Stephen King-effekten. En essä.

I.

DET BÖRJADE.

Det började…

… och slutade inte.

En av de första skräckförfattare jag läste var, liksom för många andra numera fantastikintresserade, Stephen King. Det var herr King som utgjorde inkörsporten.

En jul när jag var ung, kanske 9-11 år, visade i Skövde min kusin, Johan Gustavsson boken Drakens ögon (The Eyes of the Dragon) i pocketform – och sade att den var bra.

Jag minns hur snyggt jag tyckte omslaget var, och hur avundsjuk jag faktiskt var på min kusin (ha nu i åtanke att jag ca nio-tio år). Jag hade ju inte läst författaren ifråga, bara hört namnet Stephen King – eller så hade jag sett det någonstans, kanske i samband med någon film? Hur som helst skulle jag bara ha den där boken och läsa den! Min kusin hade ju läst den. Och han tyckte ju att den var bra!

Väl hemma i Mariestad gick jag så fort jag fick chansen till Karströms bokhandel, för att köpa just Drakens ögon, totalt inställd på att dessutom köpa den i pocket. För det var ju så jag sett den – fast jag hade förstås heller inte råd med någon inbunden variant eller något kartonnage. Pocket var vägen. Det var så min kusins variant var, det var ju denna utgåva jag var så avundsjuk på. Och jag minns det så väl, exakt hur det såg ut i bokhandeln.

Jag kom in i butiken, gick snett framåt till vänster. Och det första jag såg var ett lågt vitt bord med svarta eller mörka böcker som låg ned i högar. Dessa ser jag vid skrivandes stund framför mig. De ingår i något av en nuvarande favoritserie: Sam J. Lundwalls Delta skräckens klassiker med författare och titlar såsom H P. Lovecraft: Gengångaren (The Case of Charles Dexter Ward), Matthew Gregory Lewis: Munken (The Monk);. Alexandre Dumas: Varulven (Le meneur de loups); Edgar Allan Poe; Vrånghetens demon, samt E. T. A. Hoffman: Djävulselixiret (Die Elixiere des Teufels). Nu äger jag dessa. Har betalt mycket för dem. Men. Då…

De låg på ett vitt bord. I prydliga högar. Nyskick. Med hårda mörka grymma intressanta lockande omslag. Dessa böcker lockar mig fortfarande, och (självklart) inte bara för omslagens skull. Det är inte konstigt att jag minns när jag köpte min första King-bok. Dessa nu antikvariatiska och eftersökta värdefulla böcker ignorerades. För jag visste vad jag ville ha.

En hylla med King-böcker stod mittemot. Faktiskt illa skyltad. Mest pocketar. Min uppmärksamhet vändes av naturliga skäl dit. Drakens ögon fanns till min stora besvikelse inte i någon form. Men jag var fast besluten att läsa något av Stephen King och valde (läs köpte motvilligt) den billigaste: Varsel (The Shining) i Månpocketutgåva. Vad jag då tyckte – och fortfarande tycker – är en ful utgåva.

Jag sträckläste Varsel på två, tre dagar. Ändå tyckte jag den inte var värst intressant, bara småspännande, egentligen inte mer. I själva verket läste jag den mest för att ha kunna säga att jag läst något av Stephen King, och särskilt för att med detta faktum kunna imponera på min drygt ett år äldre kusin som ständigt imponerat på mig. Han var en förebild för mig, eller gav mig åtminstone förebilder: Det var i själva verket min kusin som fick mig att börja läsa King och senare även Dean R. Koontz (när jag på samma sätt som med Drakens ögon såg att han läste Draktårar (Dragon Tears)), och inte minst H. P. Lovecraft (när min kusin läste Omnibus-samlingarna). Fast när det kom till Lovecraft tjatade min kusin faktiskt lite på mig. Fast till yttermera visso är jag skyldig min kusin mycket.

Det enda jag rekommenderat och därmed fått honom att läsa är faktiskt J. D. Salingers Räddaren i nöden (min favoritroman), diverse prosa av Charles Bukowski, samt Clark Ashton Smiths novellsamling The Emperor of Dreams som innehåller noveller som först publicerades i ex tidskriften Weird Tales. Den boken ingår för övrigt som nummer 26 i serien Fantasy Masterworks.

Jag vet inte om min kusin någonsin blev imponerad av min sträckläsning (det kan jag inte tänka mig), men vi fick den där författaren Stephen King som något att samtala kring i brevväxling och per telefon. Han undrade vad jag tyckte om Varsel, och jag berättade, inspirerad: hur snabbt jag läst den, vad jag tyckte (jag gillade den inte). Vad tyckte han om Drakens ögon? Han tyckte om den. Jag borde läsa den. Klart. Det var således mest jag som berättade. Men samtidigt var min kusin den enda människa (och är fortfarande en av ytterst få) jag kände samhörighet med. Vi hade så mycket gemensamt! – och det har vi fortfarande. Min kusin är en av få människor jag kan vända mig till när/om det rör sig om svar på ett intelligent problem … Som sagt, en av få!

(Inom parentes ska här nämnas att jag är en pacifist som försöker vara genomärlig. Om du och jag träffas kan jag berätta mina i princip djupaste hemligheter, bara vi kommer väl överens – bara personkemin fungerar. Och gör den inte det kanske jag berättar mina i princip djupaste hemligheter för dig bara för att personkemin ska fungera mellan oss. Tro det eller ej! Det finns de som säger att jag är för ärlig! )

II. OMOGEN.

Jag letade överallt efter den där jäkla Drakens ögon som jag var så sugen på att läsa. Jag förstod inte, underlät att inse, att jag kunde uppsöka biblioteket – jag hade inte en tanke på det. Men jag ville äga boken, i dess – LUSTIGT NOG – pocketutgåva. Så här i efterhand inser jag naturligtvis att jag kunde ha frågat efter boken på bokhandeln och beställt den, men inte då, nej, nej, nej… Det var sent 80-tal och Internet existerade inte. Jag letade. Jag väntade. Boken kom inte till den lokala bokhandeln.

Till slut hittade jag av en slump Drakens ögon i begagnat kartonnage på Kiviks marknad. Jag och min familj var där på semester. Det heter så när man ska åka någonstans för att slappna av. Men jag ville oftast inte följa med; och mina föräldrar verkade sällan slappna av. Hur som helst sträckläste jag boken på en dag eller två. Var frälst. Fast. Det gick inte att sluta. Jag förvandlades till En King-junkie… Varsel var inte värst mycket att ha jämfört med denna extremt bra roman… tyckte jag… då.

Detta fortsatte med att jag köpte Kingpocket efter Kingpocket, kanske inte därför att jag tyckte alla böcker var jättebra, troligen mest för att imponera på min drygt ett år äldre kusin genom att läsa mer av den författare som han ”hittat”. Så kan det vara när man är ung. Den som är snabb vinner. Snabbast? Man förlorar ändå om småproblem, eller om någon vinner på taktik. Som i Formel1 – där alla vinner, utom den som dör eller skadas, och, förstås, miljön. Min far och mor undrade väl vad som hände med mig, varför jag bara låg och (sträck)läste …

I dagens läge är Drakens ögon inte så bra som den var då (och ja, jag har läst om den) – men romanen är ändå medryckande och besitter charm – den påminner till stor del om Dean R(ay) Koontz böcker, spänning all the way. Drakens ögon är dock utgiven i många, många olika utgåvor.

III.

LITE ÄLDRE, LITE FUNDERSAM.

Vid skrivandes stund är jag gammal eller äldre, fortfarande varken ung eller vuxen, inte alls vis men mer vis. Saker och ting har hänt, förändrats, grott. Stephen King har – trots att jag inte direkt älskat eller älskar hans sätt att skriva – fastnat. Inte konstigt! Genom åren har jag läst hans böcker, kanske för att jag en gång började, kanske för att fantastiken han skriver om tilltalar mig, kanske för att han så stor. Han är svår att motstå denne – om man ska tro vad som sägs – världens mest läste levande författare.

(Egentligen anser jag att man bör undra vilka som egentligen lever?).

Jag läser fortfarande herr Kung, och åtminstone – men inte alltid – med visst behåll. Numera föredrar jag dock hans mer facklitterära böcker, ex. Att skriva (On Writing), och Dödsdansen (Dance Macabre) samt författarens noveller och novellsamlingar. Det är vad jag tycker är bäst för närvarande i författarens extremt produktiva utgivning.

Likaså läser jag nu även hans son JOE HILL, som onekligen bådar gott. Denne vann Bram Stoker Award, för sin bokdebut; novellsamlignen 20th Century Ghosts.

Och tydligen var det länge okänt (???) att Joe Hill var just Stephen Kings son. Lustigt nog dedikerades Varsel (The Shining) till: ”[…] Joe Hill King, som alltid har strålningen.”. Och intressant nog gav bokförlaget PRISMA ut ett promotionkit med bl.a. förhandsexemplar för att göra reklam för boken En hjärtformad ask (Heart-shaped Box). Sådan reklam måste svenska förlag fortsätta med och utveckla för att hjälpa fram författare och deras böcker. Det måste göras oftare! Och inte bara för de stora författarna, och deras släktingar! Sånt här vill jag se mer av!

IV.

SONEN JOE HILL (KING)

Trots att det i samlarkretsar är allmänt känt att Joe Hill (King) kämpat sig fram i obskyra fantastiktidskrifter ställer jag mig ändå frågan hur mycket hans far, herr King, egentligen hjälpt honom.

Detta är en fråga som knappast går att undvika – för far och sons divergerar väldigt stilistiskt om än kanske inte tematiskt, men ändå… hur mycket har fadern egentligen korrekturläst och/eller strukit från tidiga utkast, förklarat och föreslagit? Hade sonen Joe Hill fått sin första (prisbelönta) novellsamling eller sin första roman En hjärtformad ask (Heart-shaped Box) antagen om det inte varit för hjälp av eller tack vare faderns namn? Eller är det helt Joe Hills egna verk och kämpandet som lett till detta extrema genombrott? (rättigheterna till översättning är sålda till en mängd länder och boken ska filmatiseras) Jag tvivlar. Men hur känner han själv inför det jag skriver om? Det kan inte vara enkelt (?) att leva i en så stor författares skugga och bli köpt/sälja på grund av att man är sonen till fadern… OM… Det kan inte vara helt enkelt. 😉 Om man sätter sig in i Joe’s situation: det måste vara väldigt hårt… han är säkerligen avundsjuk på mig och på den som läser dessa mina rader… 🙂

Jag är onekligen avundsjuk! Viss bitterhet flödar i mina ådror. Men ändå… Det är inte alla som har den förmånen, heller inte alla som har en fader (eller moder) som kan hjälpa dem med det de skriver, eller försörja en medan man skriver. Vissa är födda med allt på guldfat! Jag tillhör inte denna lilla skara! Jag är uppväxt med träfat.

V.

FÖLJESLAGARNA, OCH KONTAKT MED EN LIKASINNAD

Jag blev tidigt medlem i det svenska King-sällskapet Följeslagarna, som grundades 1998. I själva verket var jag under 1998 med om den höftskada som King drabbades av ett år senare när han 1999 blev påkörd av en skåpbil. Personligen ramlade jag på fyllan ned från ett tak – inte alls lika dramatiskt. Och världen höll inte andan, som i kungens fall. Om min olycka går att läsa här. Om Stephen Kings olycka kan du läsa i boken Att skriva. En hantverkares Memoarer (On Writing. A Memoar of the Craft). Denna bok måste jag rekommendera! Det rör sig om runt nio personer i världen som drabbas av höftskadan varje år. Jag och Stephen King är två av dessa på lika många år. Alltid något vi har gemensamt bortsett från skrivandet. Blev faktiskt väldigt förvånad när jag läste författarens bok Att skriva.. En hantverkares memoarer.

Men jag var inledningsvis inte mycket mer Stephen King-fantast eller samlare än att jag under många år (bara) läste Följeslagarnas månatliga nyhetsbrev, vilket var och är riktigt intressant, och deltog – och deltar – i sällskapets tävlingar och omröstningar rörande Stephen Kings bästa bok, novellsamling och film.

Men under 2007 började jag utannonsera en del King-dubbletter på Följeslagarnas butik för medlemmar. Fick snart en kund som ville köpa två eller tre kartonnage i första kartonnerade upplagan och som jag sålde dessa till. Jag frågade i vår brevväxling – eller om det var han som berättade det för mig – att han samlade på Kings förstaupplagor, inbundna och i kartonnage. Han hade samtliga svenska förstautgåvor och i princip samtliga amerikanska samt några brittiska. Nu ville han ha samtliga kartonnage i förstaupplaga. Jag tänkte inte så mycket på det. Själv köpte jag mest bara King-böcker jag saknade på Second Hand och ibland på antikvariat. Men det var inget jag direkt tänkte på, inte som den här killen som köpte mina kartonnage …

Några månader senare fick jag tag i en del dubbletter som min far hade köpt billigt till mig på en loppmarknad. Jag kontaktade samma person och frågade om han ville köpa dessa till ett bra pris (jag är alltid i det närmaste utblottad och varje krona är värd mer än en krona!). Han visade sig vara intresserad av första kartonnageutgåvan av Christine (Christine) samt gällande Desperation (Desperation). Vi kom överens om pris. Började av någon anledning brevväxla. När jag frågade fick jag kort på en liten del av hans Kingsamling. Och jag blev närmast chockad.

Samlaren förklarade att detta bara var lite – och att det varje månad utökas. Han menar att han även har tidningar/magazin, serier, softcovers, filmer, pockets, lite affischer och reklamprylar. Samlaren har mycket. En gedigen samling som troligen kan vara en av de större i Sverige – om man räknar förstautgåvor och sällsynta böcker/tidningar. För samlaren vet att det finns större samlingar i Sverige sett till ANTAL böcker. Det ska dock tilläggas att det Samlaren har bara är en bråkdel av vad som de facto finns.

VI.

SAMLAREN

Jag kommer att kalla honom Samlaren, för han vill vara anonym. Varför vet han inte, men det känns bäst för honom. Hans val. Nog sagt!

Vi kom i kontakt via mejl när jag annonserade på Stephen King-sällskapet Följeslagarnas hemsida. Jag vill minnas att han köpte två kartonnerade förstautgåvor i nyskick som jag hade dubblett av.

(Om det inte redan framgått vill jag här inom parentes påpeka att undertecknad är en bibliofil som älskar att sälja och köpa böcker. Mitt bibliotek förändras ständigt, jag plockar och ändrar om, sorterar ut böcker, säljer dessa och köper andra… Jag älskar det!).

Jag vet inte exakt hur min och Samlarens kontakt började på det sätt det fortsatt och pågår. Men jag minns att min far ett tag efter att samlaren köpt kartonnagen köpte tre amerikanska pocketar till mig från 1979 och framåt för två kronor styck (!), varpå jag skrev till min förre kund, som jag visste samlade, och frågade om han var intresserad av dessa för 10 kr styck. Det var han inte. Jag frågade varför. Fick svaret att han bara samlar på förstaupplagor, svenska, engelska och amerikanska – och tidskrifter där King-noveller för första gången publicerats. Men detta ledde ändock till att vi blev mer och mer bekanta. Jag bad bland annat om att få se kort på hans bibliotek. Det fick jag. Men kanske inte borde fått?

För efter att ha sett Samlarens Stephen King-bibliotek (inte samling) var jag fast. King-effekten hade drabbat även mig. För att knyta an till min barndom, jag blev avundsjuk.

Jag frågade Samlaren hur mycket pengar han egentligen lagt ut och fick svaret att han inte vet exakt. Men mycket! Han samlar för att det är kul och intressant, och menar att om han köper något dyrare objekt kan han rättfärdiga detta med att priset på King-rariteter är billigare än på länge, samtidigt som dollarn är svagast någonsin. Då ser han sitt King-samlande som en investering.

För mig är samlandet främst ett behov; att omge mig med stora ord, vackra tankar, fantasier, känslan av att omge mig av en STOR mans små ord som är SÅ STORA. Böckerna får mig att känna mig mindre ensam. Fast det är klart att jag samlar inte bara på King! Och antikvariatiska böcker minskar inte direkt i värde! Jag köpte för övrigt Postscripts 10 av Samlaren. En raritet, signerad av både Stephen King och hans son Stephen King – faktiskt den första bok där far och son publiceras tillsammans.

Och jag har blivit allt mer fixerad vid en komplett svensk samling, har gjort mig av med kartonnage och pocketar, för att istället skaffa originalupplagor – det vill säga inbundna böcker med skyddsomslag. Samlaren har, så att säga, i likhet med min kusin, gjort mig avundsjuk. Han har nyligen berättat att han ”bara” saknar fem King-böcker i amerikansk förstautgåva. Detta återstående för komplett samling beräknar han kosta runt 20 000:-. SEK. Vidare söker han en komplett samling av Kings originalpubliceringar.

Jag har frågat vad hans mest värdefulla King-objekt är. Jag fick svaret Salems Lot samt två olika (ytterst limiterade gift editions av) The Green Mile. Naturligtvis signerade… Dessa ”böcker” är vid skrivandes stund värda drygt 1 000 dollar styck (!) . Och detta nuvarande värde ökar, år för år. Här följer bilder han själv tagit på först sina The Green Mile i Gift Edition,

Dessa böcker är i paritet värdemässigt jämförbara med Salem’s Lot, även den i Gift edtion:

Samlaren köpte sina första King-böcker för ca. 20 år sedan på en bokrea. (runt 1988 – alltså efter mig, men ungefär samtidigt som jag köpte och läste Varsel (fast jag är sex år yngre och dito 1988); Drakens ögon publicerades för övrigt på svenska just 1988) och Samlaren köpte Drakens ögon (1988) och Revolvermannen (The Gunslinger – The Dark Tower I (1989).

Samlaren säger sig inte minnas varför, men nämner att han kanske hade hört talas om Stephen King eller att det helt enkelt var ett impulsköp…? Ändå är Samlaren drygt sex år äldre än undertecknad (under 2008 är jag 28 år och fyller i slutet av augusti 29).

Hur som helst tyckte Samlaren om böckerna han köpte, och ville ha mer. Önskade sig bland annat en ny King-bok varje jul, av släkt och av nära och kära – och detta höll i sig i många år. Men då rörde det sig inte om att samla i bemärkelsen SAMLA, mest bara en vilja att få tag i och läsa Stephen Kings böcker.

Själva känslan för samlandet kom under 00-talet när Samlaren gjorde en sökning på E-bay med orden ”Stephen King”. Redan då hade han samtliga svenska Stephen King-böcker i originalupplaga (med skyddsomslag och i väldigt gott skick). Han fick över 3 000 sökträffar, (vid skrivandes stund får undertecknad1839 träffar, bara på böcker – och Stephen King gör eller är involverad i MER än böcker!). Om detta skänker Samlaren oss följande utsaga: ”en helt ny värld av hans böcker öppnade sig”. Han hade ju samtliga svenska böcker i originalupplaga och blev sugen på att samla även de amerikanska och brittiska.

I dag erkänner Samlaren att han därmed var fast, att detta riktigt sög tag i honom. Intresset hade stungit honom; han var smittad av Stephen King-effekten. Och han läste på. Lärde sig de olika utgåvorna. Signerade, limiterade, förstautgåvor, och Gift Editions osv i närmast oändlighet. Han var redan en samlare och fann ännu en ny samlingsmöjlighet – en komplett samling att sikta på.

Med ens hamnade samlandet i första hand – och läsningen i andra…

Samlarens mål är att få en komplett samling amerikanska förstautgåvor, samt även de tidningar och magasin där Stephen Kings noveller publicerats för första gången. Men samtidigt samlar han även på King-filmer, affischer, reklamsaker, Dark Tower comics, böcker OM King och så vidare och så vidare, fast i mindre utsträckning än böckerna. Ett annat delmål är att få samtliga tryckta svenska Kingböcker i olika format och utgåvor i förstautgåva av varje bok.

Nyligen skickade samlaren mig ett mejl med bifogat kort av Stephen Kings andra publicerade novell, som han precis hade köpt.

Ta till exempel två böcker som Talismanen och Svarta huset. Vem vet att dessa i Sverige släpptes till försäljning, för att snart av Bra Böcker återkallas till förlaget. Peter Straubs namn stod i mindre text än Stephen Kings. Detta gick inte vägen för herr Straub. Han var missnöjd. Så följande två omslag ändrades enligt bilderna.

Sådana här små förändringar i ett omslag kan erbjuda en samlare mer utgifter men också fler samlarmöjligheter som få andra känner till. Jag kände absolut inte till detta, trots att jag sett det första omslaget i handeln, och till slut köpte ex Svarta huset i det andra utförandet… Nu vill jag förstås ha båda. Samlaren har naturligtvis båda. Cést la vie!

VII.

SLUTET SOM ÄR EN FORTSÄTTNING, ELLER SLUT PÅ DET GODA

Det lustiga är att sedan undertecknad började läsa Stephen King så har jag aldrig ägt den där pocketutgåvan av Drakens ögon som jag en gång åtrådde så. Jag har aldrig ens sett den på ett antikvariat.

Och jag kan inte förstå varför!

Det bör rimligtvis vara en vanlig pocket – jag ser ständigt boken ifråga i kartonnage och i inbunden form (alltså i originalupplaga med skyddsomslag) på de flesta second hand-affärer och på antikvariat. Men om jag hittar Drakens ögon någonstans på något antikvariat eller second hand i pocketform kommer jag om den inte är för dyr att köpa den. Jag vet att den finns tillgänglig på t.ex. Tradera. Men den är inte värd mycket och det är alltid portot som kostar mycket pengar, och för den delen föredrar jag att hitta den i gott skick på någon suspekt second hand-plats för några kronor. Den som väntar … väntar … !

Jag har – eller tror mig ha – en drakens ögon. Men jag vet att det är fel drakens ögon. Jag använder då och då glasögon … Det är nog bäst att jag går och lägger mig och drömmer om någon drakes ögon.

Kanske detta beror på Stephen King-effekten? Jag undrar hur Stephen Kings bibliotek med hans olika varianter av böcker han skrivit ser ut… Det räcker knappast med ett normalstort rum! Det finns onekligen en hel del King-böcker och annan memorabilia att samla på…!

– Fredrik F. G. Granlund

17 mars 2008.

~ av Fredrik F. G. Granlund på måndag, 17 mars, 2008.