Bokrecension: ”Ögonblickets tyranni – snabb och långsam tid i informationssamhället”, av Thomas Hylland Eriksen – Recensent: Fredrik F. G. Granlund

Följande bokrecension skrevs ursprungligen av undertecknad under vårterminen 2002, på det Datapedagogiska programmet vid institutionen för beteendevetenskap, under kursen Teknik och samhälle. 

Bokrecension:

”Ögonblickets tyranni –

snabb och långsam tid i Informationssamhället.”

av: Thomas Hylland Eriksen

Recensent: Fredrik F. G. Granlund

Den norske författaren Thomas Hylland Eriksen är professor i socialantropologi och är sedan januari 2001 verksam vid TIK-senteret (Senter för teknologi, innovasjon og kultur), vid universitetet i Oslo. Han är känd som debattör och artikelförfattare, och har även skrivit en rad böcker. I boken Ögonblickets tyranni – snabb och långsam tid i informationssamhället, menar Eriksen genom sju kapitel, exkluderat förord och inledning, att något håller på att gå snett i informationssamhället. Enligt författaren har de senaste decennierna oavbrutet försett oss med alltmer tidsbesparande teknologi och likväl har de flesta av oss knappast någon gång haft sämre med tid än just nu. Han menar att det otroliga utbudet av information inte skapat en bättre informerad befolkning, utan tvärtom en mer förvirrad dito. Boken riktar ett kritiskt sökarljus mot informationsteknologins biverkningar, men författaren hävdar bestämt, bland annat i förordet, att målet med boken inte är att avskaffa informationssamhället. Boken är istället ämnad att skapa en förståelse för informationssamhällets oavsiktliga biverkningar. Eriksen vill uppenbart beskriva samtiden på ett sätt som kan stimulera till förändring, men jag undrar om det verkligen är möjligt.

Boken är – enligt min mening – genomgående mycket intressant då ämnet är något som kan falla alla dem som någon gång känt, eller för tillfället upplever, att de inte får gjort det de borde göra på grund av att det är något annat som de måste göra först. Men när jag läste följande: ”Temat för denna bok angår nämligen alla (s. 9).”, så reagerade jag starkt. För liksom så många andra icke-filosofer förbiser Eriksen här det faktum att det finns människor, så att säga, till allt. Han misslyckas här med att reflektera över de olyckliga – eller lyckliga  – individer – narkomaner, alkoholmissbrukare, internerade, sjuka, fattiga etcetera som ej alltid har så mycket att göra – som även de är en del av vårt samhälle, ty alla är, såvitt jag vet, inte friska stressade norrmän. Men efter att ha läst bokens sista kapitel märker jag att författaren verkligen diskuterar detta fenomen. Men han kanske ändå inte borde skrivit så i förordet? Jag är av åsikten att det alltid finns undantag till generella påståenden, och att det existerar arbeten där tempot är lugnare och de anställda mår bättre samtidigt som de kanske nyttjar just informations- och kommunikationstekniken, även om det inte är lika vanligt eller omtalat. Jag tror att man normalt sett brukar lägga märke till det uppseendeväckande och inte de platser där lugn råder eftersom man inte alltid reagerar över det icke uppseendeväckande och inte de platser där lugn råder eftersom man inte alltid reagerar över det icke uppseendeväckande. Men visst är många av oss beroende av tiden, det är nästan att man får abstinensbesvär när den bara försvinner och det är svårt att få tag i mer. Bokens tema angår många, men enligt min åsikt ej alla; det finns alltid undantag även om man inte alltid reflekterar över de olycksaliga, eller möjligtvis de bekymmersfria få – vilket också författaren påpekar i bokens avslutande kapitel (s. 164-165), men detta kanske är något han borde ha haft med redan i det första kapitlet för att slippa förvånade läsare, såsom undertecknad.

Författaren är ute efter att se på hur teknologin påverkar sättet vi lever i tiden på – med andra ord mycket filosofi – och den handlar inte direkt om datorer även om datorteknik är något som nämns och bearbetas flitigt. Boken handlar istället om informationssamhället och de märkliga biverkningar det har fört med sig. Eriksen tror att den ekonomiska tillväxten och den tidsbesparande, effektiviserande teknologin har gjort oss både rikare och mer effektiva, och gett oss mer tid till egna aktiviteter, men att den i slutändan ändå lett till det motsatta. Han vill med bokens hjälp ta reda på varför vi fått mer ont om tid och inte mer gott om tid och varför den ökade informationsmängden leder till mindre förståelse istället för tvärtom. Författaren är oväntat lättsam i sitt språk och dessutom är han generös med egna erfarenheter. Exempelvis i inledning då han avslöjar personliga detaljer och delar av sin bakgrund. Boken är lättläst då förfatatren mjukar upp läsaren i inledningen av varje kapitel med en kort anekdot som han sedan analyserar och diskuterar.

Långsam tid bör enligt Eriksen stå högst överst på önskelistan för alla som lever i informationssamhället. Detta bemöter jag med ett citat av Nobelprisvinnaren i litteratur 1998; José Saramago (1995), som skriver: ”[…] det är som med allt annat här i livet, ger man bara tiden tid så löser den allt (s. 196).” Detta citat pekar på lösningen som Eriksen söker, nämligen att ge tiden tid. Men det kanske inte alltid är det enklaste att göra. Huruvida Eriksen läst Saramago vet jag ej, men hans bok spinner vidare på tidigare reflektioner. Men han lyckas dock väl med att påvisa de problem som uppstått i samband med informationssamhället, då boken är mycket informerande.

Tid är något som författare behöver. Det tar tid att skriva och det tar tid att tänka och det tar tid att läsa och det tar tid att förstå och . . . Men många författare jag läst och kommer att lsäa har reflekterat, liksom Eriksen, över ögonblickets tyranni, som han väljer att benämna fenoment. Det intressanta i sammanhanget är att inte bara nobelpristagare i litteratur tar upp ämnet tid, utan även Science Fiction-författare, såsom exempelvis Ellison (1992), en kontroversiell författare, erkänd inom SF-kretsar och belönad med otaliga priser för sina verk. I novellen ”Ångra dig, Harlekin!” sade Ticktackmannen (”Repent Harlekin!”, said the Ticktockman, 1965), som belönades med både Hugopriset och Nebulapriset för årets bästa novell, påvisar Ellison en framtid som är så overklig att nutidens läsare finner den realistisk och därmed just därför skrämmande. Här följer ett kort utdrag ur novellen som stämmer in väl på Eriksens tes att både det förflutna och framtiden hotas av ögonblickets tyranni:

”NI KAN INTE RÖSTA OM NI INTE INFINNER ER KLOCKAN 08.45.”

”Jag struntar i om manuset är bra, jag vill ha det på torsdag!”

RUMMEN SKALL VARA UTRYMDA SENAST 12.00.

”Ni kom för sent. Någon annan har fått jobbet. Beklagar.”

TJUGO MINUTERS TID HAR DRAGITS AV FRÅN ER LÖN.

”Herregud, vad är klockan, jag måste kila!”

Och så fortsätter det. Och så fortsätter det. Och så fortsätter det. Och så fortsätter det fortsätter det det det det det tick tack tick tack tick tack och en dag är det inte längre tiden som tjänar oss, det är vi som tjänar tiden, och vi är slavar under schemat, dyrkar solens gång: fjättrade till ett liv av restriktioner eftersom systemet inte fungerar om vi inte håller schemat (s. 345).”

Redan 1965 var alltså tid något man reflekterade över, så det Eriksen skrev 2001 är inte något nytt fenomen, eller ens nya funderingar. Intressant i sammanhanget är att Eriksen i sin inledning nämner SF som ett personligt intresse (s. 14 ff). Mitt citat var science fiction 1965, men i dagens läge är det den karga verkligheten vi lever i, även om ovanstående geniala strof är säreget stilistiskt skriven, till skillnad från Eriksens bok, vilken är skriven på ett mer modernt och akademiskt vis, delvis därför att den inte är rent skönlitterär och delvis därför att den är seriös och nutidsorienterad. Även om vi implicit eller explicit funderar över fenomenet tid – det förflutnas SF och nutidens realism och därmed över åtminstone några av Eriksens (2001) aspekter – så är jag av åsikten att det inte går att göra så mycket åt det. Inte minst reflekterar jag personligen över tid och hur otroligt mycket jag ibland har att göra på kort tid, men det tar tid att filosofera och sätta tankarna på pränt så det är inte alltid man hinner komma fram till en lösning, eller ens relevanta förslag, på de problem med tiden som uppstår i samband med den nya teknikens utveckling.

Men teknik, som Eriksen är inne på i samband med tid, är kanske inte den enda orsaken till att nutida människor får allt mer att göra på allt kortare tid. Kanske är det också så att vi renässansmänniskor alltid haft ont om tid, fastän vi tidigare inte reflektera lika mycket kring det? Kanske är det så att tekniken gör de som utnyttjar de intelligentare och därmed mer medvetna om vad vi saknar och vad som krävs av oss under den tid vi har? Det kan mycket väl ligga en sanning i att teknikens frammarsch påverkar oss och gör att vi får mer att göra – även om det tar allt kortare tid ju längre tekniken framskrider – men samtidigt anser jag att tekniken gör att man får möjligheter att utföra många, eller åtminstone flera, sysslor samtidigt – såsom exempelvis att prata i mobiltelefon på bussen och samtidigt skriva eller läsa ett pm på en laptop – och dessutom resulterar ju onekligen teknikens framfart i att dessa saker vi får att göra kan göras oavsett – i stort sett – tid och plats. Det man har att göra går ju faktiskt att utföra på nattetid, på morgonen, på bussen, på tåget, på semestern i ett annat land och så vidare. Man behöver anpassa sig allt mindre till affärers öppettider, brev kommer fram snabbare och man behöver därför inte i samma utsträckning som tidigare posta breven före ett visst klockslag och därmed slipper man gå, cykla eller köra till postlådan. Som tidigare kanske man tog sig tid att göra sig i ordning, gå ut, starta bilen och köra, vilket innebär att tekniken ger mindre avgasutsläpp (det vill säga att jag antar att miljoner människor utförde denna syssla), men å andra sidan är nackdelen att de miljoner människor som tog sig tid till att promenera till postlådan, nu mister denna motion och istället vinner tid.

Men väger verkligen den nya teknikens fördelar upp dess nackdelar? Utbrändhet, sömnproblem, drogmissbruk, sjukskrivningar, hälsoproblem etcetera, är några problem jag kommer att tänka på i detta sammanhang. Men vad ska man göra som individ? Skriva arga insändare till tidningarna, vilket tar tid från den som skriver och sedan tar tid från de som läser dem, eller vara förbannad på David Morse och hans lag? Jag är av åsikten att allt detta är något som inte går att ge ett konkret svar. Kanske finns det inte något svar? Antagligen är det en fråga för filosofer som har tid att reflektera över det och publicera sina verk, vilket Eriksen gjort – även om han i mina ögon ej är en filosof, då hans funderingar känns otrillräckliga. Men då kan man fråga sig om det är någon som tar sig tid att läsa det de skrivit, för det tar tid att läsa och förstå vad man läst. Dessutom måste man sätndigt välja vad man ska läsa för att förstå det man vill förstå. Jag anser att den här boken saknar en tillräcklig diskussoin angående de val vi gör för att få mer, eller mindre tid, och de val vi gör för att få bäst information på kortast tid. Det hade nog varit väsentligt för många.

Bokens titel är intressant och säljer antagligen många exemplar, men den kunde kanske lika gärna ha varit TICK TACK, eller dylikt. Men författaren kanske inte hade tid att fundera på den saken? Oavsett titeln har Eriksen lyckats skapa en sammanhängande, smärtsamt intellektuell kraftansträngning genom bokens löpande text. Men är verkligen dagens bästa framtidsforskning att utforska nutiden? Tiden går fort och även om man avsätter några långsamma timmar till att läsa den här boken är det inte säkert att man får ett svar på den frågan.

Referenslista

Ellison, Harlan (1992). Ensamvärk. Noveller i urval ur The Essential Ellison. Bra Böcker: Höganäs.

Eriksen, Thomas Hylland (2001). Ögonblickets tyranni. Snabb och långsam tid i informationssamhället. AIT Falun AB, Nya Doxa: Falun.

Saramago, José (1998). Blindheten. Fält & Hässler: Smedjebacken.


Ett svar to “Bokrecension: ”Ögonblickets tyranni – snabb och långsam tid i informationssamhället”, av Thomas Hylland Eriksen – Recensent: Fredrik F. G. Granlund”

  1. […] Thomas Hylland Eriksen: ”Ögonblickets tyranni. Snabb och långsam tid i informationssamhället” […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: