Fler bokomslag till svenska Lovecraft-översättningar
Fler svenska Lovecraft-översättningar har sålts på Tradera under de senaste veckorna, för ganska stora summor. Jag har den här gången inte varit lika flitig eller ens ihärdig i att följa hur mycket böckerna gick för, då jag är helt pank, och helt enkelt blev deprimerad av att inte kunna bjuda. Men när jag redan har publicerat några omslag så varför inte några till? Håll till godo:
Fredrik F. G. Granlund
megajos
Marmeladkungen 
Snygga grejer! Och kul med lite varierande motiv; de där andra Lundwallböckerna du visade hade ju samma Hans Arnold-varulv fast i olika färg och förstoring…
(Men Lundwall var förstås en mästare på att recycla saker. Som när han körde noveller ur JVM direkt i antologier (”Det hände i morse”), med samma tryckoriginal med texten i enspalt och allt…)
GillaGilla
Jag gjorde faktiskt om det där själv, i Syner i natten del 2 😉 Men där blev boken följdriktigt nog i tvåspalt (tidskriften Minotauren var i det). Originellt, men ganska snyggt och inte misslyckat tror jag. Det ligger t.o.m. en Syner i natten del 3 tryckklar i samma format, vi får se när den utkommer…
GillaGilla
Svensson: Du har helt rätt! Visst är dessa omslag intressantare. Och visst var – och är fortfarande – Sam J. Lundwall något av en expert på att återanvända novellöversättningar. Antologiserien ”Det hände i morgon” är dock enligt min mening riktigt intressant, då den fått/får unga läsare intresserade av science fiction. De gamla JVM-numren är rätt så svåra att få tag i och att ha möjligheten att låna boksamlingen ifråga på biblioteken runtom i landet är inte alls dumt, med tanke på att man bör uppmuntra läsning av science fiction, men också läsning av novellformatet.
Åtminstone jag fastnade för science fiction (delvis) pga denna serie antologier med noveller ur Jules Verne-magasinet.
GillaGilla
Aleph/Rickard: Jag vet att du gjort liknande på det otroligt intressanta Aleph bokförlag, men det är återigen positivt, särskilt för att få yngre läsare intresserade av fantastik samt av noveller – men också i detta fall, alldeles särskilt, för de svenska författare som medverkar – vilka alltså inte bara publicerats i tidskriften Minotauren utan även i bokform, som sedan säljs bl.a. till bibliotek, där texterna når ut till en större massa, och alltid får en del intresserade, tillika ger mersmak.
Som jag ser det, alltså, på många sätt (dock kanske inte alla), en välgärning. Faktiskt i detta fall en betydligt STÖRRE välgärning än Sam J. Lundwall, då du främst publicerat svenska författare på väg upp. Det gör det åtminstone mer intressant i mina ögon.
GillaGilla
Jo, det var just en av de viktigaste tankarna* med antologierna: Novellerna får fler läsare och bredare läsekrets, och en bok är också mer långlivad än ett tidskriftsnummer. De som prenumererar behöver inte köpa antologierna; och de som bara är intresserade av tidskriftens noveller kan fördelaktigt köpa antologierna.
—
* Förutom den krasst ekonomiska aspekten, förstås, som trots allt är bland det viktigaste för ett litet eller stort förlag. Fastän det av irrationell sed ska betraktas som ”fult” och helst inte nämnas. Fastän bara ett lika irrationellt resonemang kan få det ena (ekonomin) att utesluta det andra (spridningen) 😉
GillaGilla
Även jag inser att ekonomi är oerhört viktigt i sammanhanget – det är en självklarhet. Men, som sagt, du och Lundwall har här ändock gjort en välgärning, med tanke på att de medverkande (svenska) författarna når ut till en ny publik. Så även om det hjälper förlaget hjälper det även de medverkande att nå ut med sina texter. Eller hur!
GillaGilla
Det är så jag menar. Själv blev jag under min uppväxt traumatiserad av en mängd kulturtanter och -gubbar med 70-talskommunistisk bakgrund, så jag associerar automatiskt till (påstått inkompatibla) kategorier av kommersialism och idealism/fult och fint så fort pengar och kultur nämns 😉 Även om jag alltså genomskådar tankefelet.
GillaGilla
Mycket trevligt att höra att du de facto tänkt på skribenterna! Det får mig att 🙂
GillaGilla
Svensson:
>Snygga grejer! Och kul med lite varierande motiv; de där andra Lundwallböckerna du visade hade ju samma Hans Arnold-varulv fast i olika färg och förstoring…
Jag ligger för närvarande inne med son och fästmö på Kärnsjukhuset i Skövde. Där finns åtminstone skräckens labyrinter att låna, vilken jag läser och bläddrar i. Och till, förhoppningsvis, DIN STORA FÖRVÅNING, kan jag nämna att monstret på omslagen ifråga som du påpekar INTE härstammar från Hans Arnold, i själva verket kommer bilden från ”Hannes bok, 1951”. (Lundwall har angett detta i Deltas utgåva av Skräckens labyrinter (alltså ej i A&K-utgåvan)).
Själv misstänkte jag detta när du skrev denna kommentar, men ursäkta att mitt svar dröjt. Huvudsaken är egentligen att det i slutändan blir rätt. Att jag sedan själv inte riktigt vet vad ”Hannes bild” är – det är en annan sak.
Mvh, F. G.
GillaGilla
Hannes Boks bild föreställer Pickmans modell. Och jo, hur lustigt det än ser ut på svenska så hette killen faktiskt ”Hannes Bok”.
GillaGilla
Martin: Nu förstår jag dessvärre inte exakt vad du menar med att Hannes boks bild föreställer Pickmans modell. Förklara gärna!
Det jag avser med min kommentar ovan är att omslagen till de av mig tidigare publicerade Lovecraft-omslagen, utgivna av delta, med en och samma bild i många olika inzoomningar etc är målade/tecknade av Hannes bok, 1951. Detta enligt Sam J. Lundwall i nyutgåvan av Skräckens labyrinter och andra noveller (av H. P. Lovecraft)
Intressant för övrigt med att han heter Hannes bok. Fast egentligen, om man tänker efter, inte konstigare än t.ex. Anna Bo(o)k eller Andreas Roman… 😉
GillaGilla
Den föreställer ghoulen som Pickman målade av — du vet, ”it was a photograph from life.” Jag vet inte i vilka sammanhang den har använts, men Frank Belknap Long hade med den i Dreamer on the Nightside.
GillaGilla
Martin: Känner du till någon förklaring till varför Lundwall använde samma bild till så många Lovecraft-omslag? Har han skrivit ut vad du berättar här i något sammanhang, eller hur känner du till detta?
GillaGilla
Han var väl sparsam och återvann samma omslagsbild om och om igen för att hålla kostnaderna nere.
Jag är inte riktigt säker på vad du menar med ”Har han skrivit ut vad du berättar här i något sammanhang, eller hur känner du till detta?” Jag har ju redan besvarat det. Jag vet att bilden föreställer Pickmans modell — ghoulen som Pickman höll på att måla på sin sista tavla — eftersom bilden finns med i en bok jag äger, Frank Belknap Longs Howard Phillips Lovecraft: Dreamer on the Nightside, där bildtexten är ”Hannes Bok’s conception of Pickman’s Model”.
GillaGilla
Jag förstod närmast att det rörde sig om sparsamhet, samt att Sam J. uppskattade bilden ifråga.
Men nu svarade du faktiskt på min fråga:
”Jag vet att bilden föreställer Pickmans modell — ghoulen som Pickman höll på att måla på sin sista tavla — eftersom bilden finns med i en bok jag äger, Frank Belknap Longs Howard Phillips Lovecraft: Dreamer on the Nightside, där bildtexten är “Hannes Bok’s conception of Pickman’s Model“.
Just detta var vad jag ville veta! Tack!
GillaGilla