Vägen mot från Nihilismen – och det bortåt

För den som läser – alltså läser och tänker efter kring – följande citat; en text jag – bortsett från att den är särdeles vacker, intressant och lämpar sig utmärkt för analys och reflektion – här återger med en alldeles särskild baktanke. Men hur sällsynt tanken än må vara vill jag först av allt framhålla att jag inte är någon nihilist.

Dock måste jag också vara ärlig i detta sammanhang och berätta att jag ibland – som för närvarande – förlorar eller återfinner tron på det mesta runtomkring min person. Men det finns en sak som jag i det närmaste alltid tror på, och kalla detta egocentriskt eller egocykliskt eller vad du vill, men jag tror faktiskt mest av allt på mig själv och min förmåga, för jag vet – jag vet! Sedan spelar det ingen roll om jag ibland framstår som en sådan cynisk individualist som jag också kanske är – eller en så kallad ”människa”, för det finns inte mycket mer till vilket jag kan sätta min totala tillit; och man måste tro eller också kämpa för att tro på sig själv, hur mörkt det än må se ut – eller så överlever åtminstone jag dagarna.

 

Men en dag,

i en starkare tid än denna murkna nutid fylld

av tvivel på sig själv, hon komma till oss, den

stora kärlekens och föraktets frälsande människa,

den skapande ande som alltid drivs bort från allt

avsides och hinsides av sin överväldigande styrka och

vars ensamhet missförstås av folk, som om den vore en

flykt undan verkligheten -: medan den i själva verket

innebär ett försjunkande, ett inträngande, ett

fördjupande i verkligheten, så att hon en dag, när hon

åter kommer upp i ljuset, för med sig frälsningen av

denna verklighet: frälsningen från den förbannelse som

vilar över verkligheten genom det hittillsvarande

idealet. Denna framtidens människa, som ska frälsa oss

inte bara från det hittillsvarande idealet utan också

från det som med nödvändighet måste växa fram ur det,

det stora äcklet, viljan till intet, nihilismen, denna

middagstimmens och det stora avgörandets klockslag,

som åter gör viljan fri, som ger tillbaka jorden dess mål

och människan hennes hopp, denne antikrist och

antinihilist, denne guds och intets besegrare – en dag

måste hon komma…

 

Friedrich Nietzsche, till Moralens genealogi. En stridsskrift

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på onsdag, 15 december, 2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: