Fredrik F. G. Granlund och Jonas Wessel – ett samtal i nio delar. Del fem: Stephen King, H. P. Lovecraft och Dean R. Koontz

5. Stephen King, H. P. Lovecraft

& Dean R. Koontz

F. G. Det var ett litet tag sedan vi senast hördes av. Den här gången är det tänkt att vi skall diskutera Stephen King och H. P. Lovecraft, och i viss mån också Dean R. Koontz. Det som genast slår mig är att fråga vilket förhållande du har till dessa litterära jättar.

J. W. King är nog omöjlig att undvika om man gillar skräckgenren, likaså Lovecraft. King är en underbar novellist och att komma på intressanta scenarion, enkla såväl som lysande. Eller, han var i alla fall det förr. Han har tappat stinget de senaste sex sju åren, tycker jag. Läste Strax efter solnedgången för ett tag sedan och det var en besvikelse, minst sagt. Gillade bara en novell i den; ”A Very Tight Place”, om en homosexuell man som blir inlåst i en bajamaja som sedan välts omkull. Hans Machen-homage ”N.” var väl också rätt okej, antar jag.

F. G. Jag håller med dig fullständigt. Visst fasen var novellsamlingen Strax efter solnedgången en besvikelse…

J. W. Jo. Under årens lopp har jag läst det mesta av King (dock har jag skippat de flesta av romanerna som kommit efter Om en Buick 8) och är förtjust i en hel del, men sedan en tid tillbaka har jag ett kluvet förhållande till hans verk. Det ligger något i det han sagt om att han är den litterära motsvarigheten till en Big Mac & Co. Han har vissa svagheter som författare, i alla fall när han skriver i romanform. Han är lite för sentimental och pladdrig emellanåt och kan vara ojämn och repetitiv av sig – men å andra sidan, vem är jag att bedöma honom? Han är betydligt bättre på att skriva än jag. Jämfört med King är jag knappt ens en pissmyra.

Har inte läst något av honom sedan i somras, då jag läste The Strange Case of Edward Gorey, i vilken Gorey uttryckte sig tämligen negativt om honom – då tappade jag helst sugen för King. Men nu har jag börjat bli lite intresserad igen, i och med hans nya roman 11/22/63. Den ser jag fram emot. Har alltid fascinerats av 50-talet, tidsresor och Lee Harvey Oswald, så den romanen passar mig som handen i handsken.

F. G. Vad är det för text av Gorey du läst? Har aldrig hört talas om den.

J. W. Det är en bok om Gorey, skriven av hans vän Alexander Theroux. Den fick mig att läsa Gorey igen. Härlig karl. Älskar hans The Gashlycrumb Tinies. ”G is for George smothered under a rug, H is for Hector done in by a thug”.

Jag har lärt mig oerhört mycket om skrivandets konst av King, tack vare hans lärdomsrika och underhållande Att skriva – En hantverkares memoarer (On Writing – A Memoir on the Craft; Bra Böcker, 2001). Likaså Dödsdansen (Danse Macabre; Wiken, 1991), en av de bästa böcker jag läst om skräckgenren. Det är en bok som jag ofta kommer tillbaka till. Den är trivsam, på något sätt. Mysig. Det är ofta den känslan jag får av att vara i Kings litterära universum – mysigt. Han skriver trevliga för- och efterord också. Han är väldigt sympatisk och skriver enkelt och underhållande. Det är svårt att inte gilla honom.

F. G. Jag har tråkigt nog samma uppfattning av King. Och likaså om det han skriver. Även jag föredrar honom i kort format. Och mina absoluta King-favoriter är även de just Att skriva och Dödsdansen. Den senare fick jag trevligt nog i somras, under Eurocon i Stockholm, signerad av bokens översättare Börje Crona. Något jag blev oerhört glad över. Och enligt den fantastiskt trevlige herr Crona var det bland det värsta han någonsin översatt – en översättning som var verkligt svår eller påfrestande. Men jäklar vad härligt det är att ha fått den boken signerad.

Men om vi nu går vidare – vad tycker du om Lovecraft och vad är din relation till honom?

illustration av Jonas Wessel: "Pennywise"

illustration av Jonas Wessel: "Pennywise"

 

J. W. Vad gäller Lovecraft (som har förekommit oerhört mycket i tryck sedan 2008, då upphovsrätten på hans texter gick ut, i alla fall i EU) har jag inte läst något av eller om honom sedan jag skrev en novell om honom, ”Kräldjuret”, som kom med i antologin Vansinnesverk i somras. Det var rejält påfrestande (och inte helt tillfredställande, kan jag tillägga), så jag har tagit en tillfällig paus från denne författare. Har läst praktiskt taget allt han skrev, så jag känner nog att jag ”kan” Lovecraft vid det här laget, även om jag verkligen inte är någon expert på honom. Och jag måste faktiskt erkänna att jag för tillfället är en smula trött på honom, kanske för att han förekommer så ofta just nu, både i nya böcker och i artiklar på nätet. Det har helt enkelt blivit lite för mycket av det goda. Det finns ju en risk för att han ”ältas sönder”, och det är ju aldrig roligt.

Vad har du själv för förhållande till King och Lovecraft?

F. G. Jag har sedan vad som känns som en evighet tillbaka läst dessa herrar, med början hos herr Konung innan jag hade nått tio års ålder. Mitt förhållande till Stephen King finns att läsa här.  Det var min kusin Johan Gustavsson i Skövde som fick mig att börja läsa i följande ordning såväl King, Koontz och sedan även

Lovecraft. King och Koontz läste jag från början på svenska, men Lovecraft läste jag på engelska, genom de undermåliga Omnibus-utgåvorna, tyckte inte värst mycket om författaren. Berättade detta för kusinen, som dock sade till mig att jag skulle fortsätta läsa hans verk. Köpte 1987 åtta-nio år gammal genom beställning på Mariestads bokhandel, Vid vansinnets berg (At the Mountains of Madness – Delta skräckens klassiker 198; Delta förlag, 1987). En roman som jag verkligen inte tyckte om. För jobbig att läsa, för svårt språk osv.Jag tyckte inte alls om den. För krångligt språk. För omständlig. Allt annat än ett nöje att läsa. Min kusin påpekade dock att jag inte skulle ge upp utan istället läsa hans kortare noveller – vilket jag också gjorde och kom att älska, och då köpte jag även Cthlhu 2 – Delta skräckens klassiker 208 (Delta förlag, 1988) på nämnt sätt. Fastnade.

Under åren har jag sedan utvecklat mitt intresse för dessa herrar, och numera har jag lyckats vara inblandad i många svenska översättningar och nyöversättningar av Lovecraft. Jag har också vid minst sju tillfällen (!) blivit publicerat i tidskrifter/böcker tillsammans med Lovecrafts texter, vilket förstås är en ära och en dröm som gått i uppfyllelse. Sedan har jag fått texter jag skrivit om Lovecraft publicerade – artiklar och som förord till hans svenska böcker. Har dessutom blivit översättare för Hastur förlag till en kommande svensk översättning: Mardrömsboken. Utöver detta tror jag bestämt att just Marmeladkungen är den svenska blogg som mest av alla specialiserat sig på just H. P. Lovecraft och de nya översättningar som kommer . . . Allt det här, hela mitt förhållande till HPL, känns faktiskt nu när jag tänker efter helt  sjukt!

Vad avser Stephen King har jag till och med fått en signerad svensk bok direkt från honom, Liseys berättelse (Lisey’s Story; Bra böcker, 2007), men den tvingades jag på grund av ekonomiska problem för något år sedan tyvärr sälja till Sveriges, tja, kanske världens största Stephen King-samlare, en riktigt trevlig man som jag dock, efter en överenskommelse oss emellan, inte får nämna per namn eller vart han bor.

Däremot kan den intresserade läsa om honom och om hans samlande här, där även hans samling från 2008 finns med på kort. Han har numera införskaffat kompletta samlingar amerikanska och brittiska förstaupplagor. Fem böcker saknades 2008 och beräknades kosta 25 000 SEK. Hans samlingar rariteter är heller definitivt inte att förakta. Inom kort kanske jag publicerar nya kort på hans samlingar, men dessa får duga tills vidare.

 

Dean R. Koontz har jag brevväxlat lite med och det är verkligen en hyvens kille. Jag har läst även merparten av dennes romaner och anser att dessa i allmänhet är minst lika bra, ofta till och med bättre än den annars så väldigt pratige Stephen King, av vilken jag alltså främst uppskattar facklitteratur och noveller.

När började du själv läsa King och Lovecraft, Jonas? Något särskilt att berätta?

J. W. Jag fastnade för King omkring 2001-2002, då jag var inne i en intensiv skrivfas. Sysslade främst med noveller då, kraftigt påverkad/inspirerad av Edgar Allan Poe och Roald Dahl. Jag läste sedan novellsamlingen Dödsbädden (Night Shift; Wahlströms, 1985) på något bibliotek och sögs genast in i hans värld av besatta manglare, gräsklipparmän, människoätande kloakråttor med mera.

F. G. Mycket bra författare som du nämner. Och det skall tilläggas att även jag tidigt fastnade för Dödsbädden. Det verkar som om vi har mycket gemensamt.

J. W. Visst har vi det. Men istället för en kusin som rekommenderade King kände jag till honom tack vare en rad filmer jag hade sett under uppväxten; Pestens tid, The Shining (Kubrick-filmen, naturligtvis), Langoljärerna, Jurtjyrkogården, Creepshow med flera. Creepshow är förresten en alldeles förtjusande film, jag tröttnar aldrig på den. King är lysande i rollen som lätt retarderad bondläpp, på vars mark en meteor störtlandar en natt– den historien är en slags parafras på Lovecrafts The Colour Out of Space, tror jag.

F. G. Det tror jag också är en möjlighet. Men vad som slår mig som en ytterligare möjlighet är att filmen Rovdjuret kan tänkas vara baserad på H. P. Lovecrafts The Colour Out of Space.

J. W. Rovdjuret? Nja, jag vet inte … Men hursomhelst, nu kommer vi alltså in på käre gamle Lovecraft …

Jag har ett vagt minne av att jag kom över en tecknad serie baserad på någon av hans verk, det var i en serietidning. Det var någon professor som råkade blicka in i det fasansfulla kosmos, eller något sånt, och blev vansinnig på kuppen. Synd att jag inte minns vilken serietidning det var. Fantomen, kanske? Nåja, det var många år sen.

F. G. Mycket intressant! Det var säkerligen serietidningen Skräckserier, Midnattsrysare eller något dylikt. Mellan 1972 och 1975 gavs fler än 20 olika (!) skräckserietidningar ut i Sverige av förlagen Semic, Red Clown, Marvel, Williams och Svenska Serier– åtta av dessa publicerades under 1972. Jag har skrivit om detta här. Det är för övrigt en av Marmeladkungens mest besökta länkar. Men fortsätt, Jonas.

J. W. 2004 köpte jag Houllebecqs trevliga lilla bok Emot världen, emot livet, som hade en stark inverkan på mig. Kom i samma veva över H. P. Lovecraft-biografin av S. T. Joshi (tegelstenen) och blev oerhört berörd av Lovecraft som person. Han är ändlöst fascinerande. Mystisk, på något sätt. Inte helt mänsklig. Jag har försökt få tag på Joshis biografi, men utan resultat. Samma sak med den nya, utökade versionen i två volymer, I Am Providence. I nuläget nöjer jag mig med den kraftigt reviderade versionen, A Dreamer and a Visionary.

F. G. Låtom mig kort lägga in en passus. Även jag har läst Emot världen, emot livet – även om den inte direkt  är värst mycket att hänga i hatthyllan. Jag tycker inte att vi skall rekommendera den för våra läsare. Min vän tillika kollega Martin Andersson, som definitivt är Sveriges främste Lovecraftkännare, har påpekat följande om denna essä i bokform:

Man kan inte ta Houellebecq på allvar som forskare; hans bok är en extremt personligt hållen essä och han drar sig inte heller för att hitta på citat. Dessutom var den forskning han baserade boken på över 15 år gammal när den skrevs, vilket var i början av 90-talet. Det har hänt rätt mycket på Lovecraftfronten sedan 1975.

J. W. Är medveten om att Houllebecqs bok innehåller felaktiga slutsatser, förenklingar och så vidare, men jag uppskattar den i alla fall. Gillar Houllebecqs språk, hans pessimism. Kan känna igen mig i mycket i det han skriver. Visst, det är inte mycket till biografi, fast Houllebecq kallar ju själv boken för en roman. Men vi måste vidare. Vad har du för favoritverk av King och Lovecraft, Fredrik?

F. G. Vad gäller Lovecraft uppskattar jag just nu – det ändras då och då – särskilt följande noveller (utan inbördes rangordning): The Statement of Randolph Carter, The Call of Cthulhu, The Colour Out of Space, The Music of Erich Zann, The Outsider, From Beyond, The Festival, Cool air och Pickman’s Model.

Jag har genom åren på engelska läst och läst om nästan allt av, men också om, H. P. Lovecraft. Även novellsamarbeten och brev. Men numera föredrar jag och läser mest svenska översättningar… Hm. Nåja. Jag menar förstås bra svenska översättningar.

Vad gäller Stephen King. Jag har nog läst åtminstone merparten av hans verk. Och jag samlar på hans svenska – och i viss mån även amerikanska – förstaupplagor.Några av de noveller som kommit från Kings fingrar är följande: Den typ som överlever (Survivor Type)Dimman (The Mist. Slutet på filmen är dock betydligt bättre än bokens!); Jerusalems LotHur man slutar att röka (Quitters, Inc.), Crouch End (Crouch End); och Umneys sista fall. (Umney’s Last Case)

Mina romanfavoriter är, om jag nu bortser från novellsamlingar och facklitteratur, vilket är vad jag föredrar, utan inbördes rangordning: Den gröna milen (The Green Mile; Bra Böcker, 1997), Lida (Misery; Legenda, 1988), Drakens ögon (The Eyes of the Dragon; Legenda, 1988), Stark (The Dark Half, Legenda, 1990), och Maratonmarschen (The Long Walk, Legenda, 1987).

.W. Maratonmarschen, ja … fantastisk bok. Det är hans bästa Bachman-bok, anser jag. Raseri (Rage; Legenda, 1987) kommer på andra plats.

F.G. Om Raseri har jag läst att det är den enda bok som King själv önskar att han aldrig skrivit – med tanke på de terrordåd till vilka romanen tydligen åtminstone delvis konstituerat inspirationskälla. Romanen slutade tidigt att tryckas, eftersom King ville slippa kritik från folk som ansåg att den kunde inspirera våldsfixerade ungdomar till dödsskjutningar i skolan. En tonåring som gjort detta hade ett exemplar av boken i sitt skåp, och en annan elev citerade boken när han sköt sin lärare: ”Visst är det här bättre än algebra?”

Fy fan! Det är en bra bok, men det är verkligen inte trevligt hur före sin tid den var och vad den troligen inspirerat till . . .

Men vi måste vidare. Och nu kommer jag då till Dean R. Koontz. Min favoritroman av honom är intressant nog densamma som Anders Bellis, Koontz främste svenske översättare. Bellis och jag träffades i Stockholm under Eurocon i somras och vi samtalade en hel del. Det visade sig att han och jag har märkligt likande litteratur och filmsmak. Favoritroman av Koontz: En ond plats (The Bad Place, Bra Spänning/Wiken, 1991). Och en gemensam  filmfavorit: Den tredje mannen (baserad på romanen med samma namn av Graham Greene) m. m.

Det här med Eurocon i Stockholm under sommaren 2011 är förresten intressant i detta sammanhang. Jag träffade nämligen och umgicks med fyra i sammanhanget mycket intressanta King, Koontz, och Lovecraft-översättare: nämnde Bellis, Ylva Spångberg, John-Henri Holmberg, Börje Crona och Gunnar Gällmo. Människor som jag beundrat sedan tidig ålder, när jag började läsa. Bellis översätter förresten även Stephen King. Hans favorit bland de King-böcker han hade översatt dittills (sommaren 2011) var Duma Key. Samtliga signerade också böcker som jag hade släpat med mig som de har översatt. Följande böcker av de författare vi nu diskuterar fick jag signerade:

John-Henri Holmberg: Stephen Kings Den gröna milen del 1-6 (The Green Mile 1-6; Bra Böcker, 1997), & Väktarna (under pseudonymen Richard BachmanThe Regulators; Bra Böcker, 1999).

Börje Crona: Stephen Kings Dödsdansen (Danse Macabre; Wiken, 1991).

Gunnar Gällmo: H. P. Lovecraft: Gengångaren (The Case of Charles Dexter Ward; Delta Skräckens klassiker 3, 1975).

Ylva Spångberg: Stephen King: Nattmaror och drömlandskap: Andra boken (Nightmares and Dreamscapes; Bokförlaget Replik, 1999).

Anders Bellis. Stephen King under pseudonymen Richard Bachman: Blaze (Blaze; Bra Böcker, 2008).

Sedan tidigare har jag även Mardrömmar del 1 & 2 signerade av Ulf Gyllenhak. Dessa böcker är till och med till salu på bokbörsen.

J. W. Vad gäller King är vi överens om att han är bättre på att skriva noveller än romaner. Den enda av hans romaner som jag läst mer än en gång och verkligen älskar är Lida (Misery; Legenda, 1988). Den är oerhört spännande och välskriven, och dessutom fokuserad och tajt, till skillnad från många av hans andra verk. Han tenderar ofta att sväva ut i en massa omständligt pladder.

Mina favoritnoveller är ”Gräsklipparmannen”, ”Vadet”, ”Dolans cadillac”, ”Umneys sista fall”, ”Mannen i den svarta kostymen”, ”Jerusalem’s Lot” och ”Den typ som överlever” – har nog fler, men det är dessa jag först kommer att tänka på. Gillar även hans kortromaner Sommardåd och Hemligt fönster, hemlig trädgård.

Gillar även hans kortromaner Apt Pupil och Secret Window Secret Garden. Den enda av Kings historier som jag verkligen känt lite obehag av under läsningen är ”1408”. Riktigt kuslig. Mikael Håfströms filmversion ska vi dock inte tala om …

Mina två favoritverk av Lovecraft är The Shadow Over Innsmouth och The Colour Out of Space, de har satt djupast spår i mig. Gillar även Pickman’s Model, Dagon, The Whisperer in Darkness, He, The Statement of Randolph Carter och faktiskt, till skillnad från många andra, även Herbert West – Reanimator. Av Lovecrafts stora texter är The Shadow Out of Time favoriten, jag har alltid fascinerats av begreppet ”Tid”. At the Mountains of Madness och The Case of Charles Dexter Ward tycker jag är bra, men de griper inte tag i mig på samma sätt som novellerna, de är liksom lite för torra och mer redogörande än gestaltande. De fungerar mycket väl bild- och idémässigt för mig, men inte emotionellt.

Hur stor är din Lovecraft-samling, Fredrik? Några rariteter? Berätta gärna vad du har.

F.G. Jag vet inte hur man skall bedöma denna samling. Visst har jag rariteter, men då främst sett till signeringar. Det skall dock innan jag går in på något annat nämnas att jag under redigeringen av detta blogginlägg införskaffat ytterligare tre svenska Lovecraft-översättningar (vilka alltså inte syns på bilden ovan). Har vidare dubbel- och trippelsignerade utgåvor från Alastor Press och Hastur förlag, eftersom jag arbetar för (bl. a.) dessa förlag. Jag brukar numera också på ett eller annat sätt få signerade utgåvor av de nutida svenska Lovecraft-översättarna, eller granskarna samt illustratörer.

Exempelvis: Charlotte Hjukström, Martin Andersson, Arthur Isfelt, Elias Wraak, Ola Svensson, Rickard Berghorn, Jens Heimdahl, Mattias Fyhr. Här följer vad jag har i dagsläget:

Martin Andersson. Skräcknoveller (Vertigo förlag, 2011); Självbiografiskt (Ellerströms, 2011); Om övernaturlig skräck i litteraturen. H:ströms, 2011.

Rickard Berghorn. Tidskriften Minotauren nr 19, november 2003. Innehåller Uppgifter rörande Arthur Jermyn och hans anfäder, sid 32-44. Översättning: Jens Heimdahl; Tidskriften Minotauren nr 29, mars 2006. Innehåller Den förfärlige gamle mannen sid 22-26. Översättning: Martin Andersson; Tidskriften Minotauren nr 23, september 2004. Innehåller Lovecraft-novellen Under pyramiderna (Under the Pyramids, 1924). Sid 35-56. Översättning: Rickard Berghorn; Sökandet efter det drömda Kadath. Aleph bokförlag, 2004; Necronomicon i Sverige. Aleph bokförlag, 2002.

Mattias Fyhr. Anteckningsbok (Commonplace Book; Ellerströms, 2009). Necronomicon i Sverige. Aleph bokförlag, 2002.

Gunnar Gällmo. Gengångaren – Delta skräckens klassiker 3 (Delta förlag, 1975).

 Arthur Isfelt. Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter. Hastur förlag, 2011. Vid vansinnets berg (At the Mountains of Madness; Alastor Press, 2011); Skuggan över Innsmouth (The Shadow Over Innsmouth; Alastor Press, 2008).

Charlotte Hjukström. Sarnaths Undergång. Bakhåll, 2011; Fasansfulla händelser i Dunwich och andra noveller (Bakhåll, 2009).

 Dan Svensson. Viskningar i mörkret (Alastor Press, 2011); Vid vansinnets berg (At the Mountains of Madness; Alastor Press, 2011); Skuggan över Innsmouth (The Shadow Over Innsmouth; Alastor Press, 2008).

Gunnar GällmoGengångaren – Delta skräckens klassiker 3 (The Case of Charles Dexter Ward; Delta förlag, 1975). Vi träffades under Eurocon i Stockholm; en riktigt trevlig karl!. Jäkligt trevligt att ha den signerad, det må jag då säga!

Men det mest obskyra jag har är kanske ändå The Lurker at the Treshold. Den skrevs av August Derleth men utgavs under både hans och Lovecrafts namn. Mitt exemplar är signerat av Robert Bloch, brevvän till Lovecraft och själv en stor författare. Det var t. ex. han som skrev romanen Psycho som filmatiserades av Alfred Hitchcock. Vid skrivandes stund ligger filmatiseringen av denna oförglömliga roman på 26 plats på Imdb:s top 250-sida med de bästa filmerna genom alla tider.

J.W. Signerad av Bloch, det var imponerande! Du har möjligtvis inte lust att sälja den?

F. G. Det är faktiskt inte omöjligt, då jag verkligen är i desperat behov av pengar. Beror förstås på om vi kan enas om ett pris.

Redaktörens inlägg: Vi har nu gjort affär, och det är numera alltså Jonas Wessel som äger följande bok.

F.G. Hur stor är din? Skicka gärna foto – och berätta gärna om dina rariteter.

J.W. ”Hur stor är din? Skicka gärna foto”. Hm, kan lätt tolkas som något helt annat … Min HPL-samling är inte överväldigande stor (som du kan se på fotot jag bifogar).

Jonas Wessels Lovecraft-samlingJag har inga signerade böcker, inga ovanliga utgåvor. Samtliga böcker är vanliga och nya. Den mest sällsynta skulle kunna vara den rörande minnesboken Lovecraft Remembered (Arkham House, 1998).

Mitt exemplar är det en del tryckfel i – text saknas på en del sidor. Trist … Omslaget till The Unknown Lovecraft av Kenneth W. Faig, Jr. (Hippocampus Press, 2009) pryds av ett foto på Lovecraft taget 1936 av Wilfred B. Talman, vilket jag inte sett någonstans tidigare. Det var på grund av just fotot som jag köpte boken. Sån är jag.


F. G. 🙂 Låter mycket intressant. Är den bra?

J. W. Helt okej, men lite väl akademisk emellanåt. Pärlan i den är en lång, informativ och rörande text om Lovecrafts nära vän R. H. Barlow, som tog livet av sig i New Mexico -51.

F.G. Själv översätter jag för närvarande Mardrömsboken av H. P. Lovecraft (The H. P. Lovecraft Dream Book, Necronomicon Press 1994) för Hastur förlag.

J.W. Den har jag inte läst, kände inte ens till den fanns förrän du i somras nämnde att du skulle översätta den. Den ser jag verkligen fram emot att läsa. Hans drömmar är verkligen intressanta – skräckinjagande såväl som vackra.

F.G. Jag samlar ju för övrigt på King- och Koontz -förstaupplagor, och vad gäller Lovecraft främst på alla de svenska översättningarna. Något du samlar på av de här författarna?

J.W. Av de du nämnde nyss? Eh … nej. Men jag gillar Wraak skarpt, hans översättningar av Lautréamont och Rimbaud är superba.

F. G. Jag instämmer totalt. Böckerna du nämner är mästerverk som verkligen förtjänar läsare och allt tänkbart beröm!

J. W. Martin Andersson har granskat en tidig version av min novell Kräldjuret (som jag nämnde tidigare) samt en kort text om Robert E. Howard som trycktes i tidskriften Eskapix för ett tag sen. Andersson har huvudet på skaft, inte tu tal om det. Likaså Fyhr, hans Lovecraft-bok Död men drömmande är oerhört läsvärd. Snygga bilder i den också.

F.G. Din Lovecraft-novell är jag mycket bekant med då jag var med och valde ut och granskade din novell inför publicering i Catahyas fjärde antologi: Vansinnesverk. Jag satt nämligen med i  Catahayas antologiråd, och ombads även skriva förordet till boken ifråga. Mitt förord finns att läsa här. Boken säljs fortfarande och kan köpas här, för ynkliga 95 kronor.Annars har faktiskt jag, vilket jag nämnde ovan, vid åtminstone sju tillfällen blivit publicerad tillsammans med Lovecraft – vilket naturligtvis har varit och är en ära – liksom det är att översätta denne gigant. Du är väl också publicerad tillsammans med Lovecraft? Berätta.

J.W.Nej, det är jag inte. Det måste ha känts oerhört hedrande att publiceras tillsammans med Lovecraft.Hur ser din Stephen King-samling ut då, Fredrik?


J.W.Imponerande. Där ligger man minsann i lä. Min egen ”samling” med King-böcker är verkligen ingenting utöver det vanliga, men jag bifogar ändå ett foto. Har som du ser bara lagt dem i en tillfällig stapel. Jag har alldeles för mycket böcker och alldeles för lite plats för dem i bostaden. Måste ta itu med det där någon gång.

Jonas Wessels Stephen King-samling

 

F.G. Jag har tänkt en del på hur det skall se ut hemma hos Stephen King. Undrar om han själv sparar på ett ex av varje som han fått publicerat. Alltså olika översättningar, novellpubliceringar i tidskrifter och böcker osv. Och hur skall inte han känna sig när han går in i det rummet och ser allt han fått publicerat genom åren?

J.W. En intressant fundering . . . En ganska lustig sak med King och Lovecraft är att deras verk ofta blir dåliga i filmatiserade versioner. För Kings del har det gått betydligt bättre – tänk bara på The Shining, Stand By Me, Nyckeln till frihet, Den gröna milen och The Mist. Jag gillar även Secret Window, Hearts in Atlantis, Apt Pupil och, som jag nämnde tidigare, Creep Show.

Men det har ju kommit en hel del skit också. Kommer att tänka på filmen han själv regisserade på 80-talet, Maximum Overdrive. Jisses, karln måste ha varit hög på kokain större delen av tiden.

F. G. I detta sammanhang måste jag närmast tillägga King-filmen Nyckeln till frihet från 1994 ( The Shawshank Redemption) som för närvarande enligt IMDB:s användare är framröstad som den bästa filmen genom alla tider. Vad avser Maximum Overdrive den mig veterligen den enda film King har regisserat. Men jag tycker till skillnad från dig väldigt mycket om den. Den är ju bara så kult! Jag har den i en snygg oklippt DVD-utgåva och älskar den.

J. W. Visst, den har väl sin charm, antar jag. Den är ingen favorit för min del. Länge sen jag såg den, säkert tio år. Men jag älskar Kings cameo; ”Honey, this machine just called me an asshole!”

Lovecrafts verk har det gått sämre för. Ett tag såg det ju ut som att Guillermo del Toro skulle göra At the Mountains of Madness, producerad av James Cameron och med Tom Cruise och Ron Perlman i två av rollerna, men Paramount drog sig ur till slut – dumma jävlar …

Har hittills inte sett enda lyckad filmatisering av Lovecrafts texter. The Call of Cthulhu som stumfilm var ganska kul, men kändes lite för amatörmässig. Stuart Gordons verk vill jag helst inte tänka på, men hans Necronomicon med Jeffrey Combs som Lovecraft (han spelade även Poe i Gordons The Black Cat – skitbra) var väl ändå relativt okej. Die, Monster, Die! med Boris Karlofffrån 1965 var väl inte direkt någon höjdare. Dock gillade jag In the Mouth of Madness, av John Carpenter. Inget mästerverk, men underhållande.

F. G. Vad gäller en filmatisering av At the Mountains of Madness har jag också läst en massa. Vissa rykten har sagt att Peter Jackson skulle regissera filmen . . . Jag hoppas bara på att det blir av.

Och vad gäller de filmatiseringar du nämner tycker jag faktiskt om flertalet. Stuart Gordon beundrar jag, liksom Jeffrey Combs. I sådana här sammanhang måste vi dock nämna Re-Animator från 1985, vilken i många sammanhang utnämnts till en av världens bästa skräckfilmer. Dess uppföljare Bride of Re-Animator (1990) och Beyond Re-Animator (2003) är dock inte alls i samma klass. De Lovecraft-baserade filmerna From Beyond från 1986 och Dagon från 2001 är också i mina ögon rejält trevliga och bör rekommenderas.

Dock är väl knappast In the Mouth of Madness någon Lovecraft-filmatisering. Tycker du det? En bra film, för övrigt.

J. W. Här måste jag inflika något om mig själv, eftersom jag gjort något liknande i och med novellen ”Kräldjuret”. Jag försökte fånga Lovecrafts anda, men misslyckades ganska rejält. Förlåt, HPL, det var inte meningen.

F.G. Jag har själv skrivit en del Lovecraft-pastischer genom åren och fått åtminstone flertalet publicerade. Vad gäller din novell tyckte jag mycket om den och minns den mycket väl. Jag var inledningsvis eld och lågor över den, hur udda den var skriven. Jag pratade med Martin Andersson när jag granskade den för Catahya, men då visste jag inte att han redan hade faktagranskat den åt dig. Skall inte säga för mycket, men du har nog rätt i vad du skriver. Fast här har du ändå en som uppskattade och fortfarande uppskattar den.

Av något underligt sammanträffande har jag personligen – trots att jag egentligen inte försökt – lyckats få med mitt namn i de fyra senaste Lovecraft-översättningarna, och  jag står även som medförfattare till förordet av den senast publicerade HPL-boken: Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter.
Mer än så behöver vi väl inte säga just nu, Jonas?Vi kan nog konstatera att Lovecraft är här för att stanna och att det blir tidernas rubriker när Stephen King går och dör.

J. W. Jo, vi måste ju sätta punkt någonstans.

F. G. Varför inte här och nu . . . ?


Andra delar av denna vår pågående dialog:

Fjärde delen: Skräcklitteratur. The Horror … The Horror …

Tredje delen: Gode Gud

Andra delen: Alkohol & Kreativitet – hur får vi våra idéer?

Första delen: Författandet

~ av Fredrik F. G. Granlund på lördag, 7 januari, 2012.

8 svar to “Fredrik F. G. Granlund och Jonas Wessel – ett samtal i nio delar. Del fem: Stephen King, H. P. Lovecraft och Dean R. Koontz”

  1. Tack för vänliga ord!

    Men jag kan inte förstå att I Am Providence skulle vara så svår att få tag på — här finns den ju till beställning: http://www.hippocampuspress.com/h.p-lovecraft/about-hp-lovecraft/i-am-providence-the-life-and-times-of-h.-p.-lovecraft?zenid=75da5ebf35bed941b827eb212466a9b4

    Inte heller är H. P. Lovecraft: A Life särskilt svår att få tag på, om man föredrar kortversionen:

    http://shop.necropress.com/index.php?main_page=product_info&cPath=65&products_id=182

    Gilla

  2. Okej, ”In the Mouth of Madness” är väl inte någon direkt Lovecraft-filmatisering, det var fel ordval. Låt oss kalla den för Lovecraftiansk. Och nu när jag tänker på det finns det nog även lite Stephen King i den – huvudpersonen heter ju till exempel Sutter Cane och är en framgångsrik skräckförfattare.

    Gilla

  3. Herre jävlar. Mycket läsvärt! 8) Jag kommer dock mest att tänka på att jag saknar Sökande efter det drömda Kadath. 😦

    aaah I-landsproblem.

    Gilla

  4. […] Vill ni läsa ett samtal om bland annat en av mina favoritförfattare Stephen King ska du klicka här […]

    Gilla

  5. […] Femte delen: Stephen King, H. P. Lovecraft och Dean R. Koontz. […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: