”
Bokrecension:
”
Den store guden Pan och Det innersta ljuset
av: Arthur Machen
”
Recensent: Robin E. Bengtsson
1. Bokens handling
På en gård ute i den tysta skogen ska en vetenskapsman just få se upplösningen på arbetet som har varit hans livs stora kall. Han skall utföra ett experiment som kommer att sudda ut gränsen mellan människans värld och det vi egentligen inte är ämnade att se; gränsen mellan vetenskap och ockultism. Hans stora sökande ska just nå sitt slut. Genom en ung flickas offer ska han ikväll skymta vad ingen har sett sedan mänsklighetens begynnelse . . .
”
Många år senare, på annat håll, närmare bestämt i London, börjar märkliga rykten och vittnesmål om onaturliga ting att sprida sig i stadens societetskretsar, och endast en mycket liten skara anar vad det är som har kastat sin mörka skugga över dem. De börjar sitt sökande efter den onämnbara skräck som människan kan uttrycka endast med symboler. De letar efter Den store guden Pan . . .
”
2. Positivt
Det här var en svår bok att recensera. Under skrivandets gång har jag pendlat från en känsla av att Machen har försökt sig på någonting som var alldeles för svårt för honom att genomföra, till ögonblick av insikt i en sublim värld av hans idéer om verkligheten; översinnlig ondska och krafter som får människosjälen att skälva i dess köttsliga fängelse. Det som i ena stunden har framstått som barnsliga försök att skriva en skräckhistoria; resultatet av en fåfäng författarambition, verkar lite senare vara upphöjda detaljer i en mästerligt utarbetad helhet. En del av mig vill säga: genialiskt!, men ärligt talat kan jag inte beskriva vad som skulle vara så genialiskt. Kanske känner jag så för att det är så svårt att sätta fingret på det väsentliga i upplevelsen. Allt jag vet är att när jag stängde boken (jag skulle säga att det är då själva poängen kommer fram) så fick jag en abstrakt förnimmelse som verkligen inte hör till läsandet av varje bok; ett ögonblick av upphöjdhet av samma slag som musik kan framkalla när den byggs upp under lång tid, en nivå i taget, för att sedan släppas fri, och skapa en topp som verkar högre än summan av dess beståndsdelar. Det är något genuint mystiskt med Machens stil.
”
För mig handlade upplevelsen mer om tankemässig fascination än om att bli skrämd; att känna de rysningar längs ryggraden som vanliga skräckhistorier kan åstadkomma, och på ett sätt skulle jag hellre beskriva Den store guden Pan som litteratur om ren ondska än om skräck; det passar bättre. Det handlar om essens. Machen bygger omsorgsfullt upp en värld tätt inpå en ansiktslös kraft så att man sakta börjar att ana det som finns där. Genom antydningar låter han läsaren skönja det onämnbara. Romanen fungerar på sätt och vis mer som stödhjul för fantasin än som en vanlig berättelse, och för mig så spelade underligt nog också förordet en ovanligt stor roll i läsupplevelsen. Författaren beskriver där omgivningarna som han växte upp i med stor vördnad; de gamla stenmurarna, den uråldriga granskogen, klättrande kullar, berg och dalar, och detta bidrar till att lägga själ i berättelsen, och låter läsaren att lättare förstå hans mening med den. Samtidigt verkar han nästan känna sig nödgad att förklara sig, eller sin egen konstnärliga förmåga, (om vilken han knappast hyser några tvivel), och detta gör att man ställer sig in på någonting utöver det vanliga.
2. 1 Machen som litterär influens
Utifrån detta kan jag klart förstå varför Machen har fascinerat så många av de stora författarna. Han målar upp ett spektrum i vilket oändligt många andra berättelser ryms; hans ondska är en ytterlighet, ett koncentrat och en referens i det abstrakta. Som fenomen är det inspirerande, och för den som vill lära sig att skriva sällsamma berättelser finns det en hel del att hämta.
”
Säkert har också H. P. Lovecraft haft ett visst inflytande vad gäller intresset för Machen, då han i essän Om övernaturligt skräck i litteraturen (”Supernatural Horror In Literature” – vilken det skall framhållas är gratis att läsa och ladda ned här på H. P. Lovecraft Archive) har hyllat honom som en av de, om inte den, största skräckförfattaren genom tiderna. Enligt honom var Machens förmåga att bygga upp och bevara spänning och stämning i sina berättelser i en klass för sig, och han beskriver den som omöjlig att förklara.
”
Och det är svårt att förklara stämingen i Den store guden Pan; och det är däri hela bokens charm och mysterium ligger. Den är flyktig som ett spökes andedräkt och skarp som elektriska blixtar i tomt mörker.
”
2. 2. Korrekturläsning och översättningen
Förutom ett par fetstilade bostäver och något misstag med blankstegstangenten så finns det inget nämnvärt att klaga på. Så vitt jag kan avgöra så är det rent praktiska väl utfört. Eftersom romanen Den store guden Pan är översatt av allas vår Marmeladkung, min redaktör: Fredrik F. G. Granlund, så ska jag också i förbifarten nämna att det arbetet är väl utfört; prosan flyter. Låt självklart vara i Machens lite klumpiga stil, men översättningen är verkligen originalspråket trogen.
”
2. 3. Bokens andra hälft: novellen Det innersta ljuset
Som läsaren märker har jag valt att fokusera på den anmärkningsvärt berömda långnovellen eller kortromanen Den store guden Pan, då det tycks vara det mest väsentliga verket, men jag ska ändå nämna den betydligt kortare novellen Det innersta ljuset i förbifarten eftersom det hur som helst är en läsvärd historia.
”
Samma tema som i den förra berättelsen återfinns även här: den rena, överjordiskt demoniska ondskan innefattad i mänskligt kött; skräcken som skakar människans hela väsen bara genom anblicken av det.
”
I en stillsam liten stadsdel i Londons utkant frambringar Machen en ruggig stämning av genuin mystik, som lika gärna kan sägas vara hans signum. Det är en kort och intensiv novell; originell och mysigt ondskefull. Den store guden Pan och Det innersta ljuset passar bra ihop i samma volym.
”
3. Negativt
Hur som helst så siktar Machen högt högt högt; dock är det inte utan att det har sitt pris. Vissa bitar av texten känns en aning tillkrånglade. De avviker från den naturliga enkelhet som gör att man kan ta till sig det man läser utan att hänga upp sig på meningsuppbyggnader eller ord. Man rycks ibland ur läsandets trance av inte helt följsamma språkliga detaljer. Själva berättandet har också till viss del blivit lidande på grund av den höga ambitionen vad gäller det subtila, så att omständigheter som verkar mycket överaskande för bokens karaktärer redan mycket tidigare var uppenbara för läsaren. Machen var kanske så uppe i det blå att han glömde bort att vara jordnära . . .
”
3. 1 Omslaget
Dan Svensson står för omslaget, vilket pryds av Oskar Aspmans illustration av Pan. Och här på omslaget anser jag att man hade kunnat lagt lite mer krut. Guden Pan ser inte alls skräckinjagande ut; snarare gammal och trött och kuvad och lite rädd. Den imiterade smutsen passar dock bra på omslagets ljusa delar, men i övrigt så är jag av åsikten att ett mer stilrent tema hade varit mer klädsamt. Kanske rentav något av en akademisk manuskriptstil?
”
4. Sammanfattning
Arthur Machen antyder i sin inledning att världen, eller rättare sagt den litterära världen, på hans tid ännu inte var redo för hans litteratur, och jag tänkte: kommer den någonsin kommer att bli redo? Nej, tänkte jag, det kommer den inte. Min känsla var att hans plats finns i hyllan för de lite mer obskyra verken. Sedan fick jag reda på att hans böcker faktiskt har börjat att bana sig in i den breda strömmen, ut till de stora massorna, och uppriktigt sagt blev jag lite förvånad över att de får ett sådant genomslag. Jag menar inte att det är oförtjänt; tvärtom – något så ovanligt och originellt förtjänar uppmärksamhet.
”
Men jag uppfattade Den store guden Pan mer som ett fenomen än populärlitteratur. Machens stil är lite av ett ett extremfall; han har prioriterat det upphöjda i ovanligt hög grad; logiken får vänligt stiga åt sidan för känslan. Han lyckas med konststycket att, jag tror medvetet, förmedla en verkligt subtil poäng, och bara det i sig är smått genialiskt.
”
Det är inte fläckfritt; handlingen är lite väl simpel ibland, det saknas ett visst flyt på några ställen, men man kan ju inte få allt; poängen går ändå in; med viss möda når den fram. Utsikten är kanske lite grå under resans gång; vikten ligger inte vid det rent fysiska händelseförloppet, men har man tro och tålamod så belönas man när man når slutet.
”
Det är svårt att sätta ett betyg på den här boken. Jag läste den två gånger. Efter första gången satte jag mig och skrev en alltigenom negativ recension och var nästan klar när jag fick för mig att det var någonting jag hade missat, så jag läste den igen, och skrev sedan recensionen ni läser nu. Uppenbarligen var den andra gången mer givande. Idén bakom boken är mäktig.
”
- Robin E. Bengtsson
”
Marmeladkungens avslutande anmärkning. Undertecknad har faktiskt några böcker av Arthur Machen att sälja till mina lojala läsare. Eller vad sägs om följande tre volymer:
”
Ett signerat exemplar av Den store guden Pan och Det innersta ljuset. Hastur förlag, 2012. Häftad. Förstaupplagans första tryckning. Förlagsnytt exemplar. Översättare: Fredrik F. G. Granlund, Rickard Berghorn & Arthur Isfelt. Efterord: Ola Svensson. ISBN 978-91-86835-04-0. 184 sidor. Vikt: 256 gram. OBS. Detta exemplar är SIGNERAT av översättaren till titelromanen ”Den store Guden Pan”, sid 7-116, Fredrik F. G. Granlund. Signatur på titelsidan i samband med bokens titel och första gången där översättarna nämns. 186 kronor.
”
Arthur Machen: THE GREAT GOD PAN. Creation books, London, 1996. First published 1894, This edition first published 1993. Illustrations by Austin Osman Spare. Häftad/limmad. ISBN 1-871592-11-9. Vikt: 213 gram. 128 sidor. This new edition includes a set of complementary automatic drawings by Machens contemporary and fellow mystic Austin Osman Spare, as well as Machens own illuminating introduction from the 1916 edition avnd a brand new foreword by Iain Smith of the Arthur Machen Society. Mycket gott antikvariatiskt skick. Boken är närmast som ny. Ej bruten rygg etc. Och inget skrivet/kladdat inuti. 138 kronor.
”
Arthur Machen: The Three Impostors. Kessinger Publishing, 2004. Häftad/Limhäftad. 134 sidor. ISBN 1-4191-8525-X. Stort format: 19 cm bred, 23,5 cm hög. Vikt: 253 gram. Gott läst, antikvariatiskt skick! Såvitt jag kan bedöma ej kladdat inuti, ej några vikta sidor, ej bruten rygg! 81 kronor.
”
Beställningsvillkor: Köparen betalar som alltid frakten.
”
Du kontaktar mig enklast via e-post på någon av följande adresser:
”
anson@passagen.se
”
marmeladkungen@gmail.com
-
- – -
-
På Hastur förlags hemsida kan du till reducerat pris beställa två Arthur Machen-översättningar:
Den store guden Pan och Det innersta ljuset
(”The Great God Pan and The Inmost Light”, 1894).
130 kr / 184 sidor / Häftad
och
Den röda handen (”The Read Hand”, 1895).
OBS! Handnumrerad i endast 500 exemplar. 100 kr / 80 sidor / Häftad
samt
H. P. Lovecraft: Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter
Ambrose Bierce: Halpin Fraysers död och andra berättelser
Titel: Den store guden Pan och Det innersta ljuset (”The Great God Pan and The Inmost Light”, 1894).
Författare: Arthur Machen
Hastur förlag
ISBN 978-91-86835-04-0
Sidantal: 184
Översättare: Fredrik F. G. Granlund, Rickard Berghorn och Arthur Isfelt
* * *
En redaktörens sista anmärkning. Det är verkligen otroligt hur få bokrecensioner av denna eminenta, till skyarna höjda, skräckroman som faktiskt har inspirerat och glatt och hemsökt drömmarna hos de flesta av våra främsta skräckförfattare genom tiderna. T. ex. Arthur Conan Doyle, Stephen King, Clive Barker, H. G. Wells, Jorge Luis Borges och Henry Miller.
”
Den enda tidigare svenskspråkiga recensionen av vikt undertecknad Marmeladkung lyckats finna är på litteraturbloggen Bokhora: recension av det engelska originalet från 27 oktober 2008.
58.709226
13.834757
Gilla
En bloggare gillar inlägg.
Publicerat i Bokförlag (svenska), Fantasy, Förlag, Konst, Kritik / Recensioner, Litteratur, Skräck
Etiketter: 1894, Arthur Isfelt, arthur machen, översättning, bokrecension: Den store guden Pan och Det innersta ljuset, Dan Svensson, Fredrik F. G. Granlund, H. P. Lovecraft, Hastur förlag, korrekturläsning, Machen somj influens, marmeladkungen, Om övernaturlig skräck i litteraturen, Oskar Aspman, rickard berghorn, Robin E. Bengtsson, Supernatural Horror in Literature, The Great God Pan and The Inmost Light, Vincent Starrett
”Zealia Bishop, in her 1953 memoir ”H. P. Lovecraft: A Pupil’s View’, sets forth an experience central to the majority of the writers represented in this collection, one shared by only a relatively few of Lovecraft’s clients: ””The stories I sent him always came back so revised from their basic idea that I felt I was a complete failure as a writer’, Zealia Bishop remembered. ”As a writer and instructor in the field of supernatural fiction he was an undisputed master, and another’s work seldom pleased him when he first saw it. He could always find much to improve, and he was generous with his advice, drawing on a vast store of knowledge quite beyond the capacity of the average man of education of his or our time. ”Bishop felt so grateful to Lovecraft that when her story ”Medusa’s Coil” ultimately appeared in the January 1939 issue of Weird Tales, she stipulated that half the fee ($120) should be paid to his suriving aunt, Annie E. Phillips Gamwell. ”I had learned from him fundamental principles of writing technique and the appreciation of literature. . . . My debt to Lovecraft is great’, Bishop admitted. ”I count myself fortunate that I was one of his epistolary friends and pupils.’”
