Bokrecension: ”Svart natt”, av Susan Krinard – Recensent: Anna Nygren

Bokrecension ”Svart natt”,

av Susan Krinard

– recensent: Anna Nygren

 ‘

svartnatt

1 Bokens baksidestext

De kallade honom indrivaren …

Mörkret fick känslor att vakna i Dorian som gjorde det omöjligt att fungera i människornas värld. Varje månlös natt förstärkte bara det som redan låg och lurade i hans själ. Han var och skulle alltid förbli en mördare …

Med järnhand hade han hindrat vampyrklanerna i det dekadenta 20-talets New York från att ha ihjäl varandra. Men nu, utstött av sina egna, jagar han ensam i stadens mörka gränder … Tills han en natt träffar Gwen Murphy och känner hur något vaknar i honom, något han inte känt på årtionden.

Gwen har snubblat över århundradets story – en mystisk kult som dricker människoblod. Hon tänker göra vad som helst för att avslöja sanningen och vinna erkännande som journalist … oavsett faran som uppdraget medför. Hon känner inte till Dorians inblandning i de bisarra morden, utan ser bara en mycket ensam man och erbjuder honom hjälp, vänskap – och slutligen sitt hjärta.

Men för att skydda Gwen tvingas Dorian snart göra det otänkbara …

1. 2 Handling

Gwen är journalist. Det var hennes pappa också. Innan han dog på ett mystiskt sätt. Han hade en story. Om något hemskt som hände på de mörka gränderna i 20-talets New York. Något som handlade om död, blod och något som inte var mänskligt.

Gwen kämpar för att få erkännande i den manliga journalistkåren, och sörjer att pappan blev, ja, så uppslukad, vansinnig, sjuk av den där storyn. Ända tills hon upptäcker att den kanske faktiskt var sann.

En natt är hon nära att dö. Ett misstänkt gängbråk. Men hon blir räddad av den mystiske Dorian Black (vars namn direkt kan kopplas till Dorian Gray, han med porträttet i Oscar Wildes roman, som överlistar tiden och åldrandet, precis som sin namne Black – och på tal om namnsymbolik och paralleller till annan litteratur så kan det nämnas att Gwens egentliga namn är Guinevere, vilket var namnet på kung Arthurs drottning, som hade en affär med riddaren Lancelot, allt i historien om svärdet i stenen).

Här inleds en relation, på allt annat än lika villkor. Dorian är nämligen ingen människa, utan en sorts vampyrliknande varelse, tillhörande klanen strigoi.

Läsning är en central grej i Svart natt. Alla läser mycket här. Det gjorde de även i Rachel Vincents Herrelös, ur samma Nocturne-serie, som jag recenserade här på Marmeladkungen för en tid sedan. Jag tänker att det är ett sätt att koppla populärkulturella verk (för både Herrelös och Svart natt måste räknas dit) till en litterär kanon. Jag gillar det. Det blir klurigt, intressant och skapar ett sorts mysterium i sig – att försöka lista ut vad som refererar till vad, och om referenserna stämmer.

Det är såklart en historia om kärlek. Om heterosexuell kärlek. Mellan en mänsklig kvinna och en övermänsklig man. Det är det motivet som hela handlingen bygger på. Det skapar en diskussion om könsroller, relationer och vad en människa egentligen är. Dialogen mellan män och kvinnor (för sådan finns det ganska gott om) är mycket lik den i Herrelös. Exempelvis att männen inte gillar Gwens humor. Det blir en ironisk kommentar till dåtida (och kanske nutida) könsroller.

Allting utspelar sig, som sagt, i 1920-talets New York, vilket ger en historisk aspekt på bland annat könsrollerna. Emancipationsmotivet, den kvinnliga självständigheten, blir tydligt. Men det ifrågasätts också. Till exempel på sida 462:

   – Och det är det som betyder mest i livet? frågade hon retoriskt. Frihet? Hon gick fram till honom och grep tag i hans skjorta, såg honom i ögonen. – Har det aldrig gått upp för dig att det kanske inte är frihet jag är intresserad av?

Samtidigt är Mitch, Gwens fästman (eller beundrare, uppvaktare eller vad han nu är) ett hot mot Gwens frihet. Så friheten blir något som frivilligt kan ges upp (även om detta kan ifrågasättas).

Kärlek och sex, och vad detta betyder för kvinnor respektive män (allt utspelar sig i en värld där könsskillnaderna är väldigt stora) är ett annat viktigt motiv. Dorian blir kär i Gwen, och det är mer än sex. Och hon är inte en modern kvinna som har sex med vem som helst när som helst. Det gör att den här boken blir mycket mer kysk än exempelvis Herrelös. Dorian drömmer om Gwen (ibland i upp till tre sidor i streck) och de båda funderar mycket över sina, och sina kroppars relationer till varandra. När det gäller själva sexet så verkar det i princip bara vara människor som tänder fysiskt (Gwen exempelvis känner det som ”en elektrisk stöt”).

För strigoi är det mer komplicerat. Och njutning, som är ett väldigt centralt tema är också komplicerat. Exempelvis skildras både blodsugningsprocessen och att-bli-vampyr-processen som ett slags njutning (till skillnad från exempelvis Stephenie MeyersTwilight-böcker, där övergången från människa till vampyr är en mardröm utan like). Ett flertal av sexscenerna utspelar sig när en av parterna är på gränsen till medvetslös. Exempelvis scenen på sida 97. Där den oskuldsfulla Gwen ska klä av den skadade, sovande Dorian, ser hur han är ”stark och manlig” och håller (förskräckt) på att få den eregerade penisen i handen. Och cirka hundra sidor senare är det Gwen som saknar medvetande.

Strigoi är inga vanliga vampyrer, utan en sorts superblandning mellan vampyr och varulv – en gång i månaden, vid fullmåne, blir Dorian ett blodsugande monster. Först blir jag lite störd av denna hopblandning, men efter ett tag har jag vant mig. Det faktum att Dorian en gång brutit med den strigoi som är hans så kallade beskyddare gör att han en gång i månaden blir värre än alla andra, han blir vansinnig. Här går det att göra vissa kopplingar mellan menstruation, pms, och det varulvsliknande vampyrbeteendet.

Strigoi beskrivs som ett antal klaner. Det liknar en maffia eller gängkrig. Mellan klanerna råder ett, för det mänskliga samhället osynligt, inbördeskrig. Och jag tänker att det kan läsas som en sorts samhällskritik – att samhället, det amerikanska, försöker framstå som polerat, putsat, perfekt, men att det under ytan finns ett krig, finns problem och elände. Här finns också utrymme för en del paralleller till religion (jag själv refererar framförallt till kristendomen, eftersom det är den religion jag känner bäst). Sammael, en av klanledarna, liknar en, om än väldigt diktatorisk, Jesus, och klanernas beroende av Boken med stort B ger mig samma känsla av religiositet.

Skillnaderna i mänsklighet mellan Gwen och Dorian påverkar såklart deras förhållande inte bara när det gäller endast de två – utan också när det gäller alla former av möjliga triangeldraman. Gwens pojkvän är redan nämnd. Hon har också en vampyrkonkurrent och dubbelgångare i Angela.

2. Positivt

Gwen är, tycker jag, en ganska sympatisk hjältinna, ibland lite platt – men hon väcker i alla fall funderingar hos mig som läsare. Och hon verkar ganska cool.

Jag gillar tiden. Romantik-och-fantasy-kombon funkar mycket bättre i fluffklänning, snirklig gatubelysning och dekadent, historisk anda än i nutid. Vilket gör boken bättre än Herrelös, som jag redan tidigare jämfört med. Och personligen så är jag nog mer ”kärlek” än ”sex”, vilket gör att den Svart natt passar mig bättre.

Kopplat till tidsandan är också den kvinnliga frigörelse som jag redan nämnt. Och det är detta motiv som gör Gwen cool. Jämfört med nutid känns det kanske lite mossigt, som om jämlikheten inte kommit så värst långt – men placerat i den här miljön funkar det. Mitch vill ”ta hand om” Gwen, men Gwen vill inte bli omhändertagen. Hon vill jobba, göra det hon brinner för, inte ge upp. Sen kan jag undra hur bra det då är att bli kär i värsta badboyen – och också undra över vilket mansideal som här läggs fram!

 3. Negativt

Vad som stör mig i boken är bland annat:

1. Att den börjar med att den coola hjältinnan måste bli räddad, och sen ett offer. Och hon blir såklart kär i räddaren som nästan dödar henne.

2. Att historiegestaltningen inte alltid håller måttet. Jag undrar exempelvis om det fanns journalistikkurser på universitetet på den tiden? Ett tag undrar jag också om Pulizerpriset hunnit bli instiftat, men sedan jag googlat fram att det faktiskt fanns redan 1917 tänker jag att det kan stämma med bokens handling.

3. Att ordet ”begärligt” överanvänds.

4. Att historien fastnar i både stereotyper och klichéer (ibland så till den milda grad att jag skrattar och undrar om det är ironi, andra gånger gråter jag snarare). Exempelvis när kvinnlig sexualitet beskrivs som en slags motsats till civilisation (den gamla binära uppdelningen i kvinnlig passionerad natur och manlig förnuftig kultur). När det ändå är äktenskap som visar sig vara den bra grejen, trots att huvudpersonerna ett tag verkar vilja bryta mot reglerna och vara annorlunda. När det görs ett försök att göra narr av Mitchs enkla analys av kvinnligt psyke och skrattet liksom fastnar när jag inser att Tyvärr följer de kvinnliga psykena i romanen just det mönstret… När skönhetsidealet med ”perfekta proportioner” beskrivs om och om igen.

 ‘

4. Sammanfattning

Svart natt ges ut av Harlequin i serien Nocturne, som kombinerar romantik med övernaturliga inslag. Det är äventyr, kärlek, sex, mystik. Jag tror inte att det är min genre egentligen, men att läsa Susan Krinards vampyr-kostym-action-drama är både intressant, underhållande och ger en sorts inblick i något större en bara boken i sig.

Jag är rädd att den här recensionen handlat om mycket mer än bara boken Svart natt. Men boken tydliggör så många olika aspekter av samhället att det är svårt att låta tankarna stanna vid endast handlingen.

Här går att göra en sorts postkolonial analys av beskrivningen av ”raser”, av främmandegörande, identitet, av äckel inför sig, de som är som en själv och hur de lever – och drömmen om att kunna leva sida vid sida. Det går att fundera över vem som är offer, förövare, monster och hjälte här? Finns det något enkelt och tydligt svar? Det går att fundera över diskussionen om det omöjliga i kvinnlig självständighet (som blir extra tydlig i sexscenen i sista kapitlet).

Men det som kanske fastnar mest är det som handlar om sex och våld, äganderätt, kontroll, kroppar och mänsklighet. Ett citat får illustrera:

Han hade försökt att göra sig av med henne redan innan den vaga men omisskännliga attraktionen hade gett plats åt en betydligt starkare känsla, en smygande medvetenhet om hennes skönhet, sättet hennes hud doftade på, hennes kvinnliga utstrålning. Om det bara hade handlat om suget efter hennes blod skulle det inte ha varit några problem, då hade han bara kunnat få det överstökat och sedan låtit henne gå därifrån lyckligt ovetande, som han hade gjort med tusentals människor under årens lopp. Men den här drivkraften var starkare än så och känslan av att vilja ha henne blev så mycket dödligare när han samtidigt visste hur lätt han skulle kunna skada henne. Gränsen mellan lust och våld var väldigt tunn. (sida 36, min fetning)

Måste allt vara så våldsamt? Är det meningen att jag ska längta efter våldet och tycka att det är attraktivt? Kanske är det det. Men jag känner mig tveksam.

Svart natt är en bok om kärlek, sex, äventyr, action och vampyrer. Den är inte så välskriven. Det finns logiskt svaga passager i intrigen. Och historien och killen och tjejen som kämpar mot varandra och känslorna men till slut blir kära är varken unik eller något som jag tycker är genialiskt. Den stora behållningen av boken blir istället alla tankar den (medvetet eller omedvetet) väcker kring samhället, världen, livet. Och det är ju alltid trevligt att filosofera kring.

MKbok2miniy

Titel: Svart natt

Författare: Susan Krinard

Förlag: Harlequin

Serie: Nocturne

ISBN: 9789164068545

Översättare: Jesper Larsson

Antal sidor: 480

 

~ av Fredrik F. G. Granlund på söndag, 13 januari, 2013.

Ett svar to “Bokrecension: ”Svart natt”, av Susan Krinard – Recensent: Anna Nygren”

  1. Another means of all-natural anxiety hit procedures is actually
    a very natural contact. It is definitely good which will make notes in the record about the issues you are frightened of and that you fear could
    result you in order to encounter the panic attack. and you admit in order to your self that you produce one, you possibly can begin to
    destination points at attitude to locate a in order to work on it.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: