En utlovad frånvarodeklaration – samt något av en prosadikt

Tro inte att hela denna text bara är om varför jag under en tid var dålig på att uppdatera bloggen! Mot slutet kommer … Nej, se själv.

* * *

I samband med att jag påpekade att det nu via mejl går att prenumerera på marmeladkungens nya blogginlägg här, utlovade jag en förklaring till varför jag under en period knappt uppdaterade bloggen.

Bortsett från fortsatta datorproblem – som närmast gjort mig rasande besviken och trött och, faktiskt, patetiskt lugn och saklig – är att jag har varit brutalt nedtryckt under vattnet de veckor som förflutit, då jag närmast totalt gått in för och fyllts upp av innehållet av vad jag skrivit med och dettas innebörd; den ytterligare självbiografiska essä jag arbetat med, skrivit, bearbetat, ämnet jag forskat i, analyserat, läst bok efter bok om, om vilket jag pratat med andra, tänkt på och verkligen den senaste tiden närmast dygnet runt uppfyllts av – en essä som förhoppningsvis kommer att inbringa en hel del pengar och som inom inte alltför kort tid lär komma att publiceras, förhoppningsvis i flera olika sammanhang. Alltså en essä vilken jag upplevt mig ha haft betydande orsak att gå in för.

Och detta vid sidan av en grym förkylning (kanske ett RS-virus).

* * *

(När jag skrev detta blogginlägg hade jag precis färdigsställt en första version på cirka 36 A4-sidor som jag sedan hade skurit ned till cirka femton. Nu är texten färdig och inskickad.)

Vinsten i nättidskriften Vetsagas essä-tävling (2009) har verkligen gett mersmak samt idéer! Ni som missat det kan läsa min prisvinnande, delvis självbiografiska och självutlämnande, förstapris-essä ”Jag, Cyborg?” här.

För övrigt har jag glömt påpeka att Vetsaga även publicerat en författarpresentation av undertecknad som det senaste tillskottet (alltså längst ned på sidan) i tidskriftens klarsynta skara. Vetsagas författarpresentationer hittar du här.

* * *

Nu ska jag banne mig rycka min egen person i kravatten – eller om jag nu har på mig slips rycka mig i den – och verkligen försöka se till att oftare uppdatera Marmeladkungen.

Dessutom ska göra mitt bästa att skriva betydligt mer och publicera mer – både här och för tidskrifter och förlag. Det måste jag, då det, tro det eller ej, får mig att må betydligt bättre psykiskt.

Och om det bara inte blir datorproblem eller värre psykiska problem bör jag nog kunna klara av det. Allt känns så mycket lugnare nu när jag färdigsställt och skickat in essän.

Och, i och med att den fantastikinriktade litteraturbloggen, den, kanske och förhoppningsvis  inom kort, blivande nättidskriften, den potentiella ”bloken”, Marmeladkungen, nu alltmer frekvent, åtminstone och förhoppningsvis, men med stor sannolikhet, oftare kommer att uppdateras, måste jag ju förmedla möjligheten att prenumerera på nya blogginlägg via e-mail – en möjlighet jag lagt till och som funnits ett litet tag nu, men samtidigt en funktion jag inte hunnit påpeka att det finns. Men glöm heller inte bort att kika runt bland mina länkar som uppdaterats och utökats.

Jag hoppas på många prenumeranter, och jag tror inte att mina inlägg, hur få eller många de nu blir, kommer att göra er som väljer att prenumera, besvikna. Jag hoppas innerligt att ni önskar visa att det fortfarande finns intresse för vad jag gör och hur jag tänker samt de nyheter och länkar jag rapporterar om. Så, kära läsare, haka på Marmeladkungens tåg, eller rättare sagt, hov. För… tja. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka detta, men jag gör ett försök, och må nu fortsatta problem drabba mig om jag inte kan förklara vad jag menar så att ni, mina läsare, förstår mig (problem drabbar mig alltid ändå):

* * *

Om vi nu – snälla även om du inte håller med mig så försök, försök, försök – betraktar Mänskligheten som en parad för idioter, så går eder Marmeladkung, även känd under författarnamnet Fredrik F. G. Granlund – längst fram och snurrar taktpinnen.

Och taktpinnen, den ska verkligen snurra, och snurra, snurra, hårt! Här ska banne mig tempot lirkas med och basgången dunka så att alla grannar blir så störda och bankar i väggarna och klagar till hyresrättsföreningar och ordföranden för bostadsrättsföreningen ska väckas mitt i natten och man ska klaga på ljudnivån som tempot frambringar till facken, ens närmaste ombud och chefer och be till Gudar; för det här tempot ska komma genom att jag ska slå och vrida taktpinnen diagonalt åt lite olika närmast omöjliga håll och vinklar så att man kan börja tro sig se så knepiga mönster i den abstrakta och konkreta luften att självaste H. P. Lovecrafts litterära gestalter skulle ha häpnat över att det kan vara möjligt med de geometriska former som en enkel temposkiftning och ny takt kan bygga där man inte trodde det var möjligt, där det faktiskt inte är möjligt.

Jag hoppas innerligt att ni hänger med!

* * *

(Inom kort kommer ett korrekturläst blogginlägg om planerna för bloggens närmsta tid att publiceras, och jag hoppas få förslag på förbättringar från mina läsare. (Ni når mig som vanligt på anson@passagen.se)

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på onsdag, 17 mars, 2010.

3 svar to “En utlovad frånvarodeklaration – samt något av en prosadikt”

  1. Det här blir great! 8)

    Gilla

  2. degerström

    Hade missat! 8)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: