Dagens citat vol V.

Det torde inte komma som någon nyhet för någon återkommande läsare att jag ser mycket film, bland annat med tanke på min roll som filmrecensent. Jag har här på Marmeladkungen dock medvetet dragit ned på mina åsikter rörande nya och äldre filmer, liksom mina recensioner på Swedish Film Gore Society.

Men ibland när man ser en ny film, i det här fallet den så kallade komedin Adventureland, vad jag skulle vilja kalla en fristående och sämre uppföljare till succékomedin Superbad, kan man som i det här fallet fastna för någon enstaka replik (även om jag inte kan rekommendera filmen per se), vilken jag i det här fallet anser är såpass intressant att jag publicerar det :

What’s the point of being a writer or an artist anyway? Herman Mellville wrote fucking Moby Dick, and he was so poor and forgotten by the time he died, that in his obituary they called him Henry Melville. You know, like why bother they’re gonna forget our names anyway.

Den unge skådespelaren Martin Starrs utläggning i filmen Adventureland

”What’s the point of being a writer or an artist anyway?
Herman Mellville wrote fucking Moby Dick, and he was so
poor and forgotten by the time he died, that in his
obituary they called him Henry Melville. You know,
like why bother theyre gonna
forget our names anyway.”Skådespelaren Martin Starrs utläggning i filmen Adventureland
Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på måndag, 27 juli, 2009.

4 svar to “Dagens citat vol V.”

  1. Då skulle man ju kunna invända mot denna tirad att Moby Dick fortfarande läses 118 år efter Melvilles död och fortfarande finns i tryck.

    Jag påminns också om Dunsanys ”The Assignation”, i Fifty-One Tales. Läs den!

    Gilla

    • Bäste Martin –

      Det du skriver om Melville och Moby Dick stämmer naturligtvis.

      Men jag tror att du missar poängen som jag uppskattar och finner så intressant i denna annars ganska småmediokra och alltför förutsägbara film, som dessutom inte direkt lyckas framkalla några direkta, och särskilt inte spontana skratt. Samtidigt läser du citatet på ett sätt jag tidigare inte tänkt på: du ser det paradoxala i uttalandet och påpekar detta för mig – något jag måste tacka dig för.

      När jag publicerade citatet tänkte jag naturligtvis på 2000-talet, och att någon av oss kanske kommer att skriva en riktig klassiker – men samtidigt att en klassiker kanske måste ha år på nacken för att bli en klassiker, ja, författaren kanske till och med måste dö? Och det kanske är en fördel om författaren ifråga är utfattig och ouppmärksammad under sin livstid. Kanske måste man vara nedstämd och deprimerad och fattig och känna sig ouppmärksammad, ouppskattad, kanske måste man missbehandlas, kanske är alla författare och konstnärer i själva verket missuppfattade under sin livstid, kanske är det ett måste?

      Det jag är ute efter, vad jag uppskattar, och söker förmedla, anledningen till varför jag citerat just detta, vilket alltså den unge skådisen uttrycker i filmdialogen, handlar förstås om att Herman Melville skrev Moby Dick och inte uppskattades under sin samtid; att man till och med skrev fel förnamn i hans begravningsannons. Ändå är han så stor idag, liksom romanen ifråga.

      Jag tycker för övrigt verkligen om och uppskattar Lord Dunsany, du vet det sedan tidigare men kanske inte andra läsare. Tyvärr har jag nog dock inte läst ”The Assignation”, det tror jag åtminstone inte (är den översatt?). Så skulle du kunna förklara varför citatet påminner dig om just den novellen/romanen?

      mvh
      F. G.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: