Fantastikminnen om min fars läsvanor under min uppväxt, eller – när man skriver om fantastik kommer åtminstone någon gång positiva besked: Marmeladkungen publiceras återigen.

Min far Sune Granlund är både en förebild och ett varnande exempel. Jag minns tydligt  hur mycket han alltid läste när jag växte upp. Det rörde sig i det närmaste alltid om fantastik, och då främst science fiction – men också en del skräck och mjuk fantasy (bortsett från mången Western/deckare/thrillers/novellsamlingar osv).

Vissa böcker minns jag mer än andra att och när min far läste: t. ex. Isaac Asimovs Stiftelsetrilogi, Douglas Adam’s Liftarens guide till Galaxen-böcker och Eldfödd av Stephen King (den sistnämnda i hans lastbil – den var oerhört sliten).

Varför minns jag då just dessa? Jo, när farsan läste Stiftelsen var jag så liten att jag inte riktigt förstod att han ville ligga på soffan och läsa ifred, att en bok (läs samling böcker) kunde vara så bra att man bara vill försvinna in i dem. Så jag störde honom när han var inne i boken (någon av dem). Han busade med mig en stund och sade sedan att ”nu får det va bra, för jag vill fortsätta läsa”. Och jag glömmer aldrig detta, hur inne min far var i boken, och hur omslaget såg ut, samt att han köpte sista delen i Stiftelsetrilogin: Hari Seldon och Stiftelsen, en prequel, samt såväl de fyra inledande böckerna till Liftarens guide till Galaxen i en volym och senare även den femte, I stort sett menlös, till fullpris på Karströms bokhandel här i Mariestad – något han aldrig normalt sett gjorde. Då förstod jag att detta var bra litteratur i hans ögon, och det gjorde jag också när jag frågade honom vad det bästa han läst var. Och sedan insåg jag det förstås när jag med åren läste just dessa böcker. Min far hade, och har fortfarande, rätt!

* * *

Jag minns alltså hur jag som liten frågade min far vad han rekommenderade mig att läsa, vad hans favoritböcker och vilka hans favoritförfattare var. Han läste ju allt från Delta bokförlag, det mesta från Häpna, Galaxy, Kalla Kårar, Nova pocket, Galaxy pocket, de amerikanska tidskrifterna Fantasy & Science Fiction, Analog, osv. Och när min far inte läste då lyssnade han på talböcker (kassetter) i sin lastbil.

Jag minns hur svårt det var för honom att svara mig. Han kunde inte riktigt säga något med spänd arm. Men slutligen rekommenderade han Stiftelsetrilogin (detta var innan han hade läst Liftarens Guide till Galaxen) av Isaac Asimov. Något jag också läste och förundrades, och fortfarande förundras, över (det enda negativa är att jag listade ut en stor hemlighet i böckerna, vilket man naturligtvis helst inte ska kunna göra).

Men min far kom på en sak till. Jag minns det som igår. Min otroligt beläste far försökte minnas vad boken eller långnovellen hette, och vem som hade skrivit den. Han började beskriva: ”[…] det bästa jag troligen läst så här långt, handlar om, såvitt jag minns, en väldigt fet man som lever i omloppsbana runt Jorden. Han heter något underligt och boken är väldigt rolig, och den slutar oerhört bra när den fete mannen ska komma tillbaka till jorden igen där han knappt överlever för att han är så fet.”

Ungefär så sade min far. Och under mina uppväxtår talade jag med bibliotekspersonal och andra och fick till slut av en ren slump reda på att det min far försökt berätta om var Waldo, skriven av den gudomligt begåvade författaren Robert A. Heinlein, och publicerad av John-Henri Holmberg i antologin Alpha 1. Jag läste den. Och även jag förundrades. Underbar! Sedan har jag forskat i ämnet. Men det tar jag en annan gång.

* * *

Nu konstaterar jag i min begynnande 30-årsålder att min far lyssnar till mig. Han fastnade först för Terry Pratchett, läste allt han kom över av denne, sedan Dean R. Koontz, och nu, samtidigt med Koontz, James Branch Cabells fantastiska humorfantasy, Berättelsen om Manuel, Silverhingsten och Jurgen.

Det har gått så långt att min far håller på att läsa allt av Koontz. Vi går mycket på second hand och loppmarknader, men för att min far inte ska köpa fler dubletter har jag lovat att skriva en lista på vilka böcker jag har i min samling. Så detta gjorde jag ikväll, efter att ha städat min dator från virus och bytt tangentbord, för att sedan skicka det via mejl till min far. Och när jag sitter och antecknar Koontz-böckerna i ordning ser jag att jag fått mejl, och läser följande från Peo Rask, redaktör för Tidskriften Komma: ”[…] publicerar den i nr 4/09 […]”.

En prosadikt som jag tidigare publicerat här på marmeladkungen publiceras således snart i tidskriftsformat (obs. den går inte längre att läsa på ovanstående länk – men jag har där skrivit en del om den). Författandet av en lista på Koontz-böcker jag har och vilka jag saknar samt omtanke om ens far och dennes läsvanor kan således med ens bli ett glatt och ett förhoppningsvis intressant blogginlägg.

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på tisdag, 15 september, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: