Playgirl – eller, Marmeladkungen viker ut sig!

Poängen med rubriken är (som om du, kära läsare, inte kommer att förstå det efter att ha läst följande) att jag viker ut mig i ord.

Nu rör dessa ord något jag skrivit om tidigare: en hälsokontroll. Som jag bett om. Jag vill kontrollera min hälsa, ty jag fyller ju 30 i år, och har precis förlorat min enfödde son osv. Levervärden, sockervärden, blodvärden, och så vidare i oändlighet – allt man kan se genom blodet. Varför skall jag inte kontrollera detta när jag kan?

Så nu under torsdagens förmiddag blir det ett fullständigt blodprov om fem rör, vilket, såvitt jag vet, innebär en kontroll av åtminstone merparten av de tester som går att utföra. Måhända är jag mest rädd för resultatet?

Nej.

OCH NU KOMMER UTVIKNINGEN:

Jag föddes med gomspalt (utan gom). Plastikopererades (!) mitt första levnadsår. Misshandlades sedan av en minst sagt sadistisk sjuksköterska på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg (vilket mina föräldrar aldrig glömmer). Hon tvångsmatade mig när jag gallskrek m.m.

Sedan dess har jag haft en fobi för tandläkare, nålar, sprutor, etcetera etcetera osv osv… Det sitter i!

*****************

Och idag ska jag ta ett genomgående blodprov, varför jag är nervös. Löjligt. En snart 30 år gammal man som är orolig för detta. Jag lämnar ut mig nu, ställer mig naken, erkänner min fobi. Vad är jag rädd för? Det är inte smärtan – sticket. Tror jag främst är rädd för att svimma. Kanske även att jag aldrig tidigare tagit ett så här omfattande blodprov, samt att jag kanske svimmar och är tvungen att ta om det. Detta hände senast när jag skulle ta ett betydligt mindre.

Äh, detta ska jag klara. Det är om man tänker efter betydligt värre att välja glasögonbågar, då det är något man måste leva med och se bra ut i. Nu kan jag se ut som hej-kom-och-hjälp under morgondagen.

Jag kanske behövde vika ut mig innan innan blodproven äger rum. Kanske är offentligheten vad jag behöver när jag är orolig för något? Mina självmordstankar blev i alla fall betydligt mindre attraktiva för mig sedan jag publicerade dem offentligt här.

(För er som inte vill leta:

Jag känner för att kasta ut min storbildstv genom fönstret, välta mina bokhyllor, starta en liten fin nazistliknande brand i mitt vardagsrum med mina finaste förstaupplagor (och då särskilt mina signerade) och skölja ned alla farliga piller jag har hemma (en underlig blandning!) med en flaska lacknafta utblandad med lite (rättare sagt mycket) turkisk peppar-essens och kanske en flaska absinth och en flaska whiskey, för att det inte ska smaka alltför jävligt, samtidigt som jag använder Embla (bedövningskräm) för att bedöva handlederna innan jag skär upp dem.)

(ovanstående text publicerades ursprungligen den 1 mars 2009).

För alla som känner – och/eller läser – mig vet att jag (tom. väldigt nyligen) varit med om BETYDLIGT värre saker. Det är en jävla tur att jag har Jennifer!

Och till alla er som upplever dylika känslor: prova att skriva av er, och eventuellt, i sista stund, publicera dem så att andra kan läsa dem.

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på torsdag, 26 mars, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: