Min prisvinnade essä ”Jag, Cyborg” uppskattas och diskuteras fortfarande.

Härmed vill jag slå ett slag för min essä ”Jag, Cyborg?” som vann nättidskriften Vetsagas stora essätävling i slutet av 2009 (essän publicerades i januari, 2010).

Många har förhoppningsvis läst min självutlämnande text och några smärre diskussioner och missförstånd har uppdagats på tidskriftens hemsida. Sedan var det tyst ett bra tag. Jag trodde att det var slut med kommentarer (och med mycket annat! ska tilläggas).

Men av ett sammanträffande upptäckte jag denna helg, cirka en och en halv månad efter dess publicering, att följande kommentar fällts (av Sci fi Thomas) om min text:

”Texter likt denna är för mig essensen av science fiction, här skapas mentala världar vi kan förlora oss i, förundras över och i bästa fall lära oss och kanske transformeras själva genom.

“Vad är en människa att du tänker på henne …” den frågan har vi ställt oss ett bra tag och vari det mänskliga består går nog, som du skriver, inte att svara på. Det är väl just därför vi är så upptagna med att ihärdigt försöka för att fly undan den obehagliga ovissheten, vår oändliga jakt efter trygghet.

Ligger inte huvudproblemet just i vårt behov av trygghet? Är inte “det mänskliga” ett idealiserat tillstånd, ett enkelt och tryggt svar på den skräckinjagande möjligheten att det kanske inte finns något tydligt och enkelt “mänskligt” i oss? Vi är i grunden (i alla fall mentalt/psykologiskt) odefinierade, gränslösa, kanske potentiella gudar rentav. Ett mänskligt råmaterial som måste formas (övervinnas?)

Mycket stimulerande läsning, stort tack!”

Och, en baklänges trumvirvel… NU! Äntligen, alltså drygt en och en halv månad efter att ovanstående skrevs och publicerades, har jag lyckats replikera enligt följande:

”Något så genomtänkt och samtidigt så glädjande som det jag nu här läst från dina tankar hade jag inte ens kunnat ana mig till att denna min essä skulle komma att resultera i.

Det enda negativa jag “här och nu” kan framföra är att jag varit och så ofta fortfarande är så dålig på att läsa och svara på kommentarer rörande sådant jag såväl skrivit som inte skrivit, samt att jag således inte förrän nu, närmast en och halv månad senare, har fått se detta väsentliga inlägg i den problemformulering jag genom essän glädjande nog alltså lyckats påvisa och uppmuntra dig med – och därmed både förhoppningsvis och troligtvis, andra…

Jag publicerar därför detta ditt inlägg på min blogg, Marmeladkungen, […], och hoppas därmed att fler än vi tillåter sig att övervinna de nivåer av blygsel och filosofisk oro som “människor” i allmänhet faktiskt lider av, samt (naturligtvis) att fler därmed läser denna min prisvinnande essä och att detta i sin tur lockar till en betydligt mer omfattande diskussion.

Som avslutning känner jag mig plötsligt alldeles synnerligen manad att citera mig själv:

“Annorlunda men ensam
skiljer jag mellan två sorters människor:
de normala Och de mer normala”

(Annorlunda men ensam, B. I. I. Förlag, 2004; sid 7.)”

Jag hoppas naturligtvis i och med denna min promotion att fler upptäcker essän ”Jag, Cyborg” och att ett ivrigt filosoferande åstundar, antingen här eller på Vetsaga.



Advertisements

~ av Fredrik F. G. Granlund på söndag, 21 november, 2010.

Ett svar to “Min prisvinnade essä ”Jag, Cyborg” uppskattas och diskuteras fortfarande.”

  1. Hallå Fredrik,

    Roligt att du tyckte om kommentaren, det var ren inspiration och en reaktion på din välskrivna text. Angående det negativa: Bättre sent än aldrig :-). Hoppas du fortsätter ditt skrivande!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: