Marmeladkungen har räddat ett människoliv

Det finns många strängar på min ukulele… !

De senaste veckorna har jag varit rejält förkyld, sängliggande i feber med ont i halsen och huvudet, kikhosta och snuva, varför jag heller inte skrivit några inlägg. Det har inte varit trevligt.

Samma sak under den midsommarafton som nu förflutit. Jag var ensam. Sängliggande. Ville umgås med min marmeladrottning. Men så blev inte fallet.

Så jag gick under aftonen nedåt Mariestads hamn med öl och fiskespö och fiskade lite och träffade några gamla vänner (och några nya från Närke och Småland). Mycket trevligt.

Snart träffade jag (bland andra) en vän, Gullberg, som jag inte träffat på bortåt fem år. Vi pratade och gick senare på kvällen hem till mig, där vi pratade vidare över några öl. Men inte länge, för vi skulle gå ned till stan.

Och i Mariestads centrum stötte vi (ca 01.45) på en ung, och särdeles onykter kvinna som med all sannolikhet hade fått axeln ur led samt en eventuell hjärnskakning.

När jag såg detta ställde jag frågor till hennes bekanta om vad som hänt, hur det varit osv. Svaren var ambivalenta, men allt tydde på att hon behövde till sjukhus – varför jag genast ringde  112.

Under tiden jag pratade med larmtjänst och blev kopplad till rätt person slutade den unga kvinnan att andas – varför undertecknad, bland alla närvarande, tvingades att närmast kasta ifrån mig mobilen till en annan person och utföra hjärt- lungräddning samt konstgjord andning.

Detta var mycket underligt. Allting omkring mig försvann. Jag hörde vad man sade till mig, hur man brydde sig om personen i fråga och vad jag gjorde, men jag kunde bara koncentrera mig på vad jag skulle göra och att denna unga kvinna ånyo skulle börja andas.

Efter någon minut eller två gjorde hon också det. Men när jag då tog en liten paus slutade hon omedelbart med dito  – vilket självfallet gjorde mig än mer stressad. Men det var – åtminstone denna gång – en stress jag lyckades kontrollera medan jag fortsatte och avslutade mitt påbörjade arbete.

Det tycktes ta en evighet innan ambulansen kom!

* * *

När jag skriver detta är jag fortfarande chockad. Men nu är åtminstone denna unga kvinna under sjukhusvård. Vet bara inte hur jag ska kunna sova. Är rädd för att hon ska ha fått hjärnskador eller något annat i och med att hon inte andades under så lång tid.

Tänker även – naturligtvis! – på hur jag önskar att jag skulle kunna ha gjort något sådant här för min son när han avled. Men i det fallet fanns det ingenting jag ens kunde försöka att göra. Där var jag totalt maktlös.

Men lyckligtvis inte denna natt.

Jag känner mig någorlunda stolt över vad jag gjort, även om jag är chockad. Naturligtvis ska jag vara stolt och glad. Ändå känner jag – som vanligt – ingen glädje. Jag har bara gjort min plikt som medmänniska, och förtjänar naturligtvis inga tack eller något i den stilen. Det var ju inte därför jag gjorde vad jag gjorde. Jag hoppas bara att vad jag gjorde var tillräckligt! Och jag hoppas att någon annan försöker såsom jag försökte om jag i framtiden hamnar i en dylik situation.

~ av Fredrik F. G. Granlund på lördag, 26 juni, 2010.

13 svar to “Marmeladkungen har räddat ett människoliv”

  1. Du är en god människa, FG! Din skildring av din akt av sann medmänsklighet är djupt drabbande. Jag önskar dig en trevlig sommar!
    /Michael

    Gilla

  2. Bravo!
    Du är numera en mänsklig hjälte! Kanske en prins för henne?

    Gilla

  3. Stort! Mina ”räddningar” har mest bara handlat om att vänta tills ambulansen kommer. En gång hann jag till och med nästan hamna i bråk för att ett par dårar fick för sig att jag spöat karln jag stog och vakade. Jag vet inte om mitt långa hår får mig att se våldsam ut, kanske är det så, förmodligen är det så, men jag skulle aldrig slå en människa utan ett redigt vansinne från valfritt håll.

    Jag läste en gång: det är lättare att hata än att älska, det är en anledning till att jag beundrar människor som kan och vågar stå upp för att vara snäll.

    Det du gjorde var bortom snäll.

    Beundransvärt! Stort!

    //f-d

    Gilla

    • Jag beundrar din kommentar och tackar och bugar abstrakt! Alla må väl någon gång förhoppningsvis få möjligheten att rädda någon annans liv. Det är en känsla som är svår att beskriva i ord, även om man som jag är författare/poet.

      Gilla

  4. En uppenbar lögn av en uppmärksamhetstörstande nolla.

    Gilla

    • Jag kan hålla med om att jag är en nolla – jag avskyr min egna person och kan inte nog snacka skit om mig själv.

      Men i det här fallet är – trots att jag de facto ÄR uppmärksamhetstörstande – det jag skriver totalt och fullständigt sant – och jag har heller inte broderat ut berättelsen. Det jag skriver om inträffade. Jag varken underdriver eller överdriver!

      Gilla

    • Jag måste för övrigt säga att den här kommentaren måste komma från en uppmärksamhetstörtande _mindre-än-nolla_ som inte ens vågar skriva ut sitt riktiga namn när du kommenterar på denna blogg.

      Du har ingen empati för något eller någon!

      Hade du hamnat i min situation hade du säkert sprungit därifrån eller räknat med att ambulanspersonalen skulle ordna till allting. Och tror du att jag ljuger så är du bara dum.

      Du klarar ju inte ens av att stå för vem du är, och därmed gör du mig inte nådigt nyfiken på varför du faktiskt fortsätter att ge mig (i detta fall anonym) uppmärksamhet… Naturligtvis är du inte Martin Anderson även om du skriver under dennes pseudonym, Magistern, vilken han nyttjar här.

      Jag anser att jag själv är en stor skit. Naturligtvis en uppmärksamhetstörstande sådan. Jag håller med dig. Men skillnaden mellan mig och dig är att jag står för vad jag är – en stor uppmärksamhetstörstande skit!

      Du, däremot, behöver lära dig att vara mer ärlig och kunna se på dig själv och erkänna vem och vad och hur du faktiskt är och fungerar som människa samt försöka förändra dig till det bättre.

      Jag försöker att ändra mig till det bättre. Det bör du också åtminstone börja försöka att göra!

      Gilla

  5. Din upprördhet över avslöjandet att det du skriver är en lögn visar att det var fullständigt sant. En öm tå smärtar mest. Du annonserar din sida som Bokblogg vilket den näppeligen bör kallas. Narcissism och rena lögner tilltalar inte mig. Du har en besökare mindre.

    Gilla

    • Jag har inte ljugit om det jag skriver om och är absolut inte någon narcissist! Sedan tvingar jag ingen att besöka eller läsa min blogg. Det går inte. Tråkigt att du känner och tror som du gör men desto tråkigare att du har fel och inte vill diskutera det. Jag kan dock leva utan dig som besökare – det är fortfarande minst sagt många som uppskattar vad jag gör.

      Gilla

  6. […] är så ärlig som jag de facto är. Ofta när jag skrivit här på Marmeladkungen om sådant som när jag räddade en ung flickas liv genom hjärt- och lungräddning så är det alltid hårda kommentarer som möter mig, människor som tror att jag diktar ihop det […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: