Bokrecension: ”Creating a Sense of Community. Experiences from a Swedish Web Chat”, av Malin Sveningsson – Recensent: Fredrik F. G. Granlund

Följande bokrecension skrevs ursprungligen av undertecknad på det Datapedagogiska programmet (institutionen för betendevetenskap) vid Högskolan i Skövde, under vårterminen 2002, på kursen Teknik och samhälle.

Bokrecension:

 

”Creating a Sense of Community –

Experiences from a Swedish Web Chat”

av: Malin Sveningsson

Recensent: Fredrik F. G. Granlund

 

Allt fler sköter allt mer av sin korrespondens via e-post. Allt fler handlar varor på World Wide Web. Allt fler läser tidskrifter som publiceras på webben. Allt fler möter nya människor i virtuella världar, bland annat i en uppsjö av olika chatkanaler. Allt fler söker sig till virtuella gemenskaper i form av e-postlistor, nyhetsgrupper och olika typer av konferenssystem. Allt fler förflyttar undervisning till distansutbildning och dess virtuella miljöer.

Denna rörelse benämns virtualisering och utgångspunkten för att förstå begreppet är att också inkludera det icke materiella som verkligheten. Att virtualisera är att omskapa, nyskapa eller förflytta existerande eller icke-existerande objekt eller aktiviteter från den fysiska världen till virtuella miljöer (Ågren, 1998). Med virtualisering menas alltså rörelserna från den fysiska världen till den virtuella världen, eller med andra ord att ta till sig tekniken till skillnad från att ta tekniken till sig.

Just virtualisering är vad Malin Sveningsson (2001) beskriver, studerar och diskuterar genom den engelskspråkiga boken Creating a Sense of Community – Experiences from a Swedish Web Chat”, vilken är en avhandling i tryck. Hon arbetar som forskare (Filosofie Doktor) vid Linköpings universitet, med bakgrund inom media och kommunikationsstudier. Under två och ett halvt års observationer av den svenska ”The Cloudberry Chat”, och efter avslappnade semistrukturerade intervjuer (offline) med fjorton svenska användare av chatten, har hon utforskat den utvalda virtuella miljön för social interaktion och hur interaktionen mellan deltagarna går tillväga. De fakta författaren erhållit vid observationerna användes som bakgrund för att ställa relevanta utforskande frågor till de intervjuade, vilket kändes genomtänkt för att få bra svar.

The Cloudberry Chat beskrivs som en relativt liten webchatt med få besökare och begränsade tekniska möjligheter. Det är ett slags forum designat speciellt för social interaktion och beskrivs som användarvänlig. Ett syfte med boken är alltså att utforska en av alla de Internetmiljöer där människor möts för att umgås socialt med andra.

Boken är uppdelad i två delar, där den inledande delen (Kapitel 1-4) i huvudsak introducerar bakgrundsfakta, beskriver tillvägagångssättet (metod) i forskningen, teoretiska utgångspunkter, diskuterar essentiella internetverktyg och definierar termer för att hjälpa läsaren att förstå den avslutande delen (Kapitel 5-10), där tekniska termer nyttjas i samband med att resultat – observationer, intervjuer – och insamlade vetenskapliga data presenteras för läsaren. Boken är skriven med ett lättförståeligt engelskt språk som uppenbart är till för att så många som möjligt ska förstå innebörden av innehållet, oavsett etniskt ursprung. Upplägget i boken upplevs av mig som intelligent, pedagogiskt utformat, då de icke insatta läsarna helt enkelt kan hoppa över den inledande delen om man är insatt i internetrelaterade termer och begrepp, för att gå vidare till den andra delen där resultatet presenteras. Dessutom ställer författaren frågor som hon själv svarar på i texten, tillsammans med klara hänvisningar till det empiriska materialet och den teoretiska utgångspunkt som hon valt.

Boken handlar om hur de olika Internetbaserade miljöerna – och då främst webchattar – skapar en ny form, och en ny möjlighet, till nya sociala kontakter som överbryggar geografiska avstånd. Boken beskriver de nya interaktiva formerna av social interaktion som kreativa och innovativa lösningar för det allt större behovet av socialt umgänge, och det diskuteras flitigt.

Bokens fokus ligger i huvudsak på hur den utvalda miljöns regelbundna användare uppträder och på vilket sätt de utvecklar en gemenskap sinsemellan i det virtuella samhället. Boken beskriver olika former av Webchattar och hur deras huvuduppgifter är att möta användarnas behov för social interaktion. Där interagerar användarna med varandra, ofta regelbundet, och trots att de inte själva är medvetna om varandras identiteter i verkliga livet, så skapas relationer, samhörighet, grupperingar, nya virtuella identiteter. Författaren intresserar sig således för hur deltagarna får eller redan har känslor för varandra. En känsla av tillhörighet utvecklas ofta, enligt boken, och användarna är ofta djupt fästa vid deras onlinemiljöer, vänner och aktiviteter. Genom deltagande i onlinemiljöer delar individerna en del värderingar, idéer och perspektiv. Det skapas/bildas en kultur i chatten som inkluderar delad kunskap, värderingar (moral/etik/netikett), upplevelser, och sätt att tänka och reflektera, men även ett sätt att dela språk och förstå de stundtals avancerade formerna av koder och meddelanden deltagarna skickar varandra. Det diskuteras även om Internet communities – samhällen på Internet – som utvecklas till egna onlinekulturer, beroende var på Internet man befinner sig (det land där servern befinner sig). Det explicita syftet med boken är, som titeln antyder, att uforska hur det går till att skapa en känsla av virtuell gemenskap.

Författaren menar att Internetkommunikation inte ska betraktas som ett enda kommunikationssätt, utan vill att man ska skilja på olika kommunikationssätt beroende på syfte, teknik etc. Även om just det upplevelsebaserade fenomenet webbchat genomgående nämns och diskuteras så tycks boken underliggande handla om hur Internet möjliggör nya kommunikationsmöjligheter för att mötas, skapa relationer med andra individer man inte behöver möta i fysisk person. Detta påstår jag eftersom Internet är det bakomliggande fenomen som krävs för att en chatt ska kunna genomföras virtuellt, för att de geografiska hindren ska kunna överbryggas, och detta är det som undersöks. Det intressanta är att tänka genom om forskningen som presenteras kan användas på andra platser på Internet, än den studerade webchatten, och i så fall hur de kan användas.

Det märks genomgående att författaren verkligen vill utforska och ta reda på vad chatt som aktivitet egentligen handlar om. Det gör hon genom att vetenskapligt studera och utforska vad som sker i olika chat rooms och hur den sociala interaktionen går tillväga. Men författaren visar även nyfikenhet för användarnas egna erfarenheter, det märks särskilt under intervjuerna, och har dessutom reflekterat över formen av den virtuella interaktionen på Internet. Författaren försöker verkligen förstå hur regelbundna webchatt-användare skapar en känsla av gemenskap och samhörighet genom användarens syn på sig själv och på de andra användarna., deras aktiviteter i olika chatt-rum, deras sätt att kommunicera och deras netikett – implicita regler för vad man får och inte får göra.

Boken genomsyras av ett centralt tema att de regelbundna användarna/deltagarna på chatten skapar sig en känsla av tillhörighet, en känsla att tillhöra ett, community – ett virtuellt samhälle, en virtuell gemenskap. Detta uttrycks genom delade utsikter och perspektiv, men likaså genom olika kommunikationsstilar, värderingar, ideal och beteendenormer. Deltagarna skapar själva innovativa sätt att kommunicera, som inte alltid är enkla att förstå för nya deltagare i chatten – för de som inte tillhör den virtuella gemenskapen.

Bokens samhälleliga relevans

På ett gemytligt uppmuntrande sätt, stundtals underhållande, belyses den sociala interaktionen i den utvalda virtuella miljön genom boken. Genom det enkla språket och genom det faktum att det stundtals känns underhållande att läsa lyckas författaren med att uppmuntra läsaren till både deltagande i chattar och till vidare forskning inom ämnesområdet.  Sett till det faktum att läsaren uppmuntras till att deltaga i chattar, så ser man genast att boken kan påverka läsare till att börja chatta. Sett till ågren (1998) ger detta boken omedelbart en samhällelig relevans då vi rör oss allt mer i riktning mot de virtuella miljöerna på Internet. I en tid då virtualiseringen ökar bör ämnesområdet vara viktigt för samhället att forska kring. Men frågan är om man som läsare kan lära sig något förutom författarens definitioner av olika Internetutvecklade begrepp? Men kan man lära sig något väsentligt om en chatt utan att använda en i praktiken?

Miljön som författaren valt att utforska är enligt boken begränsad, både vad gäller antalet användare och vad gäller de tekniska möjligheterna, dessutom är den svensk. När man läser boken känns det uppenbart att man lär sig om den utvalda chatten och de personer som tillbringar tid där med att chatta. Författaren skriver själv att de som nyttjar chatten inte alltid är (har varit) särskilt tekniskt kunniga, och att användarnas huvudintresse är den sociala interaktionen. Kan läsaren då göra några generaliseringar utifrån forskning kring en sådan begränsad virtuell miljö och tillämpa vad man lärt sig på andra virtuella delar av Internet? Författaren efterlyser själv en komparativ studie för att se om hennes resultat går att applicera på fler chattrum, men frågan är om det ger något ytterligare, vad avser samhällelig relevans.

Boken är skriven 2001 och känns färsk, men frågan är om den verkligen är det? Författaren har studerat och observerat deltagarna på chatten under två och ett halvt år, men hur har chattens deltagare förändrats sedan boken publicerades? Hon skriver att den sista gången hon var inne på chatten så hade antalet deltagare minskat drastiskt. Kan det vara så att man genom att läsa boken lär sig om de inledande faserna i chattnovisers liv? Enligt mina egna erfarenheter stannar ofta inte användarna kvar och hänger upp sig just vid webbchattar. Snarare går de fort vidare till mer avancerade system/platser/kanaler, men ändå snarlika sätt (IRC etc.) att interagera socialt med andra på Internet. De personer som huserade webbchatten när författaren genomförde studien kanske vid det här laget har gått vidare till mer avancerade former av virtuell kommunikation? Det vore intressant att få reda på hur de utvecklats rent tekniskt genom deras erfarenheter och upplevelser i den lilla svenska webbchatten. I takt med att Internet utvecklas allt fortare tenderar användarna av olika communities att även de förändras och förflyttas i takt med Internets utveckling.

Som titeln dikterar handlar boken om upplevelser från en svensk webbchatt. Den är uppenbart viktig sett från samhällets behov av litteratur och efterforskningar kring vad som pågår i den virtuella världen, eftersom många, många aldrig personligen upplevt de nya virtuella världar som skapas. Jag ser själv boken som en inkörsport för de som vet mycket lite, om de nya samhällen som skapas interaktivt på Internet och hur den sociala kommunikationen där fungerar. Jag tror det är intressant för de icke insatta att se hur de virtuella gemenskaperna skiljer sig från det fysiska livet i stort. Men i övrigt, även om boken känns bra, är den inte särskilt intressant för mig personligen, då jag är en av många, många avancerade användare på Internet och som kräver fler nya obekanta fakta som också går att använda inom fler områden.

Just de erfarna chattanvändarna, eller de allmänt erfarna Internetanvändarna, lär inte boken ge något särskilt. Detta påstår jag eftersom författarens resultat påvisar exakt vad de flesta som chattat redan vet: Att erfarna chattanvändare har högre status och har mer makt över vad som sker, makt att utesluta andra och att ett särskilt språk nyttjas beroende på vilken chattkanal/chattrum man är inne på och att nybörjare avslöjar sig omedelbart genom ett annorlunda språk. Jag påstår att resultatet inte visar något nytt, då det som presenteras känns uppenbart för den erfarne. Givetvis används ett annorlunda språk om man chattar med hackare/crackare på en warezchatt än om man är inne på en webbchatt för nybörjare (ex. Aftonbladet eller The Cloudberry Chat) eller Sverigekanalen på mIRC. Det vet alla som någon gång chattat regelbundet, eller ens varit ute på en chatt, åtminstone vet de erfarna Internetanvändarna detta och forskningen verkar därför inte relevant för dessa användare.

Det som författaren misslyckats med att utreda, även om detta inte var meningen med boken, är att de erfarna användarna i allmänhet inte använder sin makt till att utesluta någon nybörjare. det vet jag enligt egna erfarenheter. Det är oerfarna erfarna som nyttjar den makt de erhåller inför de de icke insatta nybörjarna, den makten missbrukas sedan ofta. Men på de stora kanalerna, chattarna för hackers och crackers etcetera missbrukas oftast inte den makt de mest insatta innehar så länge inte någon gör något som bryter mot den implicita netiketten och därmed förtjänar att uteslutas ur gemenskapen. Man måste oftast göra något fel för att uteslutas ur gemenskapen. Det gäller då att veta vad som är rätt och vad som är fel beroende på var man befinner sig.

Dessutom är det väl ganska uppenbart att man måste vara källkritisk på en chatt? Att den person man diskuterar virtuellt med kan ljuga kommer väl inte som en chock för någon? Tror man att man diskuterar virtuellt med en kvinna, kan det mycket väl visa sig vara en man som utger sig för att vara en kvinna. Virtuella relationer (som sedan kan överföras till fysiska livet) är mycket riktigt möjliga, jag och mina vänner har upplevt det, men källkritiken är givetvis viktig, men även detta vet redan de insatta.

Men i övrigt, för de icke insatta, är boken antagligen ovärderlig och uppmuntrande.

Referenslista

Sveningsson, Malin (2001). Creating a Sense of Community – Experiences from a Swedish Web Chat. The Tema Institute – Department of Communication Studies. Linköping Universitet.

Ågren, Per Olof (1998). Om tekniken mot virtualisering. Tillgänglig på Internet: http://www.hb.se/bhs/ith/4-98/p-oaa.htm [hämtad 02.02.15].


Ett svar to “Bokrecension: ”Creating a Sense of Community. Experiences from a Swedish Web Chat”, av Malin Sveningsson – Recensent: Fredrik F. G. Granlund”

  1. […] Malin Sveningsson: ”Creating a Sense of Community – Experiences from a Swedish Web Chat”  […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: