ÖVERLIDA. Marmeladkungen fyller 30 år på torsdag.

Du har bara börjat [med terapin]. Du har tillräckligt med frustreringar. Frustreringar är som kaniner förstår du. Från och med nu förökar de sig själva.

James Gunn. Delta Science Fiction ABC: G. Framtiden är här; ”Rekitylana” sid 158.

Jag har lidit den senaste månaden. Det gör jag dock, vilket mina läsare vid det här laget redan torde veta, i princip alltid, medelst min depression, mina problem, minnen och mitt förhållande till världen såsom den nu är för undertecknad.

Dessutom fyller jag 30 år nu på torsdag, den 27 augusti. Men det känns som om jag levt minst 60 år, till och med mer. Jag har varit med om så mycket . . . Och inte bara den senaste tiden.

Men under den senaste dryga månadens tid har jag först fått ta en mängd blodprover, sedan drabbats av hemorrojder, blivit förkyld och tappat rösten drygt en vecka, förlorat en inneboende som jag nu saknar något oerhört. Och i fredags fick jag för första gången sedan barnsben någon slags maginfluensa, vilken jag nu långsamt, långsamt återhämtar mig från – vilket är orsaken till varför jag inte skrivit något här på Marmeladkungen på länge eller hört av mig till någon. Jag har helt svårt varit sängliggande med magkramp, diarré, kräkningar, trolig feber med en slags hallucinationer, och då och även nu en enorm orkeslöshet. Sedan i torsdags natt har jag bara fått i mig youghurt, vitamintabletter, antidepressiv medicin, filmjölk och folköl.

Naturligtvis bör detta handla om psykosomatiska symptom; åtminstone enligt min psykolog; att min depression och min rädsla för att fylla år – min dödsångest – min rädsla för att bli äldre – manifesterar sig i formen av diverse fysiska åkommor.

Det låter troligt med tanke på omständigheterna, likt med abstinensen av det jag slutat med.

* * *

Extas är en farlig känsla. […]. Extas måste uppvägas av eländighet. Och det är det extrema som rubbar balansen och hotar samhällets sundhet.

James Gunn, samma bok och novell; sid 145-146.

Min födelsedag är ett kapitel i sig. Jag går på torsdag från 20-årsåldern till ett nytt kapitel i mitt liv: 30-årsåldern. Och jag fyller jämnt, vilket allmänt sett betraktas såsom en STOR händelse.

Men vad har vi människor egentligen att se fram emot när vi åldras? Att växa upp och bli mer mogna? Personligen – och det här tror jag att jag skrivit om tidigare – ser jag bara tre viktiga födelsedagar i mitt liv: 18 år (då får man ta körkort, köpa folköl och cigaretter, 20 år (då får man gå på systemet) och 21 år (då är man myndig i USA).

* * *

(Märk väl att jag ignorerar ens femtonde födelsedag då man får köra moped – eftersom jag aldrig varit mycket för motorfordon, även om jag haft körkort i över tio år och ägt flertalet bilar.

De övriga födelsedagarna har jag allesammans överskridit; jag lyckades handla folköl och cigaretter innan jag var arton, kom in på klubbar innan dito, handlade på systemet innan jag var nitton och handlade alkohol och cigaretter, kom in på klubbar och Strippklubbar  i USA (Chicago, 1999), innan jag hade fyllt 21. Allt tycks lösa sig när man är lång och ser gammal ut, samt när man kan tala för sig och dessutom muta portvakter och/eller ägare.) Kan man bara tala för sig och ha lite humor . . . )

* * *

Men observera nu att sett till gemene man ser jag alla födelsedagar såsom viktiga dagar. Det är faktiskt inte alla som är med om en sådan upplevelse. Min egen son, Vincent, fick fan i mig inte ens uppleva sin första! Så det finns de som inte är så lyckligt lottade som vi som läser detta. Jag sörjer min son . . . I detta fall så mycket att jag saknar adjektiv för att beskriva vad jag upplever . . . Jag klarar inte ens att gå till min egen sons grav – sist svimmade jag – och det bör väl säga en del . . .

* * *

Högst på min önskelista under min 30-årsdag är att få min son tillbaka i livet . . . Nummer två är ett långt och lyckligt liv och fred åt alla människor på jorden.

* * *

Mitt liv under dessa 30 år har varit ett enda mischmasch av liv och död och gråzoner däremellan; jag har varit med om det mesta, upplevt saker som få andra får göra, och egentligen, om jag ska tro mina läkare/psykologer, alltid varit mer eller mindre deprimerad, men nu slutligen funnit vad jag vill göra med mitt liv: skapa ett liv, ett liv tillsammans med Jennifer och vår nu bortgångne Vincent. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden att få ännu ett barn, när saker och ting lugnar ned sig, när vi kan slappna av – om vi nu kan slappna av, och skapa ett liv för oss där vi på något sätt kan vara någotsånär trygga och lugna och må bättre än vad vi för tillfället gör. Det vi varit med om går inte att släppa.

Vid sidan av att jag inte vet vilka som kommer att besöka mig under helgen eller vad som kommer att hända, bortsett från ett visst immundigande av alkohol och mat, har jag dessutom, därför att jag varit sängliggande sedan i torsdag/fredags, blivit sen med en ny novell till Skriva-tävlingen som har deadline den 31 augusti.

Jag vet således ingenting om vad som kommer att hända under helgen, och har på grund av min extraordinära sjukdom inte kunnat ringa runt och bjuda de jag vill ska komma till mig. Och jag vet inte hur jag kommer att må under helgen, hur min kvinna kommer att må, vilka som kommer att uppvakta mig och inte uppvakta mig och så vidare i oändlighet . . . Underliga frågor; ungefär som att fråga sig hur många gånger Robinson Crusoe runkade under sin tid på ön i Daniel Defoes bok.

* * *

Men ni som känner mig och som är i eller i närheten av Mariestad under helgen. Hör gärna av er till mig via min mobil: 0708-226439, då jag mer eller mindre kommer att ha fest uppe i min lägenhet fram till klockan 23 (pga grannarna) torsdag, fredag och lördag. Det blir inte extravagant, men det är alltid trevligt att dränka sina sorger tillsammans med människor man tycker om och beundrar mer än en själv.

* * *

Avslutningsvis vill jag nämna att jag inte önskar att någon ska tycka synd om mig. Jag gör det själv – åtminstone än så länge – alldeles tillräckligt.

Advertisements

~ av Fredrik F. G. Granlund på onsdag, 26 augusti, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: