Med egna ord: Författaren Mattias Leivinger om den nyligen utgivna romanen Freudland

‘

Några inledande ord från redaktören

När jag personligen tänker på Freud tänker jag på psykologen som nyttjade och dessutom gav sina patienter större mängder kokain, psykologen som betonade vikten av psykoanalys och patientens psykosexuella erfarenheter; mannen som jag har fått höra med tiden har fått sina samtliga teorier och idéer om det mänskliga psyket falsifierade. En verkligt fascinerande och färgstark personlighet som knappast lär bli mindre intressant i egenskap av protagonist i en fantastikroman.

Så när Mattias Leivinger tog kontakt med undertecknad, angående sin debutroman Freudland som nyligen utgivits på Hoi förlag, väckte det mitt intresse. I och med att jag på Marmeladkungen syftar till att lyfta fram intressant ny fantastikutgivning hade jag redan detta inplanerat, det kunde inte bli mycket bättre. Jag har ännu inte hunnit läsa boken, men nog utlovar den ett rejält och mångbottnat äventyr över sina 600 sidor.

Mer än så har jag inte tänkt att säga i denna inledning. Betydligt mer intressant är det väl ändå att i Leivingers egen språkdräkt få läsa om tillkomsten av romanen Freudland. Så, kära läsare, håll till godo, för du är härmed inbjuden på följande kalas –

‘

Att odla sitt Freudland. Om tillkomsten av en debutroman.

‘

av: Mattias Leivinger

Psykologer som anti-hjältar i en bisarr äventyrsvärld? Hur hamnade jag i detta? Det korta svaret är att idén tog form inom mig och vägrade släppa taget. Den befallde: ”Skriv mig!”

Ja, så är det. Idéer söker sina författare snarare än tvärtom.

Jag såg en scen framför mig som ångade av rädsla och paranoia, hur en man hukade i ett nygrävt dike med en stålhjälm nerkörd över öronen. Men vad var han rädd för? Och varför stod det Starkes Wille på hjälmen? Och var den hans? Hade han kanske snott den?

En annan herre satt i en sliten fåtölj och bläddrade trött i en anteckningsbok med sönderrivna sidor. Han längtade efter sin familj, övergiven i huset som bar hans namn. Ett hus han inte känner igen men låtsas vara herre över – samtidigt som skuggorna växer sig starkare under husgrunden.

Jag insåg att mannen i fåtöljen var Freud och att han var min berättelses huvudperson. Den andra, den paranoide med hjälmen inordnade sig senare som Stekel, den mest kaotiske av gårdskarlarna på det dystra huset Freudhall.

En äventyrsberättelse om Freud alltså. Kul och unikt, tänkte jag. Det har väl ingen gjort bok av? Jag googlade och nejdå, detta var nyäventyrlig mark att beträda.

Men vilken var själva ramberättelsen?

Efter en dags fortbildning i psykologihistoria kom det till mig. Jag tog en promenad i höstluften och grubblade över alla bittra strider som kantat psykologins korta historia. Bråk om metoder, bråk om människosyn. Personkonflikter laddade med det svartaste hat.

Tänk om …ja, tänk om några av psykologins stora hövdingar skulle komma tillbaka för en blixtrande slutuppgörelse? Vem har egentligen rätt? Vem har den bästa kartan till människohjärtats hemligheter?

Om detta skulle mitt Freudland handla. Det blev den dramatiska guldåder som jag följde under en lång tid av skrivande. Psykologerna reste sig från de döda och vandrade in över pappret. Tog sig skepnader av krigare, munkar, störtade diktatorer, knarkande hedonister, psykotiker, vargmän, stigfinnare, vetenskapssekterister och komplett galna mördare. Sigmund Freud möter J. R. R. Tolkien möter TV-serien Game of Thrones med en rejäl knivsudd Franz Kafka.

Så låt alltsammans börja med en outgrundligt djup skog. I skogskanten finner Freud huset som bär hans namn. Han har sina kastknivar och sitt älskade käppsvärd, men kommer snart upptäcka att en del fiender inte fullt så enkelt låter sig genomborras av blanka vapen. Hans resa har bara börjat …

————

‘

Freudland finns i den lokala bokhandeln och internetbokhandlarna. Här kan du läsa recensionscitat och lite mer om boken och författaren. http://bok.hoi.se/freud/

För kontakt mejla: mattias@leivinger.se

Följ författaren på facebook: www.facebook.com/leivinger