Den tredje mannens oväntade avslöjande om Göteborgskravallerna 2001

Jag har suttit här under dagen och filosoferat, delat med mig och tagit emot gott och ont av och tillsammans med den tredje mannen.

(Men observera nu att jag inte menar den synnerligen läsvärda romanen av Graham Greene eller den oscarsbelönade, klassiska filmen med samma namn från 1949, framröstad som den 64:e bästa filmen genom alla tider på Internet Movie Database, tillika  en av mina favoritfilmer, som regisserades av Carol Reed och inbegrep skådisarna Orson Welles, Joseph Cotten, Trevor Howard och den alldeles sinnessjukt bra citramusiken av Anton Karas.)

* * *

Den tredje mannen är i det här fallet min vän Conny Andersson, känd från press, tv, radio och polis sedan hans involvering i Göteborgskravallerna 2001, när bl.a. den dåvarande amerikanska presidenten George W. Bush besökte denna Sveriges näst största stad för ett EMU-toppmöte.

Naturligtvis har det skrivits mycket om deta sedan tidigare, närmast extremt mycket – men det är inte var dag (även om Conny bor i Mariestad och vi med jämna mellanrum umgås) vi sitter ensamma tillsammans och filosoferar, delar med oss av varandras liv och diskuterar vad som ägt rum och vad vi önskar ska komma att ske i framtiden. Det tillhör heller inte vardagen att undertecknad (eller för den delen någon) får höra en version av vad som faktiskt hände och hur polisen betedde sig, som media och särskilt våra av skattemedel betalda poliser, som ska skydda Sveriges medborgare samt upprätthålla ordning, faktiskt betedde sig under kravallerna; alltså vad som hände bakom kulisserna, hur myndigheterna framför allt i eftersviterna betedde sig som något hämtat från en skräckinjagande diktaturstat a´la Orwells 1984.

Enligt Conny agerade poliserna på ett extremt överdrivet och totalt fel sätt när de befunnit sig i ett trängt läge och först ha skjutit Zebastian Stein (nr 1), vilket dock, när Hannes Westberg (nr 2) och Conny Andersson (nr 3), plötsligt sköts utan orsak var polisernas tidigare trängda läge sedan länge över, och det enda Conny (nr 3)  gjorde när han plötsligt sköts i nedre delen av höger ben – var att stå tio-femton meter bakom Hannes Westberg (nr 2) och tog kort för att dokumentera vad som faktiskt ägde rum denna sjuka femtonde junidag.

Det känns surrealistiskt att ha fått detta beskrivet för mig, och hur det kändes att plötsligt när man bara står och tar kort och blir skjuten – helt utan orsak. Och när jag fick höra hur det var att skottskadad och chockad tvingas vänta på en ambulans som inte kunde ta sig fram på grund av polisens avspärrrningar – tja, det är bara glass på ärtsoppan.

Men mest mörkrädd av allt blev jag när jag fick höra hur myndigheterna faktiskt kan och har censurerat sanningen, och totalt ignorerat och brutit mot Sveriges grundlag(ar); och alltså gjort tvärt emot det uppdrag man som polis de facto har.

Här kommer nämligen det synnerligen underliga, det som inte alls framgick i media såsom det borde ha gjort under perioden, vilket dessutom censurerades bort från intervjuer med Conny i TV, tidningar och radio, att följa. Och det är minst sagt skräckbetonat.

Efter att ha opererats på Sahlgrenska sjukhuset vaknade Conny på den sjätte våningen med enerverande smärta. Tre storväxta poliser höll ständigt uppsikt över honom och lät honom inte vara ifred, trots att han inte hade begått något brottsligt och därmed inte var och inte skulle kunna bli anklagad för något. Han upplevde sig bli behandlad som någon slags terrorist. Han kunde inte gå, befann sig på sjätte våningen och hade naturligvis mycken smärta. Men fortast han rörde sig i sjuksängen stirrade minst två polisers anleten på honom. Alltså var han under total uppsikt hela tiden. Detta under ett helt dygn!

Slutligen fick Conny morfin. Och först då började poliserna – utan orsak – att förhöra honom. Samtidigt pressade de honom när han nu fortfarande var chockad och synnerligen hög av morfinet, ignorerade totalt hans rättigheter som svensk medborgare , och pressade honom till en sådan gräns att han till slut tvingades till att berätta var filmen med hans kort (som med all sannolikhet innehöll sanningsenliga bildbevis om vad som verkligen hände under skottlossningen – vad media alltså inte fick, eller valde att inte, gå ut med), varefter de tog kamerafilmen för honom, en film som alltså aldrig nått de svenska hemmen. Conny censurerades alltså, misshandlades psykiskt och utnyttjades i något av ett chocktillstånd direkt efter en allvarlig operation när han var hög på smärtstillande morfin; utan att ens ha tillfrågats om han ville en advokat närvarande och dessutom inte hade informerats om varför man förhörde honom eller varför han inte fick behålla och framkalla de kort han tagit. Han var inlagd på sjukhus med en skottskada som han absolut inte förtjänade, men behandlades helt utan orsak som om han satt i fängelse.

Jag är verkligen tacksam för att Conny gått med på att låta mig skriva om detta; hur det faktiskt var – och alltså kan vara och säkerligen allt oftare än man kan tänka sig faktiskt är.

Det är sjukt vad vi medborgare i detta avlånga land inte får reda på därför myndigheterna i hemlighet höljer det i det svartaste svarta dunkel!

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på söndag, 11 juli, 2010.

6 svar to “Den tredje mannens oväntade avslöjande om Göteborgskravallerna 2001”

  1. mmm Kul med det fria härliga sverige…

    Jag vill dock omgående rekomendera Erik Wilks bok om händelserna. De har faktist funnits andra ”versioner” av händelserna.

    http://www.karnevalforlag.se/bocker/goteborgskravallerna-och-processerna

    En (o)lustig sak är hur expressens dåvarande idiotledare Per svensson sa att man inte behöver lyssna på Wijk, för att han kritiserat G W Bush. Härlig anledning. Hur man kan komma till en dylik slutsatts är för mig sci-fi då den är som sämst.

    Gilla

  2. Det här skulle väl kunna basuneras ut i lite större upplaga, tycker jag. Högt nyhetsvärde, och j-t upprörande.

    Gilla

  3. Jag var med vid Göteborg och jag kan inte annat än hålla med, det har gått 9 år och jag vet inte om jag någonsin kommer att återfå tron på det svenska rättsamhället.
    Personligen skyller jag det mesta på polischeferna som tvingade sina anställda att arbeta upp till 18h i sträck, vilket var ett rent vansinne.

    Och ja, Göteborgskravallerna är en bok jag inte kan rekommendera tillräckligt mycket.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: