Herregud, vilken jävla STOR skit jag är!

Till ni som skriver till mig, brevväxlar med mig, och ni som berömmer mig på ett eller annat sätt, verbalt eller informellt, och ni som kritiserar mig öppet, ni som avskyr vad jag gör och vad jag publicerar; och ni som publicerar mig eller ber mig att skriva för och publicera saker hos er, och ni som verkligen vill publiceras här på Marmeladkungen (ni är faktiskt inte få); och ni som hör av er och vill ha fler texter av undertecknad till divergerande sammanhang – och numera även mycket mer än bara skriftligt. Det blir sjukt, detta, ja det blir sjukt.

Det glädjer mig att jag får bekräftelse; att jag kan skriva . . .

Men bara så ni vet.

Jag är en STOR skit.

Ha det i åtanke.

Men jag älskar er.

Mer än mig själv!

Advertisements

~ av Fredrik F. G. Granlund på söndag, 22 november, 2009.

10 svar to “Herregud, vilken jävla STOR skit jag är!”

  1. Visst vill åtminstone JAG ha FG och Marmeladkungen kvar. Hur och vad du ska skriva kan bara du avgöra, annars är det ett faktum att denna blogg är en smärre hörnsten i mitt internetliv.

    Och apropå ”inte kunna säga vad man vill” så är mitt tips detta: DIKTA om det, gestalta det hela i fiction så löser det sig. Stuva om i verkligheten, ändra ditt och datt och sedan är det bara att blåsa på.

    Det är bland annat därför JAG är författare. Det som inte går att säga i blogginlägg etc blir noveller, dikter, romaner…

    Gilla

  2. Tack så mycket för din kommentar.

    Mitt problem är bara att jag vet att jag läses, särskilt sett till toppplistor osv, men att jag just censureras. Det är just detta sistnämnda som stör mig.

    Marmeladkungen ska vara och bör vara ärlig, rättfram och extrem i utlämningen om min person samt nya böcker inom de fantastiska genrerna.

    Tyvärr mår jag så förbannat dåligt av att ständigt bli motarbetad gällande vad jag får och inte får skriva. Vilka jag måste tänka på och varför samt hur det kan gå för dessa som jag kanske nämner, eller de jag inte får skriva om.

    Inser naturligtvis att man inte får skriva vad som helst om vem som helst, och särskilt inte utan personens tillåtande. Och inte ens på Internet.

    jag försöker ringa dig nu. Vill gärna prata om det du skriver. Pratade med din far i Örnsköldsvik, en mycket trevlig man, och särskilt när jag förklarade vem jag är.

    Tack för vad du skrev ovan. Ring mig. Du har mitt nummer!

    F. G.

    Gilla

  3. Glömde att kommentera följande:

    >Och apropå ”inte kunna säga vad man vill” så är mitt tips detta: DIKTA >om det, gestalta det hela i fiction så löser det sig. Stuva om i >verkligheten, ändra ditt och datt och sedan är det bara att blåsa på.

    Problemet är att i de fall jag påpekar, så går inte detta. Skulle jag skriva om dessa intima relationer eller vänskapsbaserade livsfunktioner skulle jag bara genomskådas såsom den bluff till författare jag de facto är.

    Men snart ska detta förändras.

    Gilla

  4. Du gör en falsk dikotomi. Å ena sidan finns ”berätta allt” vilket skulle vara jättebra, å andra sidan ”hålla tyst” vilket skulle vara jättedåligt… Så är det förstås inte. Det finns ingen anledning att andra ska få veta vissa saker – människor har integritet och privatliv, saker som sägs i förtroende till dig ska inte föras vidare. Speciellt inte när du har så lätt för att missförstå och gör mycket speciella tolkningar av verkligheten.

    Du har mycket bra att ge och säga, men på vissa områden i livet är du mycket förvirrad. Ledsen att jag måste säga det.

    Gilla

  5. jag vet.

    Gilla

  6. Okej, jag märker nu att du också skriver detta: ”Inser naturligtvis att man inte får skriva vad som helst om vem som helst”. Men samtidigt kallar du det censur och att bli motarbetad.

    Varför detta starka behov av att ”berätta allt”? Det kan vara intressant med en personligt hållen blogg, men det kan också gå till överdrift. De som läser din blogg är kanske inte _så_ oerhört intresserade av din person och ditt liv? Håll dig mer till allmänna ämnen som du har gemensamt med läsarna: litteratur, film, skrivande. Ditt bekräftelsebehov blir uppfyllt på det sättet också – läsarna uppskattar dina personliga kunskaper, insikter och åsikter.

    Gilla

    • Varför jag har ett så starkt behov av att berätta allt…? Som person, individ, människa, försöker jag vara mer än andra, och annorlunda än andra – göra vad andra inte gör: vilket innebär att berätta sanningen. Min åsikt är – och detta har jag skrivit om tidigare – att man i allmänhet är oärliga, att man i allmänhet ljuger för varandra, oavsett ålder, kön och ras; detta har blivit något slags kutym i dagens samhälle. Ett exempel är när man hälsar på någon på stan: Hur är det? Jorå, bara bra, själv? Som vanligt…

      I detta exempel kanske den förste personen lider av hemorrojder, eller precis opererat sitt brutna näsben, eller lider av en depression sedan länge och inte kunnat sova på ett par dygn…

      Därför anser jag att ärlighet är särskilt viktig när man blir något av en offentlig person, ex genom en blogg såsom denna.

      Du har naturligtvis rätt i att mina läsare inte kanske är värst intresserade av mitt liv, samt att jag kan gå till överdrift. Men att jag har ett bekräftelsebehov, tja, det har jag ju, uppenbart, men inte riktigt så stort som du kanske tror.

      Tack för din kommentar, Rickard, och jag ska försöka att lägga detta på minnet och ta till mig av den konstruktiva kritik som du de facto skänker mig.

      Bästa!
      F. G.

      Gilla

  7. Du påstår alltid att det inte finns några sanningar. Så varför säger du nu helt plötsligt att de finns?

    I övrigt är det bara nyttigt att nämna detta: Du vet lika väl som jag att personer som verkligen känner dig, inte anser att du är ett underverk av ärlighet.

    Slappna av och bli tillfreds med att du egentligen är en ganska normal människa, därinne i kärnan. Människor är fulla av brister och fel. Det är när man erkänner det hos såväl sig själv som andra som man kan bli en bra människa – och får den insikt man behöver för att i möjligaste mån undvika att andra och en själv blir lidande av det.

    Gilla

    • Du läser mellan raderna när du påstår att jag påpekar att det finns sanningar, för jag kan själv inte finna det i min egen text (åtminstone inte vid detta tillfälle).

      Rörande ditt uttalande om att: ”personer som verkligen känner dig, inte anser att du är ett underverk av ärlighet” måste jag formellt lägga in ett veto gentemot. Saken är den att ingen känner mig, inte ens jag. Men jag förstår självklart vad du avser och jag inser att du har rätt i det du menar, även om det inte är filosofiskt korrekt.

      Jag vet inte vem jag är. Består av brister och fel. Försöker att bli bättre på alla sätt och vis. Insikt saknar jag. Insikter har jag. Skillnaden mellan mig och många andra är kanske att jag faktiskt inser detta och försöker att ändra på det…?

      Men som du skriver: jag lider av det. Det gör jag verkligen. Du vet hur rätt du de facto har!

      Bästa

      F. G.

      Gilla

  8. Fredrik: ”… för jag kan själv inte finna det i min egen text”

    Du finner det här: ”Som person, individ, människa, försöker jag vara mer än andra, och annorlunda än andra – göra vad andra inte gör: vilket innebär att berätta **sanningen**. Min åsikt är – och detta har jag skrivit om tidigare – att man i allmänhet är *oärliga*, att man i allmänhet *ljuger* för varandra”

    I övrigt är det jag skrev fullständigt filosofiskt ”korrekt” (vad nu något sådant skulle vara). Man själv är allt som oftast den absolut sämsta personen att uttala sig om sig själv, eftersom man är 100% jävig. Inte på något område i livet sysslar människor med lika mycket lögner och självbedrägerier, som när det kommer till den egna personen. Redan Poe insåg detta när han skrev sin essäanteckning om ”Mitt nakna hjärta”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: