Fredrik F. G. Granlund och Jonas Wessel – ett samtal i nio delar. Första delen: Författandet

***

 Några inledande ord från redaktören

Det känns som om det krävs några ord om det som nu följer, en förklaring av vårt syfte om så vill. Det Marmeladkungens läsare nu kommer att få ta del av var från början tänkt som en ensidig intervju med skräckförfattaren Jonas Wessel, något som dock förvandlades till en slags dialog mellan undertecknad och Jonas. I dess första någorlunda genomredigerade version uppgick den till 14 A4-sidor, och det säger sig självt att en så lång text inte lämpar sig på en blogg, eller åtminstone inte i ett enstaka blogginlägg. När det också kommit att bli en hel del problem med tid medan vi skrivit detta, särskilt för mig i och med mina översättningsarbeten och andra deadlines, insåg jag att det troligen lämpar sig bäst att publicera dialogen ifråga som en följetong. Och som det ser ut nu blir den på minst 10 delar, med förslag till rubriker enligt följande:

1. Författandet

2. Alla dessa underbara böcker

3. Alkohol och kreativitet

4. Gode Gud (om vår respektive tro)

5. The Horror … The Horror …

6. Edgar Allan Poe, H. P. Lovecraft och Stephen King

7. J. D. Salinger

8. Några ord om feminism

9. Dags att bli personlig

Det måste påpekas att dessa rubriker/titlar är något vi vill uppmuntra våra läsare att komma med förslag/synpunkter till. Kanske blir det fler inlägg, kanske blir det färre? Men i och med att vi valt ett sådant öppet och brett spektrum med en sådan publiceringsform såsom denna blogg, kan och uppmuntrar vi förstås våra läsare att under resan föreslå fler ämnen/rubriker att diskutera. Vem vet, det här kanske blir betydligt mer interaktivt än vad vi räknade med från början. Men det kräver förstås också att ni läsare gör er delaktiga, så för allt i världen, passa på att kommentera och ställ frågor och föreslå sådant ni vill att vi skall diskutera eller sådant ni vill få reda på om oss. Passa på och ställ frågor.

Fredrik F. G. Granlund 18 augusti 2011

1. FÖRFATTANDET

F. G. Det här ska bli intressant, min vän. Jag har ju publicerat dig en del på Marmeladkungen och vi har på olika vis haft kontakt genom åren, men nu ska vi nog kunna gå in mer på djupen oss emellan och utforska sådant som är outforskat, förhoppningsvis även hos mig. Så istället för en intervju kör vi en dialog oss emellan a’ la Anders Fager och Caroline Jensen. Den förstnämnde efterfrågade faktiskt det här när jag intervjuade honom senast, och det är inget som säger att inte det kan bli något dylikt mellan mig och honom också, men nu ska vi inrikta oss på denna vår dialog. Min första fråga är väl egentligen vad som fick dig att börja skriva professionellt och hur du författar, vilken ordning osv. Det är inte alls omöjligt att det finns diskrepanser mellan oss, vilket kan leda till nästa fråga osv.

J. W. Jag har kontinuerligt skickat in material ända sedan jag började skriva omkring 1999-2000. I början var det endast noveller som gällde. Skickade några novellsamlingar till olika förlag, dum och naiv som jag var, men blev refuserad gång på gång. (Jag refuseras fortfarande med jämna mellanrum, kan tilläggas.) Det var lika bra, för de där tidiga, trevande försöken var inget att hänga i julgranen, för att uttrycka sig milt. Dåliga pastischer på Edgar Allan Poes och Roald Dahls noveller. Poe och Dahl var mina första husgudar och de som fick mig att börja skriva på allvar. Jag älskar dem fortfarande. Att jag till slut blev publicerad berodde antagligen på att det jag då skrev tillräckligt bra. Debuten var en liten prosadikt i Tidningen Kulturen november 2007. Sedan skickade jag en vampyrnovell till Eskapix, och sedan dess har det bara rullat på.

F. G. Intressant. Jag upplever här att läsaren kanske behöver veta hur gammal du är. Själv fyller jag i slutet av augusti 32, började 2001 skriva för att bli publicerad och debuterade hösten 2002. Hur ligger det till för dig med ålder – hela det kapitlet?

J. W. Oj, det var en kort startsträcka! Antar att det var ”Vandrarens gravsten” i Alephs Necronomicon i Sverige, eller? Mycket trevlig liten bok. Jag är född den 21 september 1982 (för övrigt samma datum som Stephen King).

F.G. Berätta gärna också vad du fått publicerat och publicerar för närvarande.

J.W. Här är det jag hittills fått ihop:

”En gammal idiots bekännelser” (dikt i Tidningen Kulturen, 2007-11-26)

”Porfyria” (novell i Eskapix vol. 1, maj 2009)

”Rimbauds poesi” (novell i Avsikter, juni 2009)

”De försvann” (dikt i Tidningen Kulturen, 2009-07-27)

Kadaverlandet (roman på Eskapix Press, oktober 2009)

”Two-Gun Bob” (novell i Eskapix vol. 3, april 2010)

”Kärlek på ålderns höst” (novell i antologin Färgerna skäller under marken, maj 2010)

”Stig in i dimman” (dikt i Tidningen Kulturen, 2010-11-15)

”Idag är jag smutsig, imorgon är jag bara smuts” (dikt i Tidningen Kulturen, 2010-12-27)

”Sex, sprit och angora” (artikel i Eskapix vol. 5, januari 2011)

”Kräldjuret” (novell i antologin Vansinnesverk, maj 2011)

”Antropologi” (novell i Eskapix vol. 6, maj 2011)

Kommande:

”Flickan i huset på månen” (dikt i Avsikter, september 2011)

”En självplågare” (novell i Eskapix vol. 7, oktober/november 2011)

F.G. Detta var en intressant lista. Mycket jag missat, men det tar vi privat. Hur skriver du?

J.W. Tämligen odramatiskt; på min laptop i mitt arbetsrum. Förstautkast skrivs enbart när jag känner för det, strikta tider gäller endast när jag reviderar/korrekturläser. Detta gör jag helst inte i arbetsrummet – jag ”ser” en text på ett annat sätt när jag läser den på en annan plats än där den skrevs. Har inga speciella rutiner eller ritualer. Brukar sällan bara påbörja en text, utan skriver alltid anteckningar, gör skisser över strukturen, gör research och dylikt i förväg, för att på så sätt känna in mig. Det där med att ”stirra på ett tomt papper och kasta sig in i det okända” funkar inte för mig. Har försökt, men det har alltid resulterat i något. En regel är att förstaversionen av en text alltid är skit. I alla fall för mig.

F.G. Det här var intressant. Här finns skillnader mellan oss, och det är nog många som är intresserade av vad vi har att säga vad gäller tips om skrivandet. Jag arbetar oftast vid min stationära dator, men har nu när jag börjat min översättarkarriär för Hastur förlag börjat övergå till min (lånade) laptop. Varför vet jag inte, för det är så mycket sämre tangentbord på de smärre maskinerna, och har ett s.k. ergonomiskt sådant till min stationära maskin. Utan det skulle jag nog lida av stora reumatiska problem idag, så mycket tid som jag tillbringat med det sedan min författardebut.

J.W. Ja, ryggont och musarm är krämpor man ofta får dras med om man skriver. Jag försöker röra på mig mycket, det hjälper till en viss del. Verkligen kul att du har blivit professionell översättare, och dessutom på Hastur, ett synnerligen intressant förlag. Jag blir faktiskt lite avundsjuk.

På tal om något helt annat, Fredrik; har du någonsin haft skrivkramp/skrivblockering?

F.G. Det har jag varje dag. Skrivkramp kallar jag stunderna mellan jag skriver, innan jag orkar kravla mig upp ur soffan där jag sover och sätta mig vid datorn och arbeta. När jag väl sätter mig vid datorn och är målmedveten måste jag oftast börja med att kolla mina mejl, svara på dessa, dricka några öl under tiden, fortsätta, kika på Facebook, svara på meddelanden osv, för att slutligen komma igång med mitt skrivande – och då i allmänhet fem till tio olika dokument, ibland mycket mer eller mindre, åt gången. Jag för listor över vad det är jag har att göra, försöker att ha det i väsentlighetsföljd men det är sällan det lyckas, vad jag skall göra först osv – och bockar av (stryker) punkt efter punkt. Och ju mer jag stryker, desto bättre mår jag. Helt apropå kommer jag nu  förresten att tänka på vad SF-författaren Harlan Ellison skrev om sin kollega Isaac Asimov (1920-1992): ”Han har haft skrivkramp en gång. Det var hans livs värsta tio minuter.” Det är också ofta som så att jag sitter och gör mängder av annat, ibland hela nätter, för att jag inte kommer igång med mitt skrivande. Jag avskyr det. Och det händer då och då. Hur mycket jag än har att skriva kommer jag helt enkelt inte igång med det. Men när jag väl kommer igång, då inträffar ett annat problem – jag kan inte sluta. Jag är vaken, skriver och skriver, och tiden går …

J.W. Precis som du mår jag också bra av att stryka mycket i en text. Det bor nog en liten autosadist i mig. Brukar inte ha särskilt svårt att komma igång om jag vet vad jag ska skriva och har den rätta känslan. Tvingar aldrig fram något. När jag nyss påbörjat en text brukar jag dock känna mig rätt miserabel, eftersom det alltid är svårast att komma igång med något nytt.

F.G. Hur är det själv med skrivkramp, Jonas? Och vad arbetar du på för närvarande? En ny roman?

J. W. Jag skulle nog inte kalla det för skrivkramp – det låter som om man försöker skriva, men inte kan. Så är det inte för mig. Jag har kreativa perioder och ickekreativa perioder. När jag är inne i en ickekreativ period (i värsta fall kan en sådan vara i ett par tre månader) kan jag helt enkelt inte skriva, och då försöker jag inte heller. När jag väl befinner mig i en kreativ period kan sessionerna variera mellan en kort stund om dagen till timmar i sträck. ”Skrivandet är en vålnad som kommer och går”, som Kafka sa.

(Illustration: ”Myrling”, av Jonas Wessel)

Jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig från bakslaget med min roman om Arthur Rimbaud. Skrev på den i över ett år, gjorde en satans massa research och läste minst fyra biografier om honom, i stort allt som gick att få tag i på svenska och engelska. Men kort efter att romanen var klar och jag börjat skicka den till några förlag, dök en väldigt snarlik bok av Bruce Duffy upp; Disaster Was My God, A Novel of the Outlaw Life of Arthur Rimbaud. Surt som fan. Samma sak hände något år tidigare med min roman om Stig Dagerman; just när jag var inne i den som bäst fick jag nys om Kenth Olssons bok Utan ord från 2008. Återigen var handlingen smärtsamt lik min egen idé, så jag la ner projektet. Jag anser att om någon eller några har skrivit något bra om något ska man endast skriva om detta igen om man skriver det bättre än de andra. (Tror att det var Hemingway som sa det ursprungligen.)

Skickade för ett tag sedan iväg några nya dikter och en novell till ett par ställen. Det enda jag håller på med i nuläget (mitten av augusti 2011) är en roman som jag arbetat på sedan februari 2010. Hoppas ingen hinner före med den idén också – då tar jag nog en stor kopp gift.

F. G. Det skall du väl fasen inte behöva göra. Tråkigt att höra sådana ord, men det är klart – vi författare är känsliga varelser. Vad har du för planer med ditt skrivande? Något/några mål?

J.W. Har ingen utstakad plan, jag skriver det jag känner för när jag känner för det. Hoppar friskt mellan olika former. Ett mål är att ge ut en inbunden, felfri bok på ett någorlunda etablerat förlag. Flera böcker, till och med. Vad har du själv för mål med skrivandet, Fredrik?

F.G. Jag går in helhjärtat för mitt författarskap, siktar definitivt på att kunna försörja mig som författare – och det går verkligen bra, ständigt i rätt riktning. En första roman är planerad att utges på ett stort förlag hösten 2012 och troligen utkommer dessförinnan en novellsamling, och kanske till och med en andra diktsamling. Arbetar som om det inte fanns någon morgondag. Det är egentligen sjukt hur mycket jag arbetar nu för tiden. Något som i och för sig ändrat sig det senaste året. Jag är inne i en otroligt kreativ fas och arbetar så hårt och ofta jag bara kan.

Och vad gäller Marmeladkungen har jag högt flygande planer – hoppas på stöd från kulturrådet och ännu fler medarbetare. Något som även det går åt rätt håll.

J.W. Härligt att höra att du är inne i en bra fas, hoppas det håller i sig. Ser fram emot att läsa dina kommande böcker.

F.G. En annan sak rörande denna aspekt av yrket är om du föredrar musik när du skriver eller kräver lugn och tystnad. För mig spelar det inte någon större roll – tystnaden skriker dock, varför jag hellre har på ganska lugn musik i bakgrunden, eller en film jag sett eller inte sett.

J.W. Jag kan ha musik i bakgrunden när jag skriver förstaversionen av en text, gärna musik från 50- och 60-talet eller soundtracks (de till The Fountain, The Hours och The Assassination of Jesse James By the Coward Robert Ford passar utmärkt) men när det gäller revidering föredrar jag tystnad, eftersom jag måste koncentrera mig mer då. Har aldrig haft en film på samtidigt som jag skriver. Det skulle bara distrahera.

F. G. Hur ser du på ditt eget skrivande? Personligen är jag väldigt ambivalent. Jag instämmer med det du skrivit här – att första utkastet inte är något att ha, men jag arbetar ofta på 10-20 olika dokument samtidigt, om jag inte arbetar med en specifik text mot en deadline. Jag vet inte varför jag gör på det sättet, det bara är så. Och ibland med folk i min lägenhet. Känner du igen dig?

J.W. Jag måste skriva ensam. När jag skriver kommer jag i kontakt med en annan del av mig själv, en del jag inte kan nå när det är andra närvarande. Försöker fokusera 100 % på en text i taget, eller möjligen alternera mellan två tre stycken om det går trögt, men inte fler. Jag kan uppskatta en text under själva skrivprocessen, men när den väl är färdig är jag aldrig nöjd – särskilt inte när jag ser den i tryck. Då ser jag bara skavankerna och vad som kunde gjorts bättre. Tyvärr.

F. G. Vi tvingas här dessvärre avrunda denna inledning till vår dialog. Men bara för den här gången. Jag hoppas att denna vår inledande dialog ger läsarna mersmak och att man kommenterar och förslår sådant på vilket vi bör inrikta vårt samtal. Nästa gång tänkte jag mig att vi ska diskutera böcker/litteratur, men det beror också mycket på vilken respons vi får. Det är inget som säger att vi inte kan ändra samtalsämnenas ordning.

Andra delar av denna vår pågående dialog:

Fjärde delen: Skräcklitteratur. The Horror … The Horror …

Tredje delen: Gode Gud

Andra delen: Alkohol & Kreativitet – hur får vi våra idéer?


Författarpresentationer:

Fredrik F. G. Granlund (född 1979). Redaktör för Marmeladkungen, författare, poet/estradpoet, översättare och en alldeles för högutbildad och deprimerad individ som genom åren varit med om alldeles för mycket – eller, möjligen, tillräckligt mycket.

***

* * *

**

Jonas Wessel (född 1982). Författare även han, vilket nog redan framgått. Tecknar även en del. Har alltid haft svårt för den här typen av presentationer. Hur sammanfattar man ”sig själv” på några få, hurtiga rader?

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på torsdag, 18 augusti, 2011.

6 svar to “Fredrik F. G. Granlund och Jonas Wessel – ett samtal i nio delar. Första delen: Författandet”

  1. I love your wp theme, where would you get a hold of it through?

    Gilla

  2. […] Första delen: Författandet 58.709226 13.834757 FacebookTwitterFlattrLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]

    Gilla

  3. […] Första delen: Författandet 58.709226 13.834757 FacebookTwitterFlattrLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]

    Gilla

  4. […] Första delen: Författandet 58.709226 13.834757 FacebookTwitterFlattrLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]

    Gilla

  5. […] Första delen: Författandet […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: