Idag skulle Marmeladprinsen ha fyllt två år

Idag den 18 juli 2010 i fruntimmersveckan  – för övrigt undertecknads namnsdag – skulle min son, Marmeladprinsen Vincent Frost Schenck Granlund, om han hade fått möjligheten att leva, ha fyllt två år.

Egentligen onödigt att konstatera. Lönlöst! Men jag måste ändå påpeka att det knappast varit någon höjdarhelg; det är inte enkelt när man lider.

För dagen i ära har jag egentligen inte mycket planerat, möjligen bortsett från att vila samt att framåt eftermiddagen försöka att för första gången på i det närmaste exakt två år, med en god väns hjälp, fysiskt och psykiskt, att besöka min sons grav – samt i gengäld ställa upp och följa med min vän till hans sedan länge bortgångne vän. Det är verkligen underbart att ha människor i ens liv som ställer upp på en, som bryr sig om en, som försöker att hjälpa en med det som psykologiskt sett, minst sagt, är något i elefantväg. Vi får se om jag svimmar, kräks, får en panikångestattack eller helt svårt inte klarar av att närma mig graven och hedra min sons minne; vad jag upplever vara något galet svårt.

Den som lever får se. Själv är en stor del av min egna person redan död.

~ av Fredrik F. G. Granlund på söndag, 18 juli, 2010.