Fredrik F. G. Granlund och Jonas Wessel – ett samtal i nio delar. Andra delen: Alkohol & Kreativitet – hur får vi våra idéer?

2. ALKOHOL & KREATIVITET

– HUR FÅR VI VÅRA IDÉER?

F. G. Du vet ju att jag nyligen publicerat en essä på Tidningen kulturen där jag gått ut med att jag behöver ha i mig några 2,8% öl innan jag kan komma igång och komma in i texterna jag arbetar med. Texten att fråga finns att läsa här.

En sak jag verkligen vill veta är om du föredrar att nyttja lite alkohol i samband med att du skriver? Och skriv gärna inte att du inte vill avslöja det – det gjorde Anders Fager när jag intervjuade honom senast, och jag förstår förvisso varför, att man inte skall uppmuntra någon och att det finns de som tar efter det sätt man lever sitt liv på – men det är så förbannat tråkigt. Ibland måste man tänka på sig själv.

J.W. Man ska absolut tänka på sig själv, särskilt när man skriver. För mig funkar det inte med alkohol, det är inte min grej. Jag måste vara klar i skallen för att kunna skriva, ha full fokus. När man super samtidigt som man skriver tror man att man skriver fantastiska meningar och tänker stora och insiktsfulla tankar, men i själva verket är det mest fylledravel. Hur många gånger har man egentligen mött en överförfriskad människa och tänkt ”Jisses, vilken storartad filosof”? Även om Hemingway var en sjuhelvetes svamp tror jag inte att han uppfann isbergstekniken när han var full.

Varför dricker du 2,8% öl när du skriver? Ger det ens någon effekt?

F. G. Jag förmodar att du läst min essä om detta, annars hoppas jag att du gör det. Svaret är att det för mig tycks vara det bästa sättet att koppla bort allting omkring, för att således komma in i texten – eller snarare texterna – som jag arbetar med. Och visst ger folköl effekt. Prova själv att dricka ett eller två sexpack på relativt kort tid. För mig blir det en lagom salongsberusning som lätt uppehålls men inte överstigs, och det viktigaste i sammanhanget är att inte tappa kontrollen. Då blir det lätt som Charles Bukowski en gång påpekade: ungefär en tiondel av det man skrivit på fyllan kan användas.

J.W. Jo, jag har läst din essä och tyckte att den var intressant, även om ämnet är långtifrån nytt. Djärvt av dig att vara så pass självutlämnande. Krävs mycket för att vända blicken inåt. Om du har hittat ett sätt som funkar för dig, och som inte är alltför självdestruktivt, är ju det bara bra. Men om jag skulle hinka i mig en eller två sexpack öl skulle det inte bli mycket skrivande, utan ett sabla pissande hela tiden. Jag dricker inte, men tar gärna en 3,5: a då och då – dock aldrig när jag skriver.

Minns förresten att jag en gång läste Gravitationens regnbåge med några 3,5: or i mig. Det gjorde texten betydligt bättre.

F.G. Var kommer dina idéer från? Personligen har jag kassar fyllda med idéer för noveller, poesi eller romaner. Då och då går jag igenom dessa och får således idéer. Det rör sig om sådant jag antecknat både här och där. Jag skriver alltid. Och det är inte alltid roligt att gå igenom dessa mängder mängder anteckningar, ofta är det svårt att återvända till det jag menade när jag skrev något jag fastnar för och uppleva samma inspiration, om jag ens finner något jag bedömer värt att skriva om. Då är jag tvungen att vänta tills jag tänkt igenom idén ordentligt. Jag behöver ha ett uttänkt klart – bra – slut innan jag börjar skriva en text. Nåja, det där var inte helt sant, jag skriver naturligtvis mängder med texter som jag aldrig avslutat eller aldrig kommer att avslutas. De texterna är heller oftast inte värda att avslutas. Det gäller att verkligen välja vad man skall skriva och finslipa, annars är det mest bara slöseri med ens värdefulla tid.

J.W. Absolut. Jag skriver aldrig på något som jag inte från allra första början tycker är bra. Har blivit alltmer kräsen när det gäller detta. För några år sedan påbörjade jag den ena novellen efter den andra utan att komma någonvart, nu är jag mer eftertänksam. Idéer är ett skumt kapitel. Man kan få en när man minst anar det. En del känns bra till en början, men faller isär när man väl formulerar dem i ord. Andra blommar upp och föder i sin tur fler idéer. Vissa prövas och rinner ur ens händer gång på gång, för att långt senare bli något. En sak som dock aldrig funkar är att försöka komma på något att skriva om. Det är dömt att misslyckas.

När jag väl fått en bra idé går jag och grunnar på den ett tag, betraktar dess dimensioner, testar olika perspektiv, hur språket bör vara för att nå rätt effekt, och så vidare. Om den känns lika bra efter några dagar är det antagligen något att ge sig i kast med. De flesta idéer dör under den där perioden. Och precis som du föredrar jag att ha ett slut uttänkt innan jag sätter igång. Det underlättar en hel del.

Kafka hade ofta problem med att avsluta sina texter. De som han inte kunde hitta ett bra slut på kasserades. När han satte sig ner för att påbörja Processen undvek han problemet genom att först skriva det första kapitlet och sedan det sista. Sedan var det bara att fylla i mellanrummet.

Och när nu Kafka nämns i den del av vår dialog som handlar om alkohol kan det ju tilläggas att han förutom vegetarian var helnykterist. (Mot slutet av sin levnad uppskattade han dock öl och vin ibland. Lika bra att skriva det också, så att jag inte får någon besserwisser på halsen.) Tror att han främst använde sina drömmar, sin återkommande sömnbrist och ibland även hypnagoga hallucinationer som motor till sin skaparkraft. Själva skrivandet i sig var ett slags rus för honom. För den som vill läsa mer om detta rekommenderar jag Hans Blomqvists Den oerhörda värld jag har i mitt huvud – en bok om Franz Kafkas skrivande (Bakhåll, 2006). Underbar bok, jag vet inte hur många gånger jag läst den.

F. G. Visst är det fascinerande hur brutalt olika och ändå lika vi är. Det är också underligt att vi ännu inte fått några kommentarer rörande detta vårt dialog-projekt. Hoppas att våra läsare kommer att ändra sig på den punkten i och med att vi kommer in på allt mer känsliga ämnen. Nästa gång kommer vi ju exempelvis att diskutera vår respektive syn på religionen, något åtminstone jag ser fram emot.

J. W. Ja, religion är en … intressant företeelse. Och angående bristen på kommentarer; när jag läser första delen av vårt samtal så här i efterhand tycker jag nog att jag framstod som en ganska melankolisk, självkritisk och eländig typ. Hoppas att det inte uttråkade alltför många.

Försöker komma på några lämpliga ord att avrunda vårt lilla samtal med för den här gången. Det får bli ett citat av Tom Waits:

”I’d rather have a bottle in front of me than a frontal lobotomy.”

(Illustration ”Utan titel”, av Jonas Wessel)

Andra delar av denna vår pågående dialog:

Fjärde delen: Skräcklitteratur. The Horror … The Horror …

Tredje delen: Gode Gud

Första delen: Författandet

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på måndag, 12 september, 2011.

4 svar to “Fredrik F. G. Granlund och Jonas Wessel – ett samtal i nio delar. Andra delen: Alkohol & Kreativitet – hur får vi våra idéer?”

  1. […] Andra delen: Alkohol & Kreativitet – hur får vi våra idéer? […]

    Gilla

  2. […] Andra delen: Alkohol & Kreativitet – hur får vi våra idéer? […]

    Gilla

  3. […] Andra delen: Alkohol & Kreativitet – hur får vi våra idéer? […]

    Gilla

  4. […] Andra delen: Alkohol & Kreativitet – hur får vi våra idéer? […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: