Har du löst Vägen till Umbria? Gästbloggare: författaren Jan-Erik Ullström

Allt är nu historia. Saker som redan skett brukar hamna i den kategorin. Så vad har då skett? Jag tror jag rapporterar från den värld som ligger mig själv närmast. Min egen inre. 2009-01-01 satte jag mig ned och skrev en mening. ”Gwendolyn hade alltid längtat.” Bortsett från en smärre prolog, så är det fortfarande bokens första mening. Innan dess hade jag skrivit några små berättelser i mellanstadiet. Det är allt. Allt det jag fram till den dagen skapat i flytande, berättande text. Sedan 1998 har jag skrivit ungefär 200 låttexter, men de räknar jag inte in, även om flera av dem nu vävts in i debutromanen. De var min lilla rännil som kreativiteten behövde. Men det var långt ifrån vad den krävde. Vägen till Umbria är ingen rännil. Den är mitt vattenfall.

Första meningen följdes av en strid ström sammansatt av uppdämd kreativitet och en blomstrande fantasi. 1,3 miljoner tecken. 1 år. Först efter första kapitlet insåg jag att det faktiskt var början på en bok. När omgivningen fick läsa och ge feedback insåg jag att det  dessutom var bra skrivet. Det blev 40 kapitel. I mitt huvud skrev jag egentligen en TV-serie. 40 avsnitt. Antingen det eller två långfilmer. Det var så allt rörde sig innanför skallbenet i alla fall. I rörliga bilder. Med cliffhangers och tempoväxlingar. Med ett stort karaktärsgalleri och insikten att detta bara var början på någonting mycket större. Men framför allt var det en gåta. Full av trådar som läsaren behöver finna och sätta samman till den väv som storyn består av.

Kritiker har rosat och risat av samma orsak. De hänger inte riktigt med. Jag ler åt båda läger. Det är meningen att du inte riktigt ska hänga med. Om du förstår allting med lätthet har du knappast utmanats. Då har din hjärna inte fått arbeta så som jag vill att den ska arbeta. Med ansträngning. Med påbyggande av nervbanor och synapser. Överbryggande tankar som måste samarbeta för att finna en lösning. Förläggaren påbörjade en enorm mindmap, som senare ändå fick överges. Men detta till trots, blev den älskad av vissa och gillad av många. Av de som hade läst den i rätt sinnlig frid. De som tagit sig tid. Lite elakt kan jag ibland tänka: ”Jag har med flit skapat en svår bok. Det är inte mitt fel att du inte kan ta den till dig. Det beror helt och hållet på dig.” Eller: ”Om du inte kunde se gåtorna, hur skulle du då kunna se svaren?” Jag har till och med rekommenderat folk att inte läsa den, om det är så att de inte tycker om utmanande alster. Jag är ärlig. Det kan verka kaxigt, men så är det en debut av sällsam art. Boken är stor nog att behöva delas i tu. Första halvan landade 16/5 och den andra 31/8. Uppföljaren ”Ringar av järn, vingar av glas” kommer 2013. Serien kommer att bestå av 4 verk. Det är så den skall vara mitt debutantepos ”Vid cirkelns slut”.

”Boken påminner både om Tolkiens Sagan om ringen och filmen Inception, men är ändå sin egen.”Evelina Knipström, Bibliofilerna, Papper Magazine. Hon beskriver det bra. När filmen Inception kom ut svor jag. Manuset var klart och än en gång hann Hollywood före. För varje nytt Lost-avsnitt svor jag och nickade. När nu Fringe kastar runt idéer kreverar jag. Jag är på fel ställe. Borde vara där. Skapa. Men Vägen till Umbria är mer än bara underligheter. Den är ett äventyr. Ett filosofiskt membran av kärlek, hat och alla känslor som ryms däremellan. Ett tankeväckande och sinnligt utmanade virrvarr av ledtrådar och mysterier. Apokalyptisk, men ändå full av liv. Skräckblandad förvåning drabbar den som ger sig in och när du väl gått vilse i Umbria, så är vägen tillbaka svår. Jag hjälper dig givetvis, om du ber snällt. Sci-fi. Fantasy. Äventyr. Hopkok. Jag är stolt över min debutroman. Ja den har brister. Det är trots allt en debut. Men kärnan är intakt och när skalet väl ätits av och slukats av den läsande världen, kommer den kärnan att suga åt sig sol, vatten och jord. Den kommer att växa och min kreativitet kommer då äntligen att få det svängrum den behöver och förtjänar.

Idén till Umbria ligger dold i skugga. Redan namnet sätter tonen. Umbria dök fram ur sinnet, innan jag googlade och fick se att det fanns ett sådant. Givetvis fick det forma storyn. Umbria kom från ”umbrar”, som betyder just skugga. Det gav gåshud. För ca 10 år sedan satte jag mig ned och påbörjade en karta. Jag kan inte rita, men det blev ändå en karta. Jag tillsatte färg. Jag kan inte måla, men den fick ändå färg. Tanken fanns där: ”En dag kommer jag att behöva den.” Jag hade ritat Umbria, skulle det visa sig. 10 år senare satte jag mig ned och skrev en bok. Jag. Jag som inte kunde skriva. Men det blev en bok. Som sagt, resten är historia. Mörkersdottir förlag fann den och tog den till sin famn. Frida är underbar. Första halvan är ute och i dagarna kommer den andra halvan. Drömmen är ett enda tjockt exemplar, med alla de illustrationer som finns i huvudet. Men det får komma sen. I svängrummet.

Nu inför släppet av Vägen till Umbria del 2, vill jag ut. Ut i de sociala medierna och sprida mitt budskap. Inte bara om boken, utan även det om att alla borde prova på det, som jag sent i livet gjorde. Att skriva. Det måste inte vara en 800-sidig tegelsten, som precis går att greppa. Det kan räcka med en mening. Så börjar alla böcker. En mening. Resten blir … historia. Bloggresan har jag stulit rakt av från Sofie Trinh Johansson, en författare höljd i mystik. Jag såg och inspirerades. Formen har jag däremot lagt dit själv. Bloggägaren ger mig ett ord, vilket som helst, och jag låter det para sig med ”kreativitet”. Resultatet får visa sig framöver. Varannan dag, hela september kommer ett nytt inlägg på en ny blogg. Jag hade redan ögonen på Marmeladkungen. Fredrik bor i Mariestad, vilket är ett stenkast från Skövde. Jag fastnade för hans skapande, uttrycksfullhet och inre låga. Jag ville börja eller sluta där. Det blev en början. De sociala medierna är nästan ett lika stort verktyg som datorn i sig. Vill ni veta mer om mig? Det är bara att leta 😉

Ps: Just det ja. Jag läser inte böcker. Men vet du … jag skriver alldeles utmärkt ändå 😉

* * *

Vägen till Umbrias första halva kom ut 16/5 i år. Andra halvan kommer den 31/8 och kan bevakas här. Jag har också samlat lite info här.  Jag skulle vilja ha en egen hemsida, men på den formen av skapande suger jag tyvärr 😦 Men det finns även del information här.

Annonser

~ av Fredrik F. G. Granlund på onsdag, 31 augusti, 2011.

9 svar to “Har du löst Vägen till Umbria? Gästbloggare: författaren Jan-Erik Ullström”

  1. […]  https://marmeladkungen.wordpress.com/2011/08/31/har-du-last-vagen-till-umbria-gastbloggare-forfattare… Share this:FacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]

    Gilla

  2. Rubriken: ”löst”, ska det inte vara ”läst” eller är det jag som är dum.

    Gilla

  3. Gillar allt du skriver Jan-Erik och tack vare dig har jag hittat till Marmeladkungen också – ser fram emot nästa del av dina böcker!

    Gilla

  4. […] romandebutanten herr Ullström gästbloggade här på Marmeladkungen. En  eskapad som kan läsas här. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men författaren till Cirkelns slut: Vägen till Umbria […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: