Ska man slita ut sig?

Följande prosadikt publicerades i den minst sagt intressanta/eminenta kvartalstidskriften Komma. Du kan läsa den såsom den publicerades här i pdf-format.

Poängen med denna återpublicering är att det är så här jag känner mig nu, kanske mer nu än när jag skrev dikten…?

SLIT UT DIG!

Av: Fredrik F. G. Granlund

Tror du att det finns något som kan riva bort knapparna från finskjortan och samtidigt medan de sprätter åt alla håll ta med sig all ångest? Tror du att de känslor en människa vill bli av med kan försvinna av sig själva, eller att det krävs något, något som liksom bara ordnar upp en liten del av det problem som kanske inte är något problem? Tror du det? Du! Du, som säger att det finns hjälp och att du har sett den, att du kanske upplevt den – och du kanske säger att du tycker om att älska och älska och älska och att känna. Men tycker du verkligen om alla känslor? Ta de som uppstår när du sårar någon eller när någon har sårat eller skadat dig eller om något du gjort du kanske har uppfyllt en dröm och bara blivit en annan människa och det kanske är därför du känner som du känner fast du inte förstår vad det är du känner men den där förändringen går inte att beskriva och du har läst dikter om det som inte tycks innebära något men i den där situationen förstår du precis hur du tolkade dikten eller strofen eller dikterna eller stroferna eller det där ordet du minns och då, då, där precis där är allt klart allt är bara så oerhört oerhört och det finns inte längre några problem tänker du men det finns det ju och de kan inte försvinna av sig själva och du kan inte riva och slita och förstöra och bara liksom göra det du känner för det går inte att slita av finskjortan från bröstet och räkna med att all ångest sprätter iväg från kroppen medan knapparna flyger igenom luften som om de vore små flygande tefat på väg mot ett annat universum, en annan planet, för känslorna försvinner inte så lätt och de kommer inte så lätt och de ordnar inte upp alla problem för varken problem eller känslor om de så är önskade eller oönskade försvinner inte av sig själva. Tror du det?

Advertisements

~ av Fredrik F. G. Granlund på torsdag, 26 mars, 2009.

2 svar to “Ska man slita ut sig?”

  1. Vet inte om du fick mina mail. However kan jag ”alltid” själv nås via mail, jag sitter ”jämt” vid datorn – typ kontorstid, dagtid. Det är en bra kommunikationsform tycker jag, bättre än telefon som jag inte riktigt fattat vad det är 🙂

    Gilla

  2. Jag är ledsen att jag inte svarat tidigare. Vill bara diskutera din novell inför publicering på marmeladkungen. Men tro det eller ej, jag förlorade allt arbete jag lade ned på novellen ifråga – typ sex timmar eller dylikt, på grund av ett mänskligt error eller ett datorfel. Svårt att säga. Det kanske är samma sak. Men jag hör snart av mig igen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: