Ny essä om H. P. Lovecraft publicerad på Tidningen Kulturen: H. P. Lovecraft och esoterismen, av Alexander Sanchez

En ny välskriven, intressant och informativ essä om ”H. P. Lovecraft och esoterismen” har precis publicerats på Tidningen Kulturen. Författaren heter Alexander Sanchez, och artikeln kan man läsa online här.

Innehållsmässigt känner jag mig personligen tveksam till om allt innehåll i essän verkligen är känt inom Lovecraft-forskningen av idag, eller om möjligen essä-författaren ibland tagit sig vissa friheter och/eller ibland dragit egna slutsatser. Jag måste erkänna att jag är kluven. Texten och det som beskrivs är också definitivt sådant som någon mer insatt än jag bör betrakta, förslagsvis Marmeladkungen-bekante, H. P. Lovecraft-experten Martin Andersson.

Och kanske kan vi här också få en kommentar om texten när han läst den, för han är garanterat  en bättre läsare av denna text än undertecknad. Jag hoppas och tror nog att Martin  kan tänka sig att skriva en kommentar om essän, och då återkommer jag förstås. Den som väntar på något gott…

Tillägg 6 juni 2011: Martin Andersson kommenterar essän enligt följande:

Lovecrafts intresse för det esoteriska kan sammanfattas i en enda mening: ”Går det här att använda skönlitterärt?”

Bortsett från detaljer som saxats direkt från källorna är inspirationen obetydlig, anser jag. Lovecraft var helt enkelt inte särskilt påläst i ämnet och tog mycket av sina kunskaper i ämnet från Encyclopedia Britannica och Lewis Spences An Encyclopedia of Occultism. Även om artikeln talar om böcker i plural så läste han en enda bok av Eliphas Lévi, Mysteries of Magic i A. E. Waites urval. Denna läste han någon gång efter 9 oktober 1925, men uppenbarligen innan han var klar med The Case of Charles Dexter Ward den 1 mars 1927 (däri begagnar han sig av besvärjelser som är plockade från Levi, och han använder även Levis felstavning ”Metraton” i stället för det korrekta Metatron). Den 9 oktober 1925 skrev han till Clark Ashton Smith: “One hears of lots of names—Albertus Magnus, Eliphas Levi, Nicholas Flamel—&c., but most of us are appallingly ignorant of them. I know I am.” Han erkänner också att han plockade de ockulta referenserna i ”The Horror at Red Hook” från Encyclopedia Britannica och skriver vidare:

”No—I’ve never read any of the jargon of formal ‘occultism’, since I have always thought that weird writing is more effective if it avoids the hackneyed superstitions & popular cult formulae. I am, in¬deed, an absolute materialist so far as actual belief goes; with not a shred of credence in any form of supernaturalism—religion, spiritual¬ism, transcendentalism, metempsychosis, or immortality. It may be, though, that I could get the germs of some good ideas from the current patter of the psychic lunatic fringe; & I have frequently thought of getting some of the junk sold at an occultists book shop in 46th St. The trouble is, that it costs too damned much for me in my present state. How much is the brochure you have just been reading? If any of these crack-brained cults have free booklets & ‘literature’ with suggestive de¬scriptive matter, I wouldn’t mind having my name on their ‘sucker lists’. The idea that black magic exist in secret today, or that hellish an¬tique rites still survive in obscurity, is one that I have used & shall use again.”

Enligt egen utsago har Sanchez använt Timo Airaksinens bok som källa för Lovecrafts åsikt om Lévi. Timo Airaksinens bok om Lovecraft är – precis som Michel Houellebecqs – problematisk. Jag har inte läst den själv, men jag har läst tillräckligt många recensioner av den (en del skrivna av personer jag känner och som jag vet är insatta i ämnet) för att veta att Airaksinen slarvar med detaljer och därmed är boken inte någon högprioriterad läsning för mig.

Som redan har konstaterats läste Lovecraft bara en enda bok av Lévi. Ansåg Lovecraft verkligen att Lévi hade skrivit ”de definitiva verken om ockultism”? Om nu Airaksinen hävdar att Lovecraft var ”mycket entusiastisk”, varifrån fick han den uppgiften? Om vi tar en närmare titt på de brev som var publicerade då Airaksinen skrev sin bok, finner vi att de enda troliga källorna är Selected Letters och Lovecraft at Last. I ett brev till Willis Conover daterat 29 juli 1936 som förekommer i båda dessa:

“What the mediaeval and renaissance philosophers and ‘magicians’ wrote is mostly namby-pamby stuff of their own de¬vising—plus the popular folklore of their day. (cf. Paracelsus, etc.). The first serious collection of ancient magical scraps was Francis Barrett’s The Magus—published in 1805 or so and reprinted in 1896. The first really scholarly material of the sort was the work of the eccentric Frenchman Alphonse-Louis Constant (middle of 19th century), who wrote under the pseudonym of ‘Eliphas Levi’. More compilation of the same kind has been done by Arthur Edward Waite (still living, I believe)—who has also translated ‘Eliphas Levi’s’ books into English. If you want to see what the actual ‘magical’ rites and incantations of antiquity and the Middle Ages were like, get the works of Waite—especially his Black Magic and History of Magic. Sorry I don’t own these—if I did I’d be glad to lend them. Other stuff can be found in Waite’s translations of ‘Eliphas Levi’. There is a more popular history of sorcery by ‘Sax Rohmer’ (Arthur Sarsfield Ward), whose title I forget. But you will undoubtedly find all this stuff very disappointing. It is flat, childish, pompous, and unconvincing—merely a record of human childishness and gullibility in past ages. Any good fiction-writer can think up ‘records of primal horror’ which surpass in imaginative force any occult production which has sprung from genuine credulous¬ness.”

I mina öron låter detta inte ”mycket entusiastiskt” – Lovecraft konstaterar bara att Lévi var den förste som behandlade ämnet som ett forskningsämne och rekommenderar Waite, Lévi och Rohmer som källor för vidareläsning. En snabb titt i listan över Lovecrafts bibliotek indikerar också att det var tunnsått med esoteriska verk (även om, det måste medges, denna lista är ofullständig). Detta måste man också ta hänsyn till när hans intresse för det ena eller andra diskuteras.

Antropologen Daniel Harms, som skrivit Encyclopedia Cthulhiana och The Necronomicon Files (med John Wisdom Gonce III) och vars specialintresse är grimoirer, har skrivit en mer utförlig artikel i ämnet som återfinns här.

Tillägg nr 2: 6 juli 2011: Saxat från undertecknads Facebook-logg.

Ola Svensson (ägare av bokförlaget Hastur): ”Den gode Levi betydde nog mer för de franska dekadenterna och symbolisterna, Baudelaire, Rimbaud, Huysmans, än vad han gjorde för Lovecraft. Däremot så betydde A. E. Waites översättningar av Levi och andra esoteriker en hel del för Machen, som var god vän med Waite och också medlem i The Golden Dawn. […] Förresten, läste precis att Ephraim Waite i ”Varelsen på tröskeln” enligt Robert M. Price skulle vara baserad på A. E. Waite, undrar om detta stämmer? Vi frågar Martin!”

Martin Andersson: ”Hmmm, tja, där tror jag Price tar i lite. Såvitt jag förstår är Waite ett vanligt efternamn i den trakt där Innsmouth skulle ligga, och valt därefter. Att det råkar sammanfalla med namnet på en känd brittisk ockultist är nog bara en bonus. Vad HPL sa om Levi var att han var den förste som skrev om magi på ett vetenskapligt sätt. Inte att han var bäst. Inte heller läste HPL mer än EN bok av Levi.

Advertisements

~ av Fredrik F. G. Granlund på fredag, 1 juli, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: