Bokrecension: Släktet, av Guillermo del Toro och Chuck Hogan

När filmregissören Guillermo del Toro (Cronos, Hellboy, Hellboy II: The Golden Army, Pans Labyrinth) medverkat till att skriva en bioterror/vampyrroman var jag knappast ensam att läsa resultatet, Släktet, den första delen i en trilogi. Jag köpte den förstås, mest för att jag var nyfiken – utan att läsa dess baksidestext eller någon recension om den. Något jag minst sagt skulle komma att ångra.

Med tanke på regissören del Toro har det naturligtvis skrivits mycket om Släktet, och kanske har min läsare nu redan läst om boken – men jag hoppas kunna erbjuda något av en annorlunda ståndpunkt med en något bredare och ärligare slutsats. Jag kan nämligen inte förstå varför alla är så eniga om den här boken, och vänder mig följaktligen snarast mot vinden.

* * *

Bokens baksidestext:

De har alltid funnits bland oss – vampyrerna.

I hemlighet och i mörker har de väntat på att deras tid ska komma, och nu är den äntligen här. Inom en vecka kommer Manhattan att vara utplånat. Inom tre månader resten av USA. Och inom sex månader hela världen!

En Boeing 777 från Berlin har precis landat på JFK-flygplatsen i New York när allting plötsligt svartnar. Kontrolltornet tappar kontakten med piloten och ingen aktivitet märks längre inifrån planet.

En specialistgrupp tillkallas för att ta sig ini planet eftersom man fruktar att ett livsfarligt virus har spritt sig. Eph Goodweather blir förste man att kliva in genom flygplansdörren. Synen han möter chockar honom: livlösa människor ligger kringspridda överallt. Medan kropparna börjar transporteras iväg upptäcker man emellertid att fyra personer fortfarande lever och verkar vara nästan helt oskadda. Men inget är vad det ser ut att vara …

Släktet är första delen i en trilogi om vampyrer.

Berättelsen utspelar sig i New York, där ett virus förvandlar befolkningen till varelser som härstammar från forntiden. Berättelsen går oväntade vägar och varje bok innehåller unika och originella avslöjanden om den vampyriska rasen, vars rötter kan spåras ända tillbaka till Gamla Testamentets begynnelse.

* * *

Det som inte nämns på bokomslaget är att även en kista funnits med på planet, samt att smittskyddsinstitutet utlyser karantän för att undersöka om det rör sig om en biologisk smitta. Mycket riktigt. Ett (vampyr)virus hotar mänsklighetens överlevnad, mycket på grund av att Eldritch Palmer, gammal och enormt rik, har använt sitt inflytande i Stoneheartgruppen till att bryta en gammal pakt.

En gammal antikhandlare och överlevare från Förintelsen, den före detta läraren/professorn Abraham Setrakian, inser vad som håller på att hända. Han har nämligen mött denna fasa tidigare i ett koncentrationsläger.

Ephraim Goodweather, expert på biologiska vapen, måste när hans familj hotas, söka hjälp hos just denne gamle jude i ett desperat försök att rädda USA:s östkust.

Utan stöd från myndigheter bildar han en allians med sin kollega Nora, Abraham Setrakian och skadedjursbekämparen Vasiliy Fets. Och Setrakian utrustar dem med vapen från en hemlig arsenal innan de söker upp och försöker att utrota den urgamla vampyrfasan.

***

Marmeladkungens omdöme

Ett stort problem är att Släktet inte engagerar mig det minsta; och säkerligen inte heller de läsare som är ens någorlunda intresserade av vampyrromaner och/eller filmer. Intrigen är nämligen allt annat än nyskapande. Bortsett från att vampyrerna i denna bok inte romantiserats utan är onda monster som själsligt påminner mer om zombies än vampyrer, samtidigt som de dricker blod med hjälp av en slags lång gadd, pissar samtidigt som de äter, samt gräver ner sig i marken, tillför inte romanen något nytt till vampyrmytologin. Och inte ens detta är särskilt nytt…

Romanen är dessutom så illa, klumpigt skriven, så illa berättad och rörig, och har så dåligt språk och gestaltning att det är allt annat än nöjesläsning att orka ta sig inom dess 465 sidor. Handlingen spretar alldeles för många olika platser och grupper av människor och det påpekas också onödigt ofta att det är miljön i New York efter 11 september. Språket är genomgående uselt, gestaltningen likaså – vilket gör att läsaren inte aktiveras, det blir bara pinsamt tråkigt. Boken fungerar kort sagt inte! Jag vill verkligen varna för denna roman. För jag tänker åtminstone personligen absolut inte läsa dess åtminstone två kommande uppföljare.

Det är inte ofta jag nämner något som ovan, att man helst bör undvika en roman, men även om man är intresserad av Guillermo Del Toro och/eller vampyrer, så är detta en verkligt usel berättelse, uppenbart skriven mest bara för att tjäna pengar.

Här finns också ett stort problem. Det är omöjligt att säga hur mycket del Toro skrivit av Släktet, eller om han, vilket jag misstänker, mest bara lånat ut sitt namn för att tjäna pengar, eller kanske som en tjänst till Chuck Hogan, vars verk jag dock inte är familjär med. För faktum är att vi kan gå en mörk framtid till mötes om de stora regissörerna lånar ut sina namn till mediokra böcker eller till författare som annars inte skulle ha översatts till ex. svenska. Det ser mörkt ut. Och det dröjer nog inte innan fler regissörer gör detta i än större utbredning, regissörer såsom Quentin Tarantino, George Lucas, Steven Spielberg (de sistnämnda två har redan gjort det) men kanske även till och med skådespelare som Mel Gibson, Tom Cruise, Johnny Depp osv. kommer att göra detsamma? Och sedan allt fler…

Så får det bara inte bli. Åtminstone inte om resultatet är så här mediokert medelmåttigt uselt.

För åtminstone del Toro bör i fortsättningen hålla sig till film

(den här romanen kommer dock säkerligen att filmatiseras – det finns t.o.m. en video som tycks vara från den kommande filmatiseringen på del Toros hemsida – följ länken längst ned i detta inlägg)

* * *

ISBN: 978-91-7002-793-2

Originaltitel: The Strain

Förlag: Bra böcker

Genre: skräck, thriller, fantastik

Antal sidor: 465

här finner man information om boken och om den troligen kommande filmatiseringen på en underavdelning av del Toros hemsida.

(OBS. Både lustigt och underligt nog tycks faktiskt inte GDT på sin fan-hemsida länka till (med)författaren Chuck Hogan. Här är åtminstone bokförlaget Simon & Schusters hemsida för denne författare, och här finns info på Wikipedia.)

~ av Fredrik F. G. Granlund på måndag, 22 mars, 2010.

2 svar to “Bokrecension: Släktet, av Guillermo del Toro och Chuck Hogan”

  1. Eldritch Palmers namn är nog hämtat från romanen The three stigmata of Palmer Eldritch av Philip K. Dick (”Marsiansk mardröm” heter den på svenska). Men man får väl anta att Dick i sin tur hade inspirerats till namnet av Lovecraft.

    Tack för en givande recension!

    • Det var bra att du påpekade detta, Charlotte. När jag nu läste det så är det ganska uppenbart. Annars vet jag att eldritch är ett svåröversatt adjektiv, vilket vi dividerat om tidigare, som Lovecraft gärna nyttjade.

      Kul att du gillade recensionen, sitter fortfarande och småpillar lite i texten, då jag ännu inte är riktigt nöjd – det smyger sig alltid in lite felaktigheter. Och det är lite speciellt för mig att nu för första gången egentligen direkt varna för en ny roman.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 52 andra följare

%d bloggers like this: