Bokrecension: Fallet med de försvunna böckerna, av Ian Sansom – Recensent: Robin E. Bengtsson

Bokrecension:

 

Fallet med de försvunna böckerna

av: Ian Sansom

 

Recensent: Robin E. Bengtsson

 

1. Bokens handling

Israel Armstrong är en klipsk, lönnfet, för sin ålder löjligt beläst, klumpig och tafatt, förvuxen gammal pojke från London som drömmer om att arbeta som bibliotekarie. När denna chans uppenbarar sig reser han förhoppningsfull till Nordirland för sina drömmars arbete. Väl framme vid biblioteket där han fått anställning finner han i det ruskiga havsklimatet till sin enorma besvikelse att det är igenbommat. Om han tidigare tyckt synd om sig själv är det ingenting emot hur ömkansvärd han nu känner sig. Efter fortsatta besvär anländer han till ortens kommunhus där den ständigt godisknaprande kines-nordirländskan Linda Wei, som gömmer sig bakom en mur av regler och byråkrati, förklarar att villkoren för hans tjänst som bibliotekarie har ändrats till bokbussbibliotekarie. Den djupt besvikne Israel accepterar sin situation och tar jobbet. Men efter att ha träffat den råbarkade Ted Carsson, som för övrigt inte har det minsta till övers för hans känsliga sätt, och när Israel sedan inspekterar det gamla vraket till bokbuss uppdagas någonting som avsevärt kommer att försvåra hans arbete: någon har stulit bibliotekets femtontusen böcker.

2. Positivt

Författaren Ian Sansom har i fallet med de försvunna böckerna och i Israel Armstrong skapat den ultimata antihjälten. Israel är motsatsen till värlsvan; alltid steget efter i en omgivning som är som ett väloljat maskineri. Hans dråpliga samspel med den rutinerade Ted, och med Linda Wei som alltid lyckas få sista ordet, är mycket roligt och fullt av subtila poänger. Boken fullkomligt kryllar av fyndiga små talesätt och ordspråk (som Israel står snopet oförestående inför) och är känsligt balanserad på det sättet att exakt när det börjar bli lite för mycket av huvudpersonens självömkan så nollställs mätaren av någon skarp komisk glimt som återigen lyfter berättelsen. Författaren balanserar på gränsen till det patetiska utan att det blir långtråkigt, och det är faktiskt just hans humor som gör boken läsvärd. Och även om det är lättsamt och roligt saknas heller inte en djupsinnigare aspekt, för om man läser noggrannt, lite mellan raderna så finns här också en filosofisk levnadslära.

3. Negativt

Språket som används är stilrent och ganska så kultiverat. Dock verkar vissa ordlekar ha gått förlorade i den inte alltid värst lyckade översättningen, (ex: Glöm det, José). Det stundom råa valet av ord gör sig också med all säkerhet bättre på originalspråket, men budskapet går ändå åtminstone i de allra flesta fallen fram. Men det skall också påpekas att denna bok ställer vissa krav på den egna fantasin, på det sätt att budskapet kan vara svårt att förstå om man vid läsande stund inte är tillräckligt avslappnad. Bokens mjuka stil gjorde exempelvis att undertecknad recensent som var alltför spänd när jag började läsa boken därför inte inledningsvis förstod den subtila, speciella humor som framställs. Det var något som inte hade gått fram. Jag var tvungen att tänka till, gå ut på en promenad och fundera. Väl hemkommen började jag att läsa boken från början, och när jag nu hade reflekterat lite över vad det egentligen var som jag läste så gick någonting upp för mig, och det blev helt enkelt bättre.

 

4. Sammanfattning

Med reservation för misstolkningar skulle jag vilja säga att boken helt saknar kraft; den var aldrig menad att vara kraftfull, den har ingen ungdomlig glöd eller passion för något speciellt ämne. Den är helt enkelt vardaglig. Vardaglig för vardaglighetens skull.

Man får som läsare lätt en känsla av att författaren en dag kom till en punkt i livet då han i all ödmjukhet kände att det var dags för honom att skriva en roman. Att döma av innehållet verkar det som att han likt bokens huvudperson har spenderat mycket av sin tid i litteraturens värld, och han kompenserar sin eventuellt bristande livserfarenhet med en underfyndig litterär stil som ganska enkelt balanserar upp det hela. Handlingen ligger hela tiden i spektrat mellan normalt och patetiskt: det är roligt, välskrivet och lättsamt. Det är det så pass avslappnat att undertecknad när jag hade kommit halvvägs tvingades börja om från början, eftersom jag inte förstod de lågmälda, avslappnade skämten.

Avslutningsvis vill jag uttrycka att den här boken kan vara mycket underhållande – bara man inte förväntar sig en livsförändrande upplevelse. Framför allt Israels dialoger med vissa av bokens birollsinnehavare är verkliga ljuspunkter. Det är kort sagt en utmärkt bok för den som bara är ute efter enkel ströläsning vid poolkanten. Den som ställer högre krav på en roman kanske hellre borde läsa något i typ med Kafka eller Dostovjevskij…

* * *

(Marmeladkungens avslutande anmärkning. Jag har inte läst boken, men ögnat igenom den. Och vill bara tillägga att denna roman avslutas med ett av de roligaste författartack jag någonsin läst. Det inleds: ”[…] De (tidigare tacken) kvarstår, med undantag. Dessutom skulle jag vilja tacka följande. (Tidigare villkor och förbehåll gäller: en del är döda, de flesta känner jag inte, de berömda är inte mina vänner, och ingen av dem har något ansvar.) […]” Detta följs av tre hela sidor med tack (!) – mestadels kändisnamn. Sidorna  326-328.)

Titel: Fallet med de försvunna böckerna.

Första delen i en trilogi om den ofrivillige detektiven Israel Armstrong.

Författare: Ian Sansom

Massolit förlag

ISBN 978-91-86649-10-4.

Sidantal: 328 sidor.

Översättare: Öyvind Vågen.

*

* * *

Här hittar du tidigare publicerade bokrecensioner på Marmeladkungen.

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på onsdag, 18 januari, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: