rörigt, ber jag om ursäkt. Men om ni läser vidare finns det orsaker till varför…

* * *

Jag har sedan i måndags i det närmaste levt på olika sjukhus, tja, knappt ens varit utomhus. Det var då jag, min fästmö och son åkte till Göteborg, lades in på Östra sjukhuset, för att vara exakt Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus, vid Östra sjukhuset i Göteborg.

Lyckligtvis gick min son Vincents operation (relativt) bra, bortsett från att man oplanerat fick gå in i båda hans ljumskar, samt att alla värden i hans hjärtan inte var till belåtenhet. Det såg inte helt bra ut. Orsaken till varför man tvingades gå in genom båda ljumskarna var att det var för farligt att gå in från det ursprungliga hållet för att få de värden man önskade erhålla.

Det rörde sig om osäkerhet från överläkarens sida: han tog det säkra före det osäkra. Vilket jag är mycket glad för.

Efteråt berättade han för mig och min fästmö att han trodde och hoppades att man kan gå vidare till nästa steg i Vincents planerade operationsschema, men i en del av Vincents hjärta (som jag i detta nu inte kan förklara) såg det inte bra ut, varför han tvingades gå in även genom den andra ljumsken – från ett annat håll, för att få önskade mätresultat.

Överläkaren i fråga kunde inte lova något. Vincents situation kommer att diskuteras i konferenser. Och det är, enligt vad jag förstått, främst kirurgerna som avgör om Vincent är en lämplig kandidat för denna nästa operation, tidigare planerad till Januari – numera till januari-februari. Kanske inte alls.

Undertecknad har som vanligt ställt frågor, pratat för mig och min familj, försökt förstå tänkandet, meningen bakom det hela, vad man vill – och varför man vill, eller kanske inte vill, operera min son.

Svaret är svårt: kirurger och läkare väljer tillsammans hur riskfylld nästa operation är, utifrån de undersökningar man genomfört, utifrån de värden man har på papper, men också baserat på vad som syns på röntgen och vad man upplevt under de undersökningar man genomfört på min son.

Alternativet är tydligen värre: en hjärttransplantation. Eftersom – vilket jag nu förstått efter samtal i Gölteborg – mins sons då försvinner hans immunförsvar totalt, varför det är extremt stor risk för cancer, infektioner och inflammationer. Samt att han då måste ta en mängd mediciner (bla bortstötningssmedicin och blodförtunnande) resten av sitt liv.

Nu kan vi bara avvakta.

Det blev inte mycket sömn för vare sig mig eller min fästmö under dessa tre dagar (måndag-onsdag). Dessutom oroade vi oss väldigt för Vincents tillstånd efter bypassoperationen (hjärt-katetiseringen).  Han lät rosslig, hade svårt att andas, fick medicin för detta (kortison/adrenalin/bricanyl). Men det hjälpte inte. Ändå fick vi åka hem dagen efter operationen ifråga. Uppenbart en kostnadsfråga. För…

Vi fick åka hem för tidigt.

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på måndag, 1 december, 2008.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: